Att konkurrenssituationen om platsen mellan stolparna var tuff kom inte som någon överraskning för Koss, då Cajsa Andersson med flertalet landskamper på meritlistan sedan tidigare fanns i klubben.
– Jag kanske inte förväntade mig mer, men jag strävar emot det. Så därför kanske det är lite lättare att hantera situationen när den väl uppstått, berättar målvakten.
Hur ser du på din situation?
– Det är klart att jag vill spela, det vore konstigt om det inte vore så. Sedan känner jag att jag utvecklas på träningarna och det är så himla kul att vara runt bra spelare.
Sedan debuten i damallsvenskan 2013 har Koss mer eller mindre alltid varit förstavalet i de klubbar hon har representerat. Undantagen är två säsonger i AIK och första halvan av fjolårets säsong i Brommapojkarna.
– Jag började som tvåa i BP förra året, men då blev förstamålvakten skadad och då fick jag förtroendet resten av säsongen trots att vi valde att ta in en ny målvakt.
Hur är det att vara tvåa?
– Man får jobba med huvudet hela tiden. Just nu är jag väldigt ödmjuk inför uppgiften och jag känner att jag bidrar till laget ändå; att jag är viktig för gruppen även om jag inte spelar.
Redan inför flytten till Linköping var Koss fast besluten om att ge det tid och se möjligheterna till utveckling trots att speltiden möjligen skulle minska.
– Hade jag inte känt att jag utvecklades på träningarna hade det varit en annan situation. Jag är jättenöjd med helheten, trots att jag inte har fått spela än, och jag trivs väldigt bra i både klubben och staden.
Och även om flytten har inneburit mindre speltid så har Koss nu också fått känna på hur det är att tillhöra ett av Sveriges bästa lag. Linköping FC är tvåa i damallsvenskan lagom till VM-uppehållet.
Vad säger du om lagets inledning på säsongen?
– Jag tycker att vi har vuxit in i det mer och mer. Vi har fått till en jämnare kvalité på slutet och då har det varit riktigt bra. Så för oss var det lite tråkigt att gå på semester, för vi var verkligen inne i det.
Och med lagets sportsliga framgångar är Koss också medveten om att mycket talar för att laget fortsätter på den inslagna vägen – även om tränaren Andrée Jeglertz nu lämnar och ersätts av Anders Jacobson.
– Det har gått väldigt bra för laget och då har jag inte så himla mycket att ifrågasätta, säger 27-åringen och fortsätter:
– När det gått så bra för oss så behövs det inte några kraftiga förändringar.
Vad säger du om att Andrée lämnar?
– Alla i spelartruppen tycker att det är tråkigt att han slutar. Han var en stor del av vår process och vi har tillsammans byggt upp någonting som jag tror att vi kan bygga vidare på det med Anders året ut.
Jacobson, som var en del av LFC:s tränarstab från 2013 till 2016, har de senaste åren varit en del av landslagsledningen kring det norska damlandslaget. Koss har ännu inte hunnit träffa sin nye tränare, men att flera av hennes lagkamrater haft honom som tränare tidigare har gjort att Ersmarkstjejen känner sig trygg.
– Några känner honom sedan tidigare och det tycker jag känns jättebra, säger hon glatt.
I vintras, innan kontraktet med LFC skrevs på, fanns tanken på att testa spel utomlands.
– Jag var lite sugen på fara utomlands och göra något annat, och det fanns också konkreta förslag att ta ställning till. När sedan LFC hörde av sig så kände jag direkt att "det här måste jag ta".