I flera år har bland annat Amnesty belyst undermåliga arbetsförhållanden för gästarbetarna som bygger arenorna i Qatar.
Den 2 december 2010 klubbades beslutet att Qatar skulle stå som värdnation för fotbolls-VM 2022. Då var det sagt att åtgärder skulle tas till för att kunna spela mästerskapet på sommaren, även om det är väldigt varmt i landet.
Det har gått tolv år. Beslutet att lägga VM i Qatar har kritiserats av flera människorättorganisationer och granskats av flera stora medier. Men det kommer att spelas, med första speldag den 20 november.
TV4 kommer att vara på plats, och med dem Hanna Marklund.
– Det brukar kännas väldigt roligt, att det är mycket snack kring fotbollen. Nu är det ett annorlunda VM på alla sätt och vis, och det är helt rätt och naturligt. För det är ett mästerskap som från början aldrig skulle ha hamnat i Qatar, säger Marklund.
Marklund jobbade med EM i somras, och fick kort därefter frågan om hon ville åka till Qatar.
– Det är en kontrast från EM till nu när andra saker ställs på sin spets, det som är kopplat till alla moraliska och etiska dilemman man hamnar i. Då var det bara folkfest, glädje och jätteroligt förutom de svenska resultaten förstås. Det var härligt på det sättet.
I många år har bland annat människorättsorganisationen Amnesty släppt rapporter om gästarbetares bristfälliga arbetsförhållanden under uppbyggnaden av fotbolls-VM:s infrastruktur. Enligt den senaste rapporten har tusentals gästarbetare dött i landet det senaste decenniet, och Kafalasystemet – ett system som innebär att en arbetares uppehållstillstånd är knutet till arbetsgivaren – innebär också att personer hindras från att byta jobb eller lämna landet under arbetsperioden.
I en rapport från det svenska utrikesdepartementet 2019 fastslås att Qatar ”saknar ett demokratiskt system och det finns betydande brister i efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna”. Även om det står i Qatars konstitution att det ska hållas fria val vart fjärde år har detta inte hänt under 2000-talet, samtidigt som det är straffbart att uttrycka kritik mot regimen.
Ogifta kvinnor under 25 år behöver ett tillstånd från en manlig förmyndare för att resa fritt, samtidigt som kvinnliga vittnesmål inte väger lika tungt i rättssak som manliga. Politiska partier och organisationer och fackföreningar är förbjudna, och medier måste ha statligt tillstånd för att starta. Så sent som under tisdagen rapporterade Reuters att VM-ambassadören Khalid Salman har kallat homosexualitet för ”en mental skada” innan den intervjun avbröts.
Just på grund av situationen i landet, berättar Hanna Marklund, har beslutet att åka till Qatar inte kommit lättvindigt.
– Det har varit många moraliska och etiska dilemman. Förutom korruption i landet handlar det om mänskliga rättigheter. Man får inte tänka och tycka som man vill, arbetsförhållanden som vi har sett är undermåliga, kvinnor som jobbar i landet har ännu värre förhållanden, säger hon och fortsätter:
– Jag har velat mycket fram och tillbaka. Jag skulle ju egentligen vara där för det sportsliga. Den anledningen och nyttan har varit svår för mig att se egentligen, gentemot de som är där för det politiska. Men det är klart, runt varje match och varje lag kommer det att finnas massor att berätta.
I samråd med allt från människorättsorganisationer och spelarförbund till vänner och familj har Marklund funderat och kommit fram till att hon gör mer skillnad på plats.
– TV4:s perspektiv har varit väldigt tydligt, att man inte kommer åka med fler än vad som behövs på plats. Men samtidigt, om man ska sända vill man också vara där, annars väljer Fifa vad som sänds. Om det är protester vid sidan kommer de kanske inte visa det i så fall. Är vi där kan vi berätta vad som sker.
Det låter på dig som att det som tippade över var att du kände att du gör mer skillnad på plats?
– Jag har gått åt båda hållen, men landade till slut i att bojkotter inte har haft så stor effekt tidigare. Det finns ingen garanti att närvaro heller ska kunna påverka, det har inte alltid blivit bättre då heller. Men det finns ändå en tilltro till att vi kan påverka. Sänder vi för fyrans del kan vi ändå inte sitta i Stockholm, säger hon.
Familjen får stanna hemma med katterna detta mästerskap. ”Det är inte ett land man vill stötta på det sättet”, säger Hanna Marklund.
Det finns funderingar över hur det ska fungera att vara kvinna i sammanhanget. Hanna Marklund berättar att hon kan tänka sig att hon som kvinna kommer att få uppleva mer än de män hon kommer ha runt sig.
Är du orolig på något sätt?
– Jag skulle inte säga orolig, det är ändå under Fifas vingar. Sedan ska man veta att under ett mästerskap visar man sig från sin bästa sida, på gott och ont. Jag känner mig trygg att åka och trygg att kunna berätta det jag ser, säger hon och lägger till:
– Hade jag inte kunnat prata fritt så hade jag inte känt ett behov av att åka. Om jag ska vara på plats måste det finnas ett utrymme att berätta det man upplever och det man ser på plats.
På andra mästerskap har också Marklund haft familjen med sig, men så blir inte fallet nu. När avresan sker stannar familjen hemma.
– Det är inte ett land som man vill stötta på det sättet.
Om du inte hade jobbat, hade du åkt?
– Nej, det hade jag absolut inte. Det har varit en lång process om jag ens ville åka, det skulle jag inte ens överväga om jag inte hade ett uppdrag.
Förberedelserna har till stor del handlat om hur läget i landet ser ut. Men det närmar sig avspark, och den sportsliga researchen har tagit sin början.
– Det är nästan så hemskt att jag knappt har kommit till den delen än, säger Marklund med ett skratt och fortsätter:
– Men det är det som är intressant med VM, så man ofta följer de europeiska lagen och känner till dem ganska väl, men utanför Europa har jag inte samma koll. Men om man bortser från de europeiska lagen tycker jag att Brasilien ser bra ut, och i Argentina blir det mest troligt Messis sista chans. Det kommer säkert att bjudas på bra fotboll.