Konflikten i Morön mellan spelargruppen och tränare har varit illa dold. Redan när laguppställningen blev känd i lördagens sexpoängsmatch mot tabelltrean Kalmar var det lätt att ana oråd. Flera av lagets importer, som är värvade för att bära Morön, var placerade på bänken.
Ett dygn senare hade Morön sparkat tränaren Patrik Nilsson. Det är ganska uppenbart att klubben och tränaren snabbt har vuxit i från varandras olika filosofier. Morön har sedan avancemanget byggt sina framgångar och strukturer på starka importer. Nilsson vill se en tydligare satsning på egna produkter.
Å ena sidan har Nilsson rätt i den filosofin – å andra sidan var det ju oerhört uppenbart vad Nilsson företog sig för lag när han kritade på inför säsongen. Den förändring Nilsson eftersträvar med satsning på egna spelare är inte liten, den är omfattande. Den måste dessutom också ske i en miljö, som inte bara har lite kastvindar utan snarare är en fullskalig storm.
Inför säsongen stod det klart att Morön var tvungen att offra sitt F17-lag för att få ihop ett F19-lag. Det var inte heller något som skedde i konsensus, utan var ett beslut som var svagt förankrat på alla positioner. Tre tränare slutade sina uppdrag och Morön tappade dessutom ett helt gäng spelare, som inte flyttade med till F19.
Det är ju också på klubbens juniorsida framtidens elitspelare i Morön ska växa fram. Även om det nu kommer ett nytt F17-lag till kommande säsong, har det skapat ett irreversibelt glapp.
För att kunna vara ett starkt elitlag på längre sikt är det fundamentalt på Moröns nivå att kunna fostra fram egna spelare. Det är en stor risk att varje halvannan säsong behöva värva och pricka rätt på ny kärna av spelare som ska bära laget. Lägg därtill att Morön sitter med röda siffror i bokslutet, något som inte förenklar vardagen.
Långsiktigheten måste också in på tränarsidan. Klubbens, som jag ser på det, "hitte på" om att tränaren Samir Kanlic gick på semester, ett beslut som inte var ömsesidigt, var bara horribelt. Mellan Kanlic och Nilsson gjorde Fredrik Asplund ett starkt arbete, men hållbarhet på tränarsidan är också fundamentalt för att nå framgång.
Uppsidan är att laget trots all turbulens har presterat hyfsat. Morön finns med i topphanget och med sex omgångar kvar finns ännu chanser att vara med och slåss om en placering bland de tre främsta.
Dan Burlin har en bred erfarenhet och både en attityd och personlighet som har varit saknad i Skelleftefotbollen. Han kan med all säkerhet skapa ett tillfälligt lugn och få årets upplaga på ett bra spår till seriens slut.
Den stora frågan är vad som händer sen?