Att Klaksvik kom att vinna den inhemska ligatiteln var inte någon stor överraskning, men att det nu är definitivt gör att Jonatan Johansson för första gången i karriären kan titulera sig "mästare".
– Och jag fick ta på mig en guldhatt. Det är stort vid 32 års ålder, säger han och skrattar.
Under åren i norska Notodden vann laget tredjeserien och säkrade uppflyttning, men nu fick ”Jonte" för första gången vara med och vinna en högstaliga.
– Jag hade väl egentligen hoppats på ett större firande, men nu har vi ju en viktig match på torsdag så det blev ganska lugnt. Men jag är en mästare, och det är första gången i mitt liv som jag vinner en högstaliga.
Och även första gången du spelar i en?
– Exakt, säger han och skrattar på nytt.
Klaksvik har gått som tåget under säsongen och även om den förlustfria sviten nu är över så säkrades ligatiteln med tre matcher kvar.
– Vi har ju haft det i egna händer och nu är det skönt att kunna lägga bort tankarna på ligan, och istället fokusera på att plocka lite poäng i Europa Conference League.
Efter den inledande bortaförlusten (2–1) mot Slovan Bratislava väntar nu den franska storklubben Lille på torsdagskvällen.
– Det är nu det börjar på riktigt. Jag hoppas de kommer med det bästa laget, men räknar med att några av stjärnorna, som Samuel Umtiti och Jonathan David, får vila nu när de har haft lite skadebekymmer.
Är det här matchen du sett fram emot mest?
– Bortamatcherna, när vi spelar på arenor som tar mer än 5 000 åskådare, blir lite extra speciella och den sista omgången i gruppspelet mot Lille på bortaplan kommer nog att vara något extra. Men har de redan säkrat gruppsegern då blir det nog lite andra förutsättningar, sedan tror jag kanske inte heller att de är så sugna på att åka hit och förlora mot Klaksvik...
Det som började som en speciell semester, med tjänstledighet från jobbet som elektriker i Oslo, har nu istället blivit en riktig fotbollssaga.
Har du börjat landa i att det här nu?
– Självklart är det ibland nervöst, men det är inget man tänker på när matcherna börjar. Sedan hade jag nog reagerat på ett helt annat sätt när jag var yngre. Men det är klart att det är speciellt, och kul, att ställas mot spelare som värderas till en halv miljard. Det blir häftigt att jämföra sig med såna spelare, avslutar Kålabodasonen.