”Sportens värld har som institution en viktig roll att fylla”, säger Kim Gardell.
– Jag tränade hårt. På alla autografer jag skulle skriva.
Skratten kommer från den mindre provpublik som Kim Gardell spelar sin monolog inför. Men för honom är det inte bara en föreställning han själv har skrivit när han visar upp ”El Sueco”. Det är också hans egen berättelse.
– Det här är superviktigt och ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Jag känner att, kanske som kille i synnerhet, vi har svårt att prata om vissa saker och av den anledningen tycker jag att det är extra viktigt att dela med sig av den här berättelsen, säger Gardell.
I historien tar Gardell publiken genom uppväxten, kärleken till fotbollen, en flytt till Colombia och fram till att bli erbjuden ett kontrakt med IFK Göteborg – med alla de utmaningar det innebär. För Kim Gardell var inte bara fotbollen en dans på rosor, den innebar också många prövningar med den psykiska hälsan.
– Sportens värld som institution har en viktig roll att fylla och prata om vad som händer i omklädningsrummen, vad som händer när vi stänger dörren? påpekar Gardell och lägger till:
– För mig har fotbollen betytt så mycket, och jag är så tacksam för vad den har gett. Vad jag skulle vilja är att behålla alla bra grejer med den, och att de mindre sköna, jobbiga grejerna kan vi prata om och förändra.
Unghästen har en vana att sätta upp produktioner där ungdomars funderingar och prövningar lyfts till ytan. Men ”El Sueco” är inte bara en av de föreställningarna – det är också en del av projektet ”Psykisk (o)hälsa inom idrotten”.
– Vi hade redan planer på en föreställning som skulle handla om macho- och maskulinitetsnormen. Vi ville också ha den i ett omklädningsrum, och sedan dök det här projektet upp, berättar Unghästens Albin Avander.
Som projektledare står Eva Andersson, ambassadör för Hjärnkoll, som jublade när hon såg möjligheten till den här typen av arbete öppna sig. Själv drabbades hon av psykisk ohälsa som ung inom fotbollen och värnar om att prata om just det området.
Därför ser hon, tillsammans med RF-Sisu, Unghästen och Sunnanå SK, fram emot att nu sjösätta idén om att prata öppet om psykisk hälsa inom idrottsföreningar.
– Jag var en väldigt duktig fotbollsspelare och skulle bli fotbollsproffs, men jag mådde jättedåligt. På den tiden visste jag inte ens att det fanns något som kallades för ångest, och jag grät när jag kom hem från träningarna och matcher och tryckte ned mig själv mentalt. Till slut pallade inte kroppen längre, berättar Andersson och fortsätter:
– Bakgrunden är att Krister (Lundgren, sportchef i Sunnanå SK) hörde av sig till mig och sa att vi vill kunna prata om psykisk ohälsa. Han sa att de ser att det finns inom föreningen och att vi behöver utbilda oss inom det, berättar Andersson.
I efterhand har Eva Andersson fått veta att det fanns spelare i hennes lag som sett att hon inte mådde bra, men inte vågade säga något. Nu vill hon se till att det finns kunskap nog att upptäcka och kunna hjälpa som vuxen i en ungdoms närhet.
– Vi vill att det ska vara lika naturligt att rehaba själen som att rehaba en stukad fot.
”Är det bara en eller två ungdomar som känner att de har fått hjälp så har det gjort skillnad”, säger projektledaren Eva Andersson.
Eva Andersson blev inlagd på psykiatrin och har efter det jobbat sig fram till den plats hon är på i dag, där hon föreläser om sina upplevelser för att hjälpa andra. Det har hon också gjort för Sunnanå SK:s A-lag, som agerar pilotförening i projektet.
– Vi har en historik att jobba med liknande frågor, men vi är inte experter. Därför är det jättebra att vi kan ta hjälp, säger sportchefen Krister Lundgren och fortsätter:
– Vi kommer inte bara träna teknik, taktik och fysik, utan också träna själen. Att vara nervös inför match eller arg på sig själv, det är helt okej. Vi får må dåligt. Men om det får ta för stor plats under för lång tid och man själv inte har verktygen att hantera det, det är då riskerna uppstår. Om vi använder idrottsspråk så är många otränade på det här området.
Lundgren berättar att det finns personer i verksamheten som kämpar med psykisk ohälsa och nämner att det säkert finns ett mörkertal. Men förhoppningen är att projektet ska göra att alla, från spelarna till ledarstaben till vårdnadshavarna, får chansen till kunskap och möjlighet att diskutera saken öppet.
– Det finns en komplexitet i situationen också. För å ena sidan jobbar vi för så många som möjligt så länge som möjligt, men å andra sidan har vi elitambitioner med damlaget, där det också finns en utslagsfaktor. Det finns ett antal som hanterar det bra, men med andra finns en utmaning att kunna jobba med det mentala.
”Som förening vill vi stå för att inte bara utveckla fotbollsspelare, utan även människor”, säger Krister Lundgren, sportchef i pilotföreningen Sunnanå SK.
Föreningen Hjärnkoll verkar i hela Västerbottens län, och förhoppningen är att projektet ska spridas. Men det måste börja någonstans, och startpunkten blir just i Skellefteå.
– Vi som förening har i vårt uppdrag att öka kunskapen och minska stigmat kring psykisk ohälsa. Tanken är att projektet ska utgå härifrån och sedan spridas i länet så mycket som möjligt. Den absoluta drömmålsättningen är att alla lag i Västerbotten också ska börja se den här delen av spelaren, säger Hjärnkolls samordnare, Brittis Malm.
Riksidrottsförbundet Sisu, som verkar för vidareutbildning inom idrotten, ställer sig även de bakom försöket.
– Idrotten i sig har goda möjligheter att vara en trygg plats. Man får en gemenskap och får känna sig betydelsefull. Men man behöver jobba med saker, jobba med ledarskap och inte bara se spelaren utan också människan. Man ser att barn och ungdomar mår sämre, och att idrotten har möjlighet att vara en bra plats att prata, säger idrottskonsulent Kajsa Östlund.
– På ett sätt är det här en del av vårt ordinarie uppdrag. Vi försöker jobba med mjuka värden, att ha tränare som genuint frågar hur du mår. Vi har inte kompetens i idrotten, vår roll kommer sedan när Eva inte kommer och föreläser, när föreställningen inte spelas, hur fortsätter vi jobba med frågan? Det här är inte en kampanj, det är en form av kickstart. Sedan behöver vi titta på arbetet över tid, fortsätter hon.
Hur är tanken att projektet ska genomföras konkret?
– Det är ett projekt där vi kommer att få utforska lite hur det ska se ut. Vi har några delar att stå på, som föreställningen och föreläsningar, och vi ska finnas i hela länet. Vi vill få in det här snacket naturligt i klubbarna och att man arbetar med det, berättar projektledare Andersson.
– Upplägget i Sunnanå bygger dels på att ha samtal med spelare och ledare, dels olika arrangemang. Tio av våra lag kommer ha specifika tillfällen med spelare, ledare och även vårdnadshavare, där vi kommer mötas både tillsammans och även med enbart spelare, fyller Krister Lundgren i.
RF-Sisus Kajsa Östlund, Brittis Malm och Eva Andersson från Hjärnkoll, Sunnanå SK:s Krister Lundgren och Albin Avander från Unghästen är alla representanter för projektet.
På scenen i Sara kulturhus har Kim Gardell just avslutat sitt första genomdrag för publik, och att öppna sitt eget hjärta på det sättet var nervöst.
– Det är första gången jag skriver en föreställning helt själv, och den är också baserad på mitt liv, så allt är sant. Sedan är vissa saker tillvridna, men allting är sant och det betyder absolut att det gav en extra nerv.
Genom en avskalad monolog hoppas Gardell att han ska kunna räcka ut en hand till personer som känner igen sig.
– Jag hoppas att jag står här själv, utan nästan någon scenografi över huvud taget och berättar den här historien ska gör att jag når fram. Att man känner att det är intimt, nära, äkta, och att man själv känner att man kan prata om det.
Just det är också förhoppningen med ”Pskyisk (o)hälsa inom idrotten”. Medan Eva Andersson lyfter att det är huvudmålet finns också många andra tankar om vad en riktad insats inom idrotten kan göra.
– Jag hoppas att vi långsiktigt, men mindre medel, ska kunna skapa förändring i föreningarna, men också i förlängningen vardagen. Det kommer att ge ringar på vattnet, säger Brittis Malm.
– Som förening vill vi stå för att inte bara utveckla fotbollsspelare, utan även människor, säger Krister Lundgren.