Som 11-åring kom Severin och hans familj till Sverige och fyra år senare lämnade han Vilhelmina för att gå fotbollsgymnasiet i Skellefteå och spela sin fotboll för Skellefteå FF. Efter framgångsrika år i klubbens akademiverksamhet har han de senaste åren representerat både FF:s a-lag och samarbetsklubben Sunnanå SK i division III.
Redan förra året fick han veta att representanter från hemlandets fotbollsförbund hade koll på honom, och tidigare i höstas blev han kontaktad av förbundskaptenen.
– Jag fick ett meddelande där han bad om mitt telefonnummer. Han ringde mig och frågade om jag kom från Centralafrikanska republiken. När jag sa "ja" frågade han mig om jag ville spela för landslaget, berättar 19-åringen.
Vad tänkte du då?
– Det är svårt att tro att jag någon gång skulle få ett sådant samtal. Jag började stamma och visste inte vad jag skulle svara mer än "ja".
Efter ett par veckor fick han ytterligare ett samtal med beskedet att förbundet skulle börja fixa med allt pappersarbete.
– Mina föräldrar trodde inte på mig när jag berättade allt det här och sedan blev det klart att jag skulle bli uttagen då både jag och FF fick en kallelse.
Att bli uttagen att representera ett land nästan 1 000 mil bort, som han inte hade bott i eller besökt på över åtta år, var svårt att ta in.
– Självklart blev jag väldigt glad, men det kom som en chock. Till och med nu efteråt är det svårt att tro att det faktiskt hände. Men det var en dröm som gick i uppfyllelse och jag tror att alla som spelar fotboll drömmer om att få spela för sitt land. Nu har jag fått uppleva det litegrann och förhoppningsvis få jag göra det igen.
Hur var det att få återbesöka sitt gamla hemland?
– Det var varmt och skönt, och väldigt god mat. Jag är ju uppvuxen med den svenska kulturen och det är det jag kan bäst. Så det var nice att få komma dit och se hur folk lever där och lära mig det. Sedan var det ju förstås tråkigt att jag inte fick spela och hjälpa laget.
Landets stora fotbollsstjärna är Geoffrey Kondogbia, som till vardags spelar för den spanska storklubben Atletico Madrid där han också var med och vann den spanska ligan säsongen 2020/2021.
– Det var synd att han blev skadad före samlingen, det hade varit riktigt häftigt att spela och träna med honom, säger FF-forwarden.
Hur var själva samlingen? Mycket att ta in?
– Det var mycket förberedelser och träningar och framförallt riktigt, riktigt bra spelare. Man behövde vara fokuserad hela tiden och förberedd att tävla mot de bästa.
Samlingen, som bestod av två VM-kvalmatcher, inleddes med en bortamatch mot Kap Verde som Centralafrikanska republiken förlorade med 2–1. Tre dagar senare stod Liberia för motståndet, och även den matchen spelades på bortaplan.
Tatolna fick ingen speltid i någon av matcherna även om det var nära i den andra kvalmatchen, där det blev förlust med 3–1.
– Då fick jag gå och värma upp i den andra halvleken och jag var så nervös. Jag tror aldrig att jag varit så nervös i hela mitt liv, säger han och ler.
Inför alla internationella matcher spelas nationalsångerna, och det var ytterligare ett mäktigt och minnesvärt ögonblick.
– Det är en upplevelse man sent glömmer, och något man drömmer om som liten.
Nästa landslagssamling är om några månader och 19-åringen hoppas få en ny chans i landslaget.
– Jag har snackat lite med huvudtränaren sedan jag kom hem och han avslutade samtalet med "vi ses snart", och det kanske betyder något. Det hade varit en stor ära att få åka dit igen och kanske även debutera på riktigt.