Peder Lindfors ger besked till båda lagen i div V-mötet.
Nej, det är ingen överdrift. Ljusvattnet mötte Ålund (1-3) i femman. Veteranerna Peder Lindfors, Stig Andersson och Martin Pettersson höll spelarna i strama tyglar, och jorde knappt några misstag.
– Kanske något, men det kändes som en bra årsdebut. Godkänt, påpekade Stig, som också fick medhåll av publiken, ett femtiotal.
Grabbarna springer kanske inte lika snabbt och ofta som i fornstora dagar, men de är, nästan alltid, rätt placerade – och har en enorm pondus. Ingen sätter sig på dem.
Herrarna har kommandot på planen och trots att det var seriepremiär för båda lagen så var stämningen bland de aktiva långt ifrån aggressiv.
Alla hade kul, även om det förstås sved för ljusvassarna att förlora.
Men å andra sidan ska man inte begära att Ljusvattnet, som nu gjorde comeback efter minst fem års vila, kan hitta spelet direkt. Många av spelarna har haft speluppehåll.
Rutinerade domaren Martin Pettersson, som spelade aktivt från sju års ålder till 32, Clemensnäs och Ostvik, har en härlig pondus:
– Bästa domarmatchen? Nej, den har jag inte gjort ännu. Men jag minns min första största, Norsjö-IFK Luleå i divison III. Kan det ha varit 1972? Då gick det bra.
Sämsta då?
– Många!
Han medger att kondisen är sämre än tidigare, men den härliga kontakten med spelarna finns kvar.
– Dagens lirare är snälla mot varandra. För lite kamp. Och blir det en varning är orsaken ofta skitgrejer, säger Martin, som tänkt fortsätta till han blir 80.
Stig Andersson har funnits i Byske och Ålund som juniorspelare, men blev aldrig någon stjärna.
– Domarjobbat är hur kul som helst. Dessutom är förstås ersättningen en liten krydda. Men jag dömer mest för det härliga kamratskapet.
Idag har en huvuddomare 785 kronor per match och assisterande (de på linjen) 575.
Martin Pettersson är äldst i gänget, men håller fortsatt bra klass som domare.
Peder Lindfors är lillebror bland domarna. Nästan i alla fall. 56 år, men gör trettionde säsongen med pipa i munnen.
– Familjen fotboll är fantastiskt trevlig. Men visst gör man sina misstag. Ibland ser man fel, helt enkelt. Ibland får man en blackout. Då mår man inte bra. Men det är bara att komma igen, påpekar han.
Gemensamt för herrarna är den härliga inställningen. De är lika omsorgsfulla i sitt jobb som spelarna på planen.
Vad är svårast för en domare, Peder Lindfors?
– Svårt att svara på. Ingenting, tror jag.
Som ni förstår: Herrarna på bilden har kunskaper och pondus som slår de flesta av de aktiva.
Hur länge de ska fortsätta?
Ingen vet.
Men fortsätter de i samma proffsiga stil som i torsdags har de mycket kvar. Alla gånger.