Gandalf Sellén Lindkvist ser fram emot att kunna tävla igen efter pandemin. ”Jag tycker att man alltid ska sikta högt”, säger han.
Fäktning är en ovanlig sport i Skellefteås föreningsliv. Utan någon klubb att söka sig till finns det inte heller så många aktiva, men det hindrar inte några tappra utövare från att hålla på med sin sport på grusplanen bakom Sunnanåskolan.
Men det är inte olympisk fäktning det handlar om. Här tränar gruppen HEMA – Historical European Martial Arts. I stället för ett smalt fäktningssvärd använder sig fäktarna av 1,5 meter långa vapen som väger ungefär ett och ett halvt kilo.
– Det finns flera olika discipliner, men det vi gör här kallas för långsvärd, säger Gandalf Sellén Lindkvist, som är gruppens instruktör, och berättar sedan med ett skratt:
– Vi testade att träna utomhus för några veckor sedan, och då var det någon som ringde polisen för att de hade sett oss och trodde att vi slogs på riktigt.
Sellén Lindkvist, som ursprungligen kommer från Ljungaverk i Medelpad, flyttade till Skellefteå under hösten för att börja plugga dataspelsprogrammering. Då kom han i kontakt med Ahti Voutilainen och Nils Lantto, som båda två ville hitta en grupp att träna med.
– I Ljungaverk finns en förening, Ljungamarkens HEMA, och det är deras verksamhet vi bedriver här också. Vi är som en liten filial, berättar Sellén Lindkvist.
Som elvaåring började Gandalf Sellén Lindkvist med fäktning i Östersund, men efter att ha provat HEMA fastnade han för formen. När det bildades en klubb i Ljungaverk blev det också sporten för honom.
Vilka skillnader är det på olympisk fäktning och HEMA?
– Det är lite skillnad, det är lite mer tredimensionellt kan man säga. Sportfäktning är ju mer på en linje men här kan man röra sig runt, så det är lite mer dynamiskt. Sedan är det mer viktigt att försvara sig också. Man märker vilka som har mycket sportfäktning i sig som har börjat med HEMA, att de rör sig på ett lite annat sätt. Annars är det ganska lika, man måste vara snabb i tanken och anpassa sig fort.
Vid Sunnanåskolan har Ahti, Nils och Gandalf börjat turas om att sparra mot varandra. Det är också vad träningarna oftast går ut på.
– Egentligen är grunden i HEMA att man läser någon gammal manual om hur man ska fäkta, och så testar man det och sparrar. Men vi är mer en sparringgrupp så vi kan underhålla våra förmågor.
Och nu börjar också tävlandet igen. Precis innan pandemin vann Gandalf Sellén Lindkvist brons på en tävling i Göteborg, men efter det har inga tävlingar kunnat arrangeras.
Ahti Voutilainen och Nils Lantto diskuterar teknik mellan sparringkamperna.
I helgen kommer däremot Sellén Lindkvist att tävla, för Ljungamarkens HEMA, i Helsingfors.
– Jag tror att det är en av de första tävlingarna i Norden sedan pandemin. Det är i alla fall den första tävlingen för mig, säger han och lägger till:
– Det känns jättekul. Först låg jag inne på lumpen i Boden i ett år, så det blev nästan ingen fäktning alls då. Nu får man äntligen komma iväg och tävla och slåss på riktigt.
Har du några förväntningar, eller blir det mer som att komma igång igen?
– Jag har alltid förväntningar på mig själv, men sedan kanske man inte ska ta det jätteseriöst. Det är ändå första tävlingen på rätt länge. Jag tycker att man alltid ska sikta högt, men man behöver inte bli alltför besviken om det inte går vägen.
På tisdagskvällar sparrar den lilla HEMA-gruppen tillsammans för att hålla igång.