"Den här resan har varit häftig att vara med om", säger Torbjörn Degerström, som var med och grundade klubben.
Skellefteå discgolf har länge huserat på olika ställen i Skelleftebygden. Med nästan 30 års utveckling har föreningen hela tiden tagit sig framåt och växt.
Men det senaste året har varit den största ökningen för klubben. Då gick klubben från ungefär 160 medlemmar till 250 stycken – bara över sommaren.
– Det händer mycket, både sporten och föreningen växer så det knakar. Vi försöker bara hänga med, säger Christoffer Segerstedt-Stenlund, föreningens kassör.
Historien började på tidigt 1980-tal. Några ungdomar ville kunna börja spela discgolf, och Torbjörn Degerström ställde upp som vuxen.
– Vi började uppe vid Bergsbykyrkan och byggde en niohålsbana där. Den första anläggningen hade inte ens korgar. Vi spelade på naturhål första säsongen, där målen var en dörr till en lada, eller en björk till exempel, berättar Degerström om den tiden.
1985 bildades föreningen Skellefteå discgolf. I olika steg utvecklades niohålsbanan, först till rödmålade träpinnar, sedan till korgar. Allt fler började hitta till sporten, och snart var banan som fanns för liten.
– Så småningom blev vi trångbodda. Vi var 140 medlemmar på nio hål, det gick inte att vara kvar. Så vi började söka ny mark och fick det efter Torsgatan, i höjd med där Floraskolan ligger i dag. Det fick vi använda i några säsonger, men sedan behövde kommunen den ytan igen. Då stod vi plötsligt där, våran 1999, och hade ingenstans att vara. Att gå tillbaka till kyrkan kändes inte meningsfullt. Men det är då det är underbart att ha med unga människor som inte ser några hinder, berättar Torbjörn Degerström.
Via ungdomar i föreningen öppnades en möjlighet – en yta i Bergsbyn skulle kunna bli grunden till den nya banan. På området där Discgolfterminalen i dag breder ut sig på fick klubben chansen att etablera en ny bana, och en ny era började.
"Det händer mycket, både sporten och föreningen växer så det knakar. Vi försöker bara hänga med", säger kassör Christoffer Segerstedt-Stenlund
– När vi byggde den banan bestämde vi att vi skulle göra det till betalbana, som en av de första i Sverige. Men vi tappade 100 medlemmar på att vi tog det beslutet. Men den tappra skaran på 30 personer som var kvar köpte in en plåtlåda med hänglås och tänkte att vi kan få in några kronor i alla fall, säger Degerström.
Spola fram till 2021. Pengarna kom in i kassan, och allt eftersom kunde discgolfen utveckla sin anläggning. I dagsläget har föreningen en av de största anläggningarna i Europa med två separata 18 hålsslingor, där varje slinga har två layouter. Banan har stått som värd för major-tävlingar tre gånger – samtidigt som föreningen hemma har fortsätt växa.
Under sommaren 2019 hade 160 personer löst säsongskort på banan. Coronaåret, där det mesta ställdes in, ökade det till 250. Det mesta tyder på att den trenden håller i sig, när det i nuläget är sålt över 240 stycken.
– I år har vi inga exakta siffror ännu, men vi hade gjort klart 250 säsongskort, och nu är det en handfull av dem kvar, berättar Christoffer Segerstedt-Stenlund.
"Det senaste året, med tanke på coronapandemin, har det blivit en ganska stor tillväxt överlag i hela världen", säger ordförande Emelie Åström.
Föreningen växer inte bara i storlek, utan har också blivit betydligt bredare. De senaste åren har utövarna ökat på flera spann. Antalet aktiva ökar i alla möjliga åldrar, och allt fler kvinnor hittar till sporten. Ett initiativ för att öka den utvecklingen är föreningens "tjejdiscen", som för tredje året i rad innebär träningskvällar i grupp för tjejer.
– Det senaste året, med tanke på coronapandemin, har det blivit en ganska stor tillväxt överlag i hela världen. Sporten har ökat jättemycket. Vi har sett att vi har fler medlemmar och fler som är här och kastar, säger föreningens ordförande Emelie Åström.
Hon var en av de som tog initiativ till träningskvällar enbart för tjejer.
– Jag har spelat discgolf i 27 år och typ alltid varit ensam. Det har varit någon som kommit, någon som gått, men vi har inte varit så många tjejer. Jag bodde i Finland i några år, där de började med tävlingar enkom för tjejer, och det drog snabbt ihop en ganska stor mängd deltagare. Så när jag flyttade tillbaka tänkte jag att "kan dem, så kan jag". Nu kör vi på det, och det har varit ganska lyckat, berättar hon.
Karin Wikström är en som hittat till discgolfen genom Tjejdiscen.
Två personer som upptäckt discgolfen genom tjejdiscen är Anna Holmlund och Karin Wikström.
– Jag följde med min familj och provade och tyckte att det var kul, så sa pappa något om det här, och då fick jag prova på, säger Holmlund.
– Det var dottern som sa att hon hade hört om tjejdisken och frågade om vi inte skulle testa. Så jag hakade på henne och tyckte det var jätteroligt, säger Wikström.
Nu tyder det mesta på att Skellefteå discgolf kommer fortsätta öka sitt medlemsregister ännu mer än förra året.
Varför tycker ni att discgolf är så roligt?
– Det är lite annorlunda, på ett bra sätt. Det behövs inte så mycket grejer och det är inte så mycket man behöver veta. Och man kan spela med en kompis utan några problem, säger Holmlund.
– Det är väldigt enkelt egentligen, det är ju bara att träna och kasta om man har några discar. Sedan är det ju roligt att få veta hur man ska hålla och tänka. Det gör väldigt mycket, för man blir ju bättre och då blir det också roligare, säger Wikström.
Linda Wahlberg gör sig redo att kasta ut under en av Tjejdiscens träningar.
Vad tänker du om den utvecklingen som syns nu?
– Jag tycker att det är jättekul. Det är en motionsform som passar alla. Jag har sett och stött på personer med olika sorter av handikapp, som kan kasta trots funktionvariationer. Det är verkligen en sport för alla, säger ordförande Åström, som också påpekar att det är lite av en utmaning med fler spelare.
– Det har man upptäckt på flera hål nu, att det blir lite köbildning. Vi har tack och lov en ganska stor bana med många hål, men vi behöver försöka sprida ut alla på hela anläggningen. Det är något vi jobbar med nu.
Men det är ett angenämt problem, där klubben ser positivt, både på resan och på framtiden.
– Den här resan har varit häftig att vara med om. Från en liten chipbana utanför kyrkan till det här. Den resan vi är inne på nu handlar om att fortsätta utvecklas, att fortsätta mångfalden. Man måste se till allas behov, och det är en bit på väg, säger Torbjörn Degerström.