”Det var hjärtskärande”, säger Rebekah O'Brien om att följa Moröns öde på distans.
I två säsonger har hon representerat Morön BK. 2021 fick Rebekah O'Brien äran att ta på sig lagkaptensansvar, och siktet var tydligt inställt på en damallsvensk plats. Men efter en stökig avslutning på säsongen fortsatte kaoset långt efter att den sista matchen var slutspelad.
För O'Briens del handlade kaoset i första hand inte om ett svajande damlag. Framför allt handlade det om en mental kamp, och frågan om fotbollen verkligen är en del av hennes framtid.
– Oftast gör jag inte så mycket den första tiden efter en säsong, jag bara vilar och processar allt som har hänt i en månad. Men efter den här säsongen kände jag mig trött av fotbollen, så jag ville verkligen vila och ta ett längre break. Jag kände mig utbränd och ville inte känna så. Så jag fick fundera, ”är det här jag som inte vill spela fotboll eller behöver jag bara en längre paus?”, berättar hon när Norran når henne och fortsätter:
– De sista tre-fyra månaderna har jag nästan inte tränat alls, utan hängt med vänner och familj.
Det har funnits mycket att reda ut från säsongen, som först innebar ett sent tränarbyte. Med sex matcher kvar av elitettan-säsongen fick Patrik Nilsson sparken, ett beslut som meddelades en match mot IFK Kalmar där bland annat O'Brien fick börja på bänken.
– När man är mitt i det tänker man inte på hur mycket det är. Men det kändes som att det var mycket vikt på axlarna och mycket känslor. Till slut rann bägaren över, säger O'Brien om den situationen, som sedan övergick i allt svårare problem för Morön.
Ekonomiska problem hotade hela klubbens överlevnad, och när den lösningen var kvar svävade fortfarande elitsatsningen i osäkerhet. Turerna kring elitlicensen har varit många, men i slutändan blev det inget elitlag i Skellefteå säsongen 2022.
– Det var hjärtskärande, säger O'Brien som följde processen på andra sidan Atlanten.
– Jag kände innan att det här (tröttheten) var på väg, så jag tänkte mer på det kring min framtid och mig. Men att efter det få höra om allt som hände var hjärtskärande, jag var väldigt ledsen. Båda åren jag har spelat har vi ju varit så nära att gå upp, det fanns så mycket att bygga på. Jag kände bara ”hur kan vi gå från att vara så nära till att inte finnas alls?”, fortsätter hon.
I kontakt med sina tidigare lagkamrater har hon fått höra om problemen med att sent hitta nya lag att söka sig till.
– Jag har haft kontakt med de flesta och frågat vad som finns för dem efteråt och bara pratat om vad som händer. De är framför allt ledsna, särskilt tjejerna som har varit där så länge. Att få se det som de har lagt ned många år på bara försvinna, det har verkligen varit jobbigt och jag känner med dem.
För egen del kan läget ha börjat ljusna fotbollsmässigt. O'Brien berättar att efter flera månader med att prioritera vila, vänner och familj har hon nu kommit till en punkt där hon har börjat träna allt mer.
Efter två år i Morön har Rebekah O'Brien tagit en längre paus från fotbollen – men kan nu vara på väg tillbaka.
– Jag har mycket träningsvärk, det är svårt att starta upp efter fyra månader och undvika det. Men träningsvärken får mig att må bra. Min touch är inte där jag vill att den ska vara, men om jag tittar på att komma tillbaka till sommarfönstret så har jag gott om tid att träna upp mig och komma tillbaka.
Jag har hört uppgifter om att du kanske ska till Spanien. Stämmer det?
– Jag har kommit till en punkt där jag verkligen vill spela i en speciell stil, och när jag har pratat med andra spelare tror jag att Spanien kan vara en bra matchning. Jag tror att det är mitt första val.
Kan du se dig själv komma tillbaka till Sverige?
– Jag har blivit kontaktad av flera svenska lag, så jag vet att möjligheten finns vilket är jättekul. Jag stänger inte dörren för det, men som jag sa letar jag efter en viss stil som jag vill spela och utvecklas inom, och jag vet inte om Sverige kan erbjuda det just nu.
När en eventuell comeback kan inträffa vet hon inte själv, även om sommarens transfer-fönster är ett realistiskt mål.
– Ibland känns det jättebra och som att det här är det jag vill just nu. Vissa dagar känner jag att det går för fort. Jag försöker bara ta allting dag för dag och träning för träning nu, så får vi ser var det landar.