Knut Bystedt övar på sin teknik med puck.
Strax utanför sargen ligger skridskoskydd i snön. Tränare och föräldrar står utspridda medan barnen på isen tar sig av banan. Traktor och vaktmästare är på väg in för att skotta.
Det snöar, men inte alltför mycket. Det är kallt, men inte för kallt. Det är träningskväll i för Kågedalens hockeysektion på uterinken i Ersmark.
– Vi är alltid glada att vi har en sådan här is. Enda nackdelen är ju att den ligger i Ersmark, säger Jens Forslund, tränare och styrelsemedlem i hockeysektionen.
U10-laget kliver av, och när isen är renskottad står U14 redo.
De är snabba ut på isen?
– Och väldigt långsamma av, skämtar Forslund.
U14 är den tredje gruppen som går på is den här kvällen, och verksamheten har sakta men säkert utvecklats de senaste åren. Just nu har sektionen nio aktiva grupper och startade inför säsongen upp A-lagsverksamhet igen.
– Det blev ju jätteknasigt, för dels var det lag som hoppade av, sedan blev serien inställd. Det var jättetråkigt, men huvudsaken är att de är i gång och det är roligt, berättar ordförande för KAIF Hockey, Johan Mikaelsson.
Det är en annorlunda vinter, där många lag inte får träna alls. De lag som får träna söker tider på uterinkar. Men även om Kågedalen tränar i hallar i bygden innan naturisen lagt sig är uterinken i Ersmark mer än en tillfällig lösning. Det är hemmaplan.
– Nu är ute det nya inne, och då ligger vi ju i bräschen, säger Mikaelsson.
– Det är nog första gången folk har varit avundsjuka på våra förutsättningar, säger Forslund med ett skratt.
Jens Forslund, ledamot och tränare, och Johan Mikaelsson, ordförande, är glada att det går så bra som det gör för klubben.
Men trots att föreningen i dag blomstrar är det inte så länge sedan allting höll på att rämna.
– Historien började väl när man skulle lägga ned hockeysektionen, berättar Jens Forslund och riktar sig till ordförande Mikaelsson.
– Då ringde du och frågade om jag skulle vara med. Jag sa att det är klart jag ska.
KAIF Hockey hade inga egna hockeylag, då spelarna hade gått till andra klubbar. Klubben och Byske slogs ihop för en tid.
– Spelarunderlaget tunnades ut, och det var kanske ingen som orkade driva det framåt, förklarar Forslund.
Ur askan började klubben bygga nytt.
– Vi började om med ett lag, födda 2006-2007, och sedan försökte vi fylla på med årskullarna som kom under. Vi raggade spelare på skolan och hos föräldrar, tryckte upp lite kläder med klubbmärket på så att vi skulle synas och man skulle få reda på att vi fanns, berättar Forslund och fortsätter:
– Allt eftersom växte det, och många föräldrar har velat vara engagerade.
– Ledarna är också väldigt duktiga, om jag får säga det själv. De har ett fantastiskt engagemang, och jag tror det smittar av sig på barnen, lägger Mikaelsson till.
I bakgrunden parkerar vaktmästare Björn Stenman traktorn i garaget, bara meter från rinken, och kommer gående.
– I morgon såg det illa ut. Det är inte ens värt att försöka, säger han.
– Det ser illa ut i morgon, då pausar vi. Vi pausar i helgen också, svarar Jens honom.
Tränare Jonas Grenholm instruerar U14-laget inför en ny övning.
För även om uterinken innebär att klubben kan låta ungdomarna fortsätta träna är det inte oproblematiskt. Emot slutet på veckan, när Norran var på besök, väntas en snöstorm vräka in, och vädrets makter går inte att råda bot på utan ett tak.
– Ett problem här är ju förutsättningarna med vädret. Det kan ju toksnöa, det kan vara jättekallt. Nu är det sällan det är så där jättekallt, men det faller ju bort träningar, berättar Forslund.
Men samtidigt är det en del av charmen, menar ledarna.
– Det ser man när lag kommer hit, både spelare och ledare verkar tycka att det är spännande och roligt. Vi hade en riktig snömatch i fjol, då fick vi bryta ned den till fyra perioder på tio minuter. Det var så mycket skottning, berättar Mikaelsson med ett skratt.
– Och i helgen hade vi en internmatch med strålande sol, vindstilla och bara några minusgrader. Då är det fantastiskt, lägger Forslund till.
Tyra Håkansson är enda tjej i U14-laget, men inte i föreningen.
På isen börjar U14 spela småplansspel. En förälder är ute för att skrapa bort den värsta snön, så pucken inte ska fastna. Skratt och fokus gäller när spelarna sätter fart mot målen.
– Det är för det här man driver och försöker göra det här. Det viktiga är att barnen kan spela som de gör nu. Vi har inte samma förutsättningar som alla andra, men vi har ju minst lika kul, säger Forslund.
Och klubben fortsätter bygga för att kunna fortsätta spela i framtiden.
– Det finns mycket drivna föräldrar som är sugna på att hålla liv i KAIF Hockey, det är riktigt kul, avslutar Jens Forslund.