– För fem år sedan beställde jag av en händelse en idrottsplatskalender från nätet. Där man kunde se olika idrottsplatser över hela Sverige. Så jag skickade in lite bilder från idrottsplatser i Norsjö och där grundlades mitt samarbete med sajten idrottsplats.se och grundaren Mats Tallkvist. Jag öppnade norrlandsfönstret på sajtens karta så att säga.
Efter det fick Göran blodad tand och gav sig ut utanför Norsjö kommun och samlade på sig bilder från olika idrottsplatser. Med andra ord har han lagt en hel del pengar på bensin genom åren.
– Jag tror inte jag vill veta exakt hur många tankar som gått åt under mina idrottsplatsexpeditioner. Men jag har ju även åkt ut på några avstickare när jag åkt på semester nedåt landet. Man måste ju åka och titta.
Hans längsta utflykt var till Karesuando som ligger 13 mil ovanför Kiruna. Den nordligaste fotbollsplanen som finns i Sverige.
– Det var väldigt kargt där. Det fanns bara två mål och inte mer än så. Men på vägen fanns det ett ställe som heter Saivomuotka som hade både mål och omklädningsrum. Så ibland har jag tur och får syn på ett par målstolpar ute i skogen.
Genom åren har Göran plåtat och dokumenterat 250 stycken idrottsplatser runt om i Sverige. Men de flesta av dem ligger i norra Norrland.
– Jag upplever att det finns fler övergivna planer här uppe. Ibland kan man passera by efter by där gräset växt sig högt och målstolparna är igenvuxna. Mycket är förfallet.
I många av byarna som Göran besökt finns varken människor eller fotbollslag.
– Det finns en charm i att hitta en övergiven plan då det ändå är en kulturhistorisk plats. En plats där eldsjälar har lagt ner mycket tid och hjärta på att få det fint. Men där det nu för tiden står öde och tomt. Inget publikjubel, svordomar åt domarna eller hörnflaggor som svajar i vinden. Det speglar landsbygdens upp- och nedgång.
Rökåberg är en sådan plats. Publikrekordet sattes 1966 när 500 personer såg Rökå IF:s uppflyttningsfest till division III mot Malå IF efter 2–2. I år firar gräsplanen 50 år. Runt om planen finns det tät skog. Man kan föreställa sig att om bollen sparkades utanför torde det tagit ett tag innan den hittades.
Genom åren har Göran träffat och intervjuat gamla spelare och föreningsmedlemmar som berättat om lagen och idrottsplatser över en kopp kaffe.
– Man träffas och fikar. Och många tycker det är jättekul att någon vill höra alla historier. De flesta är ju pensionärer.
Fotbollsklubbarnas bortgång går hand-i-hand med att byarna urholkas på människor. Runt 2015 bodde 60 personer i Rökåberg. Numera bor det betydligt färre där.
– Det är en tråkig utveckling då kurvan gått nedåt under 50 år. Och det speglas också i fotbollstabellerna. Lag efter lag försvinner.
I kategorin "övergivna idrottsplatser" är Rökåberg en av Görans favoriter. Annars är han förtjust i Rektangeln, det som var hemmaplan för Uttersjöbäckens IK. Och Kapploppsheden i Ljusvattnet.
På hemsidan där Göran hjälper till att publicera olika idrottsplatser finns det en målsättning att dokumentera planer i varje landskap. Men där är de inte riktigt än. Nästa steg är varje kommun. Samma sak där.
– Just nu har vi publicerat 280 idrottsplatser på hemsidan. Och det finns ju betydligt många fler. Jag har betat av hela Norsjö kommun, sen ska jag täcka upp hela Västerbotten. I inlandet har jag hittat de flesta. Men ut mot kusten finns det många svarta hål.
Göran utgår efter listor på vart fotbollslag har funnits, men sen tittar han även en hel del på satellitkartor och letar efter rutor i skogsbryn som kanske kan vara gamla planer. Ett detektivarbete.
– I stort sett har jag bara fått positiva kommentarer på mitt arbete. Folk tycker att det är en viktig dokumentation. Och jag är ju envis och vill kunna hitta så många som möjligt. Ibland är det svårt, men det är värt det. Många platser är igenvuxna och helt bortglömda. Men de finns ju där någonstans.
Göran kallas både för idrottsplatsromantiker och idrottsplatsnörd. Men det förstnämnda gillar han bättre.
– Jag tror jag kommer hålla på med detta så länge jag kan. Dels för att det finns så många fler platser att upptäcka, men också för att det är så himla roligt.