Lovisa Koss har alltid varit hemmakär, och Skellefteå har fortfarande en plats i hennes lägenhet i Linköping.
Det är en grå februaridag i Linköping. Snön har blivit till slask, det hänger regndroppar i luften och det är nästan helt mörkt trots att klockan är 17. Lovisa Koss öppnar dörren till sin trappuppgång och leder vägen in i sin lägenhet.
Det har gått ett år sedan Skelleftemålvakten flyttade hit, tog ett steg upp bland de damallsvenska klubbarna – och hon har trivts bra.
– Jag har alltid längtat hem till alla mina kompisar och familj, så har det varit var jag än bott. Men från att jag kom in första gången i omklädningsrummet här kände jag direkt hur jag slappnade av och hittade min plats i omklädningsrummet och i laget väldigt snabbt. Jag trivs väldigt bra i klubben, och det är skönt att komma till en lite mindre stad, berättar hon.
Innan Koss stänger dörren hejar hon på en lagkamrat som bor i samma trappuppgång. Det är nära att ta sig till vänner här, påpekar hon, och laget hänger ofta med varandra.
– Just nu är i princip alla i laget heltids fotbollsspelare, och det är många som varken har familj eller partner i stan vilket har inneburit att fler vill umgås med varandra inom laget, närheten till varandra gör det lättare, säger hon.
– Det går bra att bo själv, även om jag inte tycker att det är jättekul. Men bara att veta att många i laget vill umgås gör att det känns mindre ensamt.
Det har gått tio år sedan Lovisa Koss debuterade i damallsvenskan med Sunnanå SK. I tio års tid har hon rört sig i elitfotbollen, och försäsongen inför hennes andra säsong i det absoluta toppskiktet har just börjat när Norran hälsar på. Ett lag som var en del av guldkampen in i det sista i höstas vill bli ett lag som faktiskt tar guldet 2024.
– Både vår förste- och andretränare är nya för säsongen, vilket gör att det är mycket nytt. Mycket information och nya rutiner som ska sätta sig. Det har varit kul även om det har varit mycket att ta in. Totalt sett har det varit en lite tuffare försäsong i år än förra året tycker jag, konstaterar Koss.
Den nya huvudtränaren, Rafael Roldan Bermudez, kommer direkt från svenska mästarna Hammarbys organisation.
– Det är klart att det blir en liten sporre, att visa att vi också kan. Man vill ju inte vara sämre. Man samtidigt är det också en process, det får ta sin tid för det är inte helt lätt att börja om, säger Skelleftemålvakten och fortsätter:
– Vi vill ju inte vara sämre än förra året, vi vill ju vara bäst och vinna.
Lovisa Koss har inget annat jobb än fotbollen, men förutom att umgås med lagkamrater spenderar hon tiden med att plugga. En kandidatexamen i psykologi har blivit till fristående kurser, och än så länge har inte 28-åringen några planer på att sluta studera.
Vid sidan av fotbollen pluggar Lovisa Koss – och en dag är drömmen att få studera till polis.
– Min dröm har alltid varit att bli polis. Den drömmen har pausats lite just nu, men den finns där. När jag var liten var jag inne på ett förhör en gång, och jag tror att ända sedan dess har jag känt att jag vill bli polis. Jag tänker att man som polis måste vara väldigt duktig på att kunna skapa ett tryggt rum för barnet, för att hen ska våga öppna upp sig. Det är något jag vill göra i framtiden, att skapa trygga rum, sen får vi se om det blir inom polisyrket eller på annat sätt.
Därför har kurserna också orienterat sig runt det området, att möta barn och ungdomar och hur svåra situationer ska hanteras.
– Jag har tänkt att jag passar på att läsa lite andra kurser som är intressanta nu när jag har fotbollen, och inte behöver plugga 100 procent utan kan gör det för att det är kul. Det är så jag har kommit in på mindre kurser om brottspreventiva insatser och mäns våld mot kvinnor. Just nu läser jag en kors om samverkan med och för barn och unga, sedan får vi se var det landar.
Polis är ju ett praktiskt yrke, är kurserna du läser nu mer teoretiska?
– Ja, det har varit teoretiskt. Många av kurserna har ett jämställdhetsperspektiv, så mäns våld mot kvinnor har jag stött på i några olika kurser även om det inte är just det jag läser då. Men jag triggas av den typen av ämnen, jag brinner för det.
Du nämner att drömmen om att bli polis är pausad. Vad beror det på?
– Bra fråga. Jag har sökt tidigare, men än så länge har jag inte kommit in. Samtidigt har jag tanken att jag förmodligen inte kan spela fotboll om jag kommer in, så nu tänker jag låta fotbollen vara fokus och köra den fullt ut. Så får vi se senare om det fortfarande är en dröm och i så fall gå in i det helhjärtat, så får vi se om det går bättre då.
Lovisa Koss har inte spelat en match i tävlingssammanhang sedan hon gick från Brommapojkarna till Linköping.
Lovisa Koss har representerat Linköping i en hel säsong, men faktum är att hon fortfarande inte har spelat en A-lagsmatch. Med Cajsa Andersson som förstamålvakt visste visserligen Koss vad som väntade, men hon hymlar inte om att det också varit tufft.
– Såklart är det jobbigt mentalt, men det är också kul att få vara en del av laget och framgångarna. Jag trivs med att jobba med Cajsa, vi har en väldigt öppen dialog och jag känner att jag kan prata med henne om det skulle vara något. Sedan visste jag ju vem jag hade på sidan av mig när jag skrev på, och att hon är den personen hon är gör det lättare.
Även om matchandet har uteblivit trivs Lovisa Koss även inför den nya säsongen. För målvakten fortsätter att utvecklas, känner hon, och det är en drivkraft så god som någon.
– Jag har en inre vilja att lära mig nya saker, det går igen i fotbollen. Och det är kul att sättet vi spelar på kräver att jag kommer ur min ”comfort zone”. Det sporrar mig att bli bättre och att vara på tå hela tiden. Det är också lockande att vara kvar för att jag känner att jag utvecklas på träningarna, det är givande att gå på träningarna.