Efter totalt 35 mål på 57 matcher i Sandviken valde Englund själv att bryta kontraktet – och skriva på för lokalrivalen Gelfe IF som även dem huserar i Ettan Norra.
– Vi var nära på att nå kvalplatsen sista året i Sandviken och när vi inte gjorde det så tog det hårt på mig. Sedan gjorde klubben en liten rockad och när "Pelle" (Olsson, huvudtränare) sa upp sig och lämnade kände jag att jag behövde något nytt. Jag hade en möjlighet att bryta mitt kontrakt och tog det beslutet, kollade över situationen och till slut föll valet på Gefle IF.
Du blev Gävle trogen? Det måste betyda att du trivs bra här?
– Jo, så är det ju och jag har trivts väldigt bra här alla åren. Gävle är nu också den stad som jag har bott längst i förutom Skellefteå och det säger väl något.
Trots ett personligt målrekord med 18 mål i division I blev det en fortsättning i samma serie för 30-åringen.
– Det har absolut funnits intresse genom åren och varit på gång litegrann, men jag har alltid varit väldigt noga med mina val och aldrig känt någon desperation att spela högre upp. Det ska vara rätt för mig, rätt klubb, rätt roll och på rätt plats. Det vet också min rådgivare om och han kan nästan svara för mig när någon klubb för av sig. Han vet vad jag vill.
För 30-åringen har det alltid varit viktigt att klubben han går till har en tydlig roll för honom.
– Det har aldrig varit aktuellt för mig att gå till en klubb i allsvenskan eller superettan om jag inte har en stor chans att spela. Att hamna i allsvenskan igen och käka planka, det kommer jag inte bli lycklig av. Skulle jag få vara en av tre spelare som konkurrerar om två platser är det en sak, att vara tredjevalet på en position är något helt annat.
Det känns som att många spelare tänker annorlunda?
– Jag tror att många som håller på med fotboll vill hoppa stora steg snabbt, speciellt unga spelare som vill ta för stora steg innan de är redo. Jag har sett många unga och talangfulla spelare gå i den fällan genom åren.
När Englund 2013 gjorde 19 mål på 20 seriematcher och sköt Skellefteå FF till division I valde anfallaren att lämna klubben för spel i Gif Sundsvall, som då huserade i superettan. Något som blev en stor omställning.
– Första året i "Giffarna" var inte kroppen redo och jag var skadad ett halvår. Men till andra året, när vi tagit oss upp i allsvenskan, känner jag själv att det var små marginaler ifrån att jag skulle få det att lossna. Jag hade behövt en liten skjuts framåt och hjälp när jag inte riktigt hade självförtroendet som behövdes, men samtidigt kan du inte kräva att en tränare ska ge dig det bara så där.
Efter ett år i superettan och ett år i allsvenskan valde Englund att skriva på för Umeå FC inför säsongen 2016. En sejour som inte alls blev lyckad.
– Mina förväntningar på mig själv var alldeles för höga. Jag hade ingen erfarenhet av spel i Ettan och trodde att det bara skulle lösa sig. Beslutet att fara hem till Skellefteå FF efter den säsongen var nog det bästa beslutet.
Succén lät sedan inte vänta på sig när Englund var tillbaka i FF och efter en skytteligaseger i tvåan och 16 mål för tabelljumbon FF 2018 föll sedan valet på Sandviken. Även om det var nära med anrika Halmstads BK.
– Det var på gång lite med HBK vintern som jag gick till Sandviken, men varför det inte blev av kan jag inte gå in på. Jag var sugen på det och det var på gång under en period.
Utöver Halmstad har Englund också genom åren besökt bland annat Gais, Åtvidaberg och Helsingborg.
Efter alla år i Ettan, har du hamnat i ett fack som division I-anfallare nu?
– Nej, det skulle jag inte säga. När vi möter lag från högre divisioner känner jag att jag kan prestera bra och jag har gjort mål på lag både från allsvenskan och superettan. Jag känner att jag har det i mig, även om man aldrig vet hur det skulle gå på en högre nivå.
Och sedan var det ju det där med hatramsorna från Sandviken-fansen efter övergången till Gefle IF.
– Jag tror att det är mest på skoj och att de flesta har glimten i ögat. För mig spelar det inte så stor roll, även om jag direkt förstod att det var väldigt känsligt.
Hur har du märkt av det?
– Just i samband med övergången kunde det vara så att man fick något meddelande och det var mycket skriverier som jag själv inte har läst, utan bara har hört om. Efteråt har det varit i samband med derbymatcherna, säger Englund och fortsätter:
– Vad fansen gör och hur de beter sig i samband med matcherna och vad de vill kalla mig är upp till dem. Det jag har reagerat på är väl mer att om man står i en stor klunga på en läktare och inte är så nykter borde man tänka på vilka ord man använder i närheten av 10-åringar. Senaste derbyt på Gavlevallen var det mycket folk och då borde man kanske tänka på hur man beter sig.
Det har blivit mycket fokus på dig under alla derbyn?
– Jo. När vi mötte Sandviken borta förlorade vi och när Sandviken gjorde mål så sjöng supportrarna hatramsor om mig istället, det är ju nästan pinsamt. Så någon sorts avtryck verkar jag ju ha gjort under mina år där, säger han och ler.