Snön kyler backen i ett vackert Skellefteå under juletider. Det är 2022 och Skellefteå FF har just gett sig själva, de som bryr sig om klubben, och fotbollsstaden det bästa beskedet på länge. Efter ett par år som Matti Kilpeläs följeslagare får den då 24-årige Johan Karlsson förtroendet att leda laget till nya segrar och minnen.
I en tid där egenprodukters betydelse förminskats, där det är en enorm rörelse på transfermarknaden och där få klubbhjärtan bland spelare och ledare finns kvar, så hade Skellefteå FF hittat helt rätt. En ung och hungrig tränare med ett brinnande driv och ett hårt dunkande FF-hjärta tog över rodret.
Som ung grabb följde Johan med sin pappa Åke, som var ledare för Skellefteå AIK, som klubben då hette. Idolerna var spelarna och ledarna runt laget. Drömmarna var att gå i sin pappas fotspår.
Den första säsongen som huvudtränare för klubben i hans hjärta slutade laget på en fjärde plats i division II, innan han det efterföljande året fick spelarna och klubben att drömma om en framtid i ettan. Länge var laget ligaledare och ända in till slutspurten levde drömmen. Det skulle dock inte räcka. Små marginaler, oskärpa och – tyvärr för lagets del – bristande kvalitet satte käppar i hjulet för Karlsson att ta upp sitt hjärtas förening till ettan. Tabellplaceringen, som till slut blev trea, var klubbens bästa sedan nedflyttningen 2018.
Efter två starka år, med en positiv utvecklingskurva på både spelare och spelsätt så ska han nu lämna hemstaden, tryggheten och vännerna. Föreningen finns kvar i hjärtat, men tjänsten som heltidsanställd fotbollstränare har öppnats och det lilla, lilla nålsöga som måste passeras för att bli en elittränare på a-lagsnivå har blivit lite, lite större. Efter nyår går flyttlasset till Småland och Öster, där framtiden har att bjuda på jobbet som tränare i pojkallsvenskan för superettanklubbens juniorlag.
– Det ska bli superkul att få arbeta heltid med fotboll i Öster. Det är jäkligt roligt ur ett tränarmässigt perspektiv; att få komma till en elitklubb och utvecklas, men jag tror även det är bra ur ett mänskligt perspektiv med att flytta till en ny stad och få nya perspektiv.
Det sägs att allt ont för något gott med sig, men i detta fall så är det tvärtom. Det goda, att få hamna i en elitförenings regi, för med sig att Karlsson behöver lämna sin familj, sina vänner och sin klubb.
– Det är jobbigt att flytta härifrån. Man har nära och kära här, men även att lämna laget. Vissa spelare har man levt med i åtta år, det är jobbigt.
Att ta beslutet var en sak, att meddela beslutet till klubben och spelarna var en helt annan. Mängder av känslor fyllde rummet när beskedet meddelades. Gamla vanor byts ut mot nya sagor.
– Jag ville att spelartruppen skulle veta så fort som möjligt och när jag pratade med dem så kom det någon tår. Jag tycker att det är jobbigt, men jag tror att det är det bästa för mig.
En känsla av vemod och tomhet sprids i Karlssons kontor. Att prata om en flytt från klubben som betytt så mycket och varit en så stor del av hans liv är märkbart tufft. Det har dock varit ett rättvist spel bakom kulisserna. Korten har legat på borden och respekten har varit ömsesidig; ömsom Karlsson, ömsom ledningen.
– De var förstående. Vi har varit ärliga med varandra och haft en öppen dialog. Det kom nog inte som en chock för dem.
Kärleken och omtanken till klubben kommer inte försvinna trots den över 100 mil långa flytten.
– Jag gillar Arsenal, men FF är ändå mitt riktiga favoritlag. Jag kommer följa alla matcher jag kan. Jag frågade om jag fick ha kvar videoinloggningen och det skulle jag få.
Att gå upp i heltid, men ned till juniorfotbollen var en avvägning, men 25-åringen gjorde sitt val. Ett val han tror är rätt.
– Jag har länge sagt att jag vill vara i en elitakademi. Nu kommer jag till en elitförening som vill ha mig och har gett mig en bra roll med bra förutsättningar. Det är upp till mig själv att ta vara på det här.
Blir du smålänning nu?
– Det vet jag inte, men det ska bli kul att flytta till Växjö.
Det nya jobbet blir som pojkallsvensk huvudtränare för den klassiska klubben, vars identitet är viktig och kommer att prägla både laget och Karlsson.
– Öster har en identitet kopplad till deras historia. Det ska vara en hårt arbetande klubb och både P17 och P19 ska bedrivas som en elitverksamhet. Det går inte att åka runt och vara sköna snubbar, man ska göra det som krävs – där kollektivet är en framgångsfaktor. Det rimmar bra med mitt egna synsätt.
Från att ha vetat allt om spelarna i FF; deras intressen, deras kosthållning och deras vilopuls, så väntar nu något helt annat. En blankt papper ska börja klottras på så fort flytten, direkt efter årsskiftet, är gjord.
– Jag har sett fjolårets matcher och fått ett kalkylark med namn, position och ålder på spelarna. Det är i princip det jag vet. Det kommer bli en ny erfarenhet. Man kommer hamna utanför sin komfortzon och ställas inför nya utmaningar.
Motståndet blir nytt, inte bara lagmässigt utan även vilka taktiker han kommer ställas mot. Från att ha slagit tränare med allt från stora karriärer till tränare med gärdsgårdskvaliteter, så väntar nu tuffa bataljer – match ut och match in. Marcus Lantz, med landslagsmeriter som spelare och säsonger som huvudtränare i allsvenskan, är ett av namnen på tränare som Karlsson kommer försöka utmanövrera.
– Jag kommer möta betydligt mer välutbildade tränare och i många fall även betydligt mer erfarna. Det är hög klass på tränarna. Det kommer bli lärorikt.
Karlsson har hunnit med mycket, men han är fortsatt ung. Tränarkarriären har mängder av år – kanske till och med decennier – kvar. Den spelfilosofiska stilen har han hittat, men när det är dags att växla upp tränarlooken återstår att se.
När blir det kostym?
– Det kommer att dröja, extremt länge. Jag vill stå för hårt jobb, då känns träningsoverall mest synonymt med det.