Efter 19 mål på 20 division II-matcher för Skellefteå FF säsongen 2013 gick flyttlasset vidare till Gif Sundsvall för den IFK Bjurfors-fostrade anfallaren. Debutsäsongen på elitnivå kantades av skador och trots 14 inhopp under säsongen när "Giffarna" säkrade uppflyttning till allsvenskan stod det en nolla i målkolumnen när säsongen summerades.
Hur låter det när du ska summera din förra sejour i superettan?
– Jag var ung och oerfaren, men lärde mig jättemycket. Det var ett helt annat skede av min karriär och en fas där jag utvecklades väldigt mycket. Jag var ny på elitnivå och behövde lära mig väldigt mycket mentalt, fysiskt, taktiskt och tekniskt.
Med hjälp av Morgan Bohman, gäddfiskaren och den före detta journalisten, som håller på med en sammanställning över alla målskyttar i Skellefteå, Robertsfors och Norsjö de senaste 100 åren kan också Norran plocka fram Englunds första mål på seniornivå.
Under höstsäsongen 2006, när Englund var 15 år, kom första fullträffarna i IFK Bjurfors a-lag, som då spelade i division V. Målkontot öppnades i en 4–1-seger mot Renbergsvattnet och sedan följde fullträffar mot både Bastuträsk och Blattnicksele.
Kommande säsonger gjorde Englund sig ett namn i Sunnanå SK och Skellefteå FF innan han lämnade staden, för att tre säsonger komma tillbaka på ett gästspel, och de senaste två åren har han representerat Gefle IF.
Förra säsongen slutade på bästa tänkbara sätt för Gefle när klubben säkrade uppflyttning till superettan.
Hur ska det bli att spela i näst högsta serien igen?
– Det känns bra, och det är rätt i tiden också. Att få vara med på den här resan med Gefle skulle jag inte byta mot något annat. Jag har varit sugen i många år på att spela på högre nivå, men valt andra saker och jag har också velat känna en inre motivation. Och den har aldrig varit större, försäkrar Englund.
Vad tror du om era chanser i år?
– Vi har mött ett gäng av konkurrenterna under försäsongen och vi känner att vi har nivån i oss, sedan är det svårt att på förhand säga hur det kommer att gå.
I premiären väntar Trelleborg på anrika, och svårspelade, Vångavallen.
– Det är bara att sätta på skruvdobbarna och gå ut och köra, säger han och skrattar.