Fredrik Asplund ser tillbaka på årets säsong som en framgång – trots det uteblivna avancemanget.
Hammarby och AIK var länge utmanade av Morön, men efter 26 omgångar stod det klart att Stockholmslagen var i en klass för sig och när säsongen summerades stod det klart att de i överlägsen stil säkrat uppflyttning.
– Det blev tufft för oss när vi förlorade första matchen mot Hammarby på hemmaplan. Vi hade behövt hålla kvar avståndet och att det därmed hade räckt med en seger mot dem.
Med säsongen färdigspelad, är du nöjd?
– Ja, det är jag verkligen och jag kommer nog att vara mer nöjd om ett tag. Men ser man på säsongen och börjar leta efter matcher som vi borde ha vunnit så är det inte så många matcher. Vi vann alla matcher mot lagen på undre halvan och sedan förlorade vi alla poäng mot AIK och Hammarby. Vi förlorade mot Brommapojkarna hemma men de har varit ett lag som tagit poäng mot alla lag, Mallbacken borta (oavgjort 1–1) är en tuff match och inför säsongen hade vi inte räknat med en trea borta mot IFK Kalmar. Förlusten hemma mot Alingsås är den som svider.
Redan tidigt inför säsongen gjorde Morön klart med succéförvärven från 2019; Katrina Guillou, Hayley Dowd och Carly Wickenheiser skrev alla på nya kontrakt med Morön.
Vad betydde det för er?
– Vi kände en trygghet och visste hur vi skulle börja lagbygget. Då hade vi redan säkrat 30 mål framåt, då var bara frågan hur vi skulle stabilisera upp det och kunna värva fler spelare utifrån hur vi ville spela.
Kontinuitet och lyckade nyförvärv beskriver Asplund som två av många framgångsfaktorer den här säsongen.
– Vi fick ju behålla flera av spetsspelarna som redan kunde laget, klubben och hur vi tränare ville spela fotboll. Sedan kom både Kayla (Morrison) och Rebekah (O'Brien) in fantastiskt bra i laget.
Hur bra är egentligen Kayla?
– Hon har varit fantastiskt bra för oss. Det är det många som har varit, men Kayla har en sån personlighet och vinnarskalle. Hon gör vad som helst för att vinna. Till viss del krockar ju det med den norrländska kulturen där man är tillbakadragen och blyg, men hennes attityd har smittat av sig på gruppen och vi har blivit kaxigare i vårt sätt att spela och vårt sätt att vara.
I säsongspremiären borta mot Jitex spelade O'Brien balansspelare och Wilma Stenman och Kayla Morrison utgjorde mittbacksparet. Efter den matchen tycker också Asplund att Morön hittade rätt i backlinjen.
– Vi letade där ganska länge samtidigt som Hanna (Göthberg) var skadad mycket på försäsongen. Då fick vi möblera om mycket med de andra spelarna men "Stenis" (Wilma Stenman) växte snabbt innan serien skulle börja och kändes väldigt trygg centralt. Då växte det fram och det blev lockande att få använda Rebekahs (O'Brien) skicklighet från högerbacken och ge henne en mer offensiv roll. Backlinjen har varit vår trygghet under säsongen och de har bara blivit bättre och bättre.
Vad har ni saknat för att kunna utmana om uppflyttning över 26 omgångar?
– Det känns som att det är lite rutin. Om vi jämför oss med Hammarby så har de säkert över 2 000 allsvenska matcher i sin startelva, vi har typ noll. När det blir så jämnt och så viktiga matcher blir erfarenheten lätt avgörande.
Till slut blev det en tredjeplats för Morön. En tabellplacering som Asplund rankar som sin tränarkarriärs höjdpunkt.
– Det måste det vara. Elitettan måste ses som en högre nivå än vad jag var på med herrlaget, så det känns absolut som en framgångsrik säsong.