Sejouren i Örebro blev inte längre än ett år, men Stefan Klockare ångrar inte beslutet att ta sig an en ny utmaning.
Trots att det bara blev ett år i Örebro och Örebro HK blickar Klockare tillbaka på tiden i Närke med glädje.
– Om man börjar med Örebro som stad så är det ju en fantastiskt vacker stad och även den största staden som jag har bott i i mitt liv. Sedan kom vi närmare min fru Annas mamma och syskon också, vilket också var en grej, säger 50-åringen och fortsätter:
– Hockeymässigt kändes det också som att det var läge för mig att testa något nytt. Jag hade varit i AIK i så pass många år och kände att jag behövde prova på det här. Även om det bara blev ett år så trivdes jag jättebra med föreningen och mina tränarkollegor och det har varit lika bra där som under min tid i Skellefteå.
Att lämna tryggheten i norra Västerbotten för en flytt till en ny stad och ett nytt omklädningsrum förenklades tack vare en sedan tidigare etablerad bekantskap med de övriga tränarna i Örebro.
– Av spelarna var det bara Stefan Warg och Joel Mustonen som jag hade haft tidigare, men jag och Stefan Nyman spelade ihop i juniorlandslaget redan när vi var 16 år och Niklas (Eriksson, huvudtränare) spelade med mig i Vikingarna. Dessutom var han i Leksands juniorer samtidigt som jag var juniortränare i AIK.
Att komma till Örebro, som tog steget upp i SHL inför säsongen 2013/14, påminde om stämningen i Skellefteå 2001 menar Klockare.
– Hockeyintresset i staden är helt otroligt och det var mer eller mindre fullsatt varje match, och det även om vi hade hemmamatcher tisdag, torsdag och lördag.
Miljöombytet krävde inga större förändringar i hockeyfilosofin, utan istället var det Klockares kunskap och erfarenhet som klubben ville addera till staben och laget.
– Jag har samma hockeyfilosofi nu som tidigare och det var också det som Örebro var intresserade av. Det är fortsatt spelet med puck som ligger mig varmt om hjärtat, men sedan har ju Örebro lite andra strategier i sitt anfallsspel.
Något som sticker ut?
– Örebro har, de senaste åren i alla fall, haft ganska stora spelare och varit väldigt framgångsrika runt buren i sin offensiv. Det har varit nytt för mig då jag inte hade många särskilt stora spelare under min tid i AIK och där har vi jobbat på ett lite annat sätt med anfallsspelet i Örebro.
I Tre Kronor blir 50-åringen assisterande tränare till Sam Hallam, som han lärde känna på en elittränarutbildningen för 13 år sedan.
Efter två säsonger som spelare och ytterligare 18 som tränare i Skellefteå AIK är det självklart så att banden med klubben inte bröts helt när Klockare valde en ny utmaning förra sommaren.
– Skellefteå ligger mig varmt om hjärtat både som förening och stad, då det också är den stad som jag har bott i längst i hela mitt liv. Sedan har jag många vänner som fortsatt är kvar i föreningen och relationen med klubben har jag alltid kvar, hoppas jag.
Trots gällande kontrakt med Örebro blev det dock ingen fortsättning i klubben över säsongen 2022/23, utan ett oväntat samtal från en gammal bekant gjorde att planerna för framtiden snabbt ändrades.
För 13 år sedan träffade 50-åringen Sam Hallam för första gången på elittränarutbildningen och när telefonen ringde runt jul var det med en tydlig fråga; vill du bli assisterande tränare i Tre Kronor?
– Jag var tydlig med att jag hade kontrakt med Örebro även över kommande säsong, men han ville ändå att jag skulle fundera på det. När jag pratade med min familj så kom vi ganska fort fram till att det inte är många som får en sån här chans. Det gick ganska fort och dagen efter ett möte med Olof Östblom på Svenska ishockeyförbundet, där vi diskuterade upplägg, arbetsroll och hur det är att jobba på förbundet, valde jag att berätta om detta för Örebro, säger Klockare.
Vad möttes du av för reaktion?
– De blev glada för min skull även om det var jobbigt för dem. Efter två veckor fick jag beskedet att de inte skulle sätta några käppar i hjulet när jag fick en sådan här möjlighet, vilket jag är väldigt tacksam för.
Stefan Klockare får ta plats i ett nytt bås kommande säsongen, nämligen Tre Kronors.
Efter elittränarutbildningen, där Klockare och Hallam under ett år hade flertalet gemensamma träffar tillsammans med övriga deltagare, har duon träffat varandra regelbundet i och med respektive tränaruppdrag i SHL.
– Sedan hade jag ju Martin Sandgren i juniorlaget när Sam värvade honom till Bofors under sin tid där, så då snackade vi en del också. Sedan är SHL som en tajt cirkus som reser runt där alla ledare känner varandra på ett eller annat vis.
Efter kontraktsskrivningen togs sedan beslutet om att flytta hem till Skellefteå och under sensommaren och tidiga hösten ska en planering för kommande landslagsår tas fram.
– Det som blir nytt för mig är att jag inte kommer att ha några kollegor på plats, men vi har pratat om att vi ska lämna rapporter till varandra, kanske till och med dagligen. Sedan kommer det att bli en del resande också, säger Klockare som i huvudsak kommer att bevaka SHL och klubbarna norröver.
Bevakningen av spelarna i NHL kommer i huvudsak att skötas på plats i Nordamerika, även om Klockare själv också kommer att åka över Atlanten under säsongen.
– Vi får ju in Josef Boumedienne som också jobbar i Columbus Blue Jackets organisation, vilket är jättebra för oss. Han kommer att ansvara för helheten därborta och även fungera som en dörröppnare för oss. I och med att han lever där borta blir det också enklare för honom att följa matcherna där.
Sam Hallam har vunnit tre SM-guld, två av dem efter finalframgångar mot Stefan Klockare och Skellefteå AIK.
Som tränare har Klockare och Hallam ställts mot varandra i flera heta slutspels- och finaldrabbningar. Nu ska de istället ta plats i samma bås.
– Vi har ju lite olika strategier där jag ofta har jag jobbat med vad vi ska göra och Sam har varit grym på att scouta motståndare och ta bort deras starka sidor. Så där har vi en sådan liten sak som skiljer oss som tränare.
Hur har du märkt av det när ni ställts mot varandra i SHL tidigare?
– När vi förlorade finalen 2015 gick vi ner med fem man i egen zon för att hitta spelvägar, och då klev Växjö fram ännu mer. Det var som att först spela i en femrummare och sedan få försöka spela i en tvåa, säger han med ett leende och fortsätter:
– Vi pratade om att komma snabbare till puck men det spelar ju ingen roll när du har motståndarna i ansiktet hela tiden. Då fick vi tänka till lite och flyttade fram en spelare i mittzon för att dra isär dem lite och skapa lite avstånd och is att spela på.
Guldjubel i Karlstad där Stefan Klockare skriker ut sin gladje bakom en jublande glad Bert Robertsson.
Klockare beskriver ett prestigelöst ledarskap i Skellefteå AIK som en nyckel bakom framgångarna, och hoppas på något liknande med Hallam och övriga ledare i Tre Kronor.
– Att tänka lika tycker jag inte är utvecklande och tittar man på mina år i AIK har det varit väldigt olika personligheter. Men efter diskussionerna enas man om en väg även om man kan tycka att ens egen idé är lika bra.
Under tiden i AIK var det ofta Klockare som själv drev på isträningarna och han gör ingen hemlighet av att han gillar den dagliga verksamheten.
Hur blir det med det nu?
– Jag kommer att leda de få isträningar som vi har med Tre Kronor och sedan kommer jag också att vara med och hjälpa till lite i Clemensnäs HC, framförallt i J20-laget men kanske även i andra lag. Så den vardagliga hockeysysslan får jag framöver också, säger han och ler.
50-åringen har en del erfarenheter av spel i landslaget som spelare. Här inför junior-VM säsongen 1991/1992.
Som spelare gjorde Klockare landskamper både på junior- och seniornivå då han fick chansen i det b-landslag som gick under namnet "Vikingarna". Kommande säsong får han också chansen att göra det i en ledarroll – och därmed att skapa nya historiska ögonblick i svensk hockey.
– Det vore jävligt roligt att få vara med och uppleva något sådant på tränarbänken. Tre Kronor är ett klassiskt märke och det finaste vi har i svensk hockey.