2024 års säsong har startat på bästa möjliga sätt för Hedvig Malm. En andraplats i premiären och en förstaplats i deltävling två har satt henne i förarsätet på SM-serien, och som grädden på moset har hon säkrat en plats i landslaget inför lag-VM, även kallat Six days, i oktober.
Den stora framgången kom överraskande, berättar hon. Särskilt efter att hon, efter fyra år i Skövde, i början av året flyttade hem till Norsjö.
– Det är många faktorer såklart. Dels saknade jag familjen, men jag kände mig ganska klar i Skövde. Det har varit sjukt lärorikt och jag har haft riktigt kul under tiden, men jag kände att jag fastnade lite grann i körningen och det var mycket tankar, så då kände jag att jag flyttar hem. Och än så länge verkar det ha varit helt rätt beslut, säger Malm och skrattar.
Hon har fortfarande på sig överdragskläderna när hon slår sig ned vid föräldrarnas köksbord. Det har gått ett drygt halvår sedan flyttlasset gick, och tillvaron har förändrats helt.
– Jag har jobbat jäkligt mycket, skrattar hon och fortsätter:
– I Skövde har det inte varit så mycket jobb, jag kanske har jobbat 50 procent. Nu har det varit tvärtemot jag jobbar 100 procent och har jobbat mycket extra. I Skövde tränade jag egentligen all ledig tid, men nu tränar jag bara när jag känner för det.
Träningsdosen för Hedvig Malm kanske har halverats sedan flytten hem, berättar hon, och det av en anledning.
– Jag har inte pratat så öppet om det här, konstaterar hon innan hon börjar berättar:
– I samband med att jag flyttade hem var jag väldigt less på att köra motorcykel. Jag tänkte aldrig att jag skulle lägga av, men jag funderade på om det var värt det att köra så mycket. Jag pratade med min teamchef, min tränare och de jag har runt mig, och kom fram till att i år ska jag köra för att det är kul. Jag fick behålla min plats i teamet ändå, vilket jag är sjukt tacksam för i dag.
När säsongen närmade sig kom glädjen igen. Motivationen blev till resultat, och helt plötsligt rullade allt på.
– Jag hade sådan ångest inför Tibro (säsongspremiären), det kändes som att jag skulle skämma ut mig själv. Jag var inte där mentalt tyckte jag, och jag var fortfarande osäker på hur mycket jag skulle åka i år. Men när jag kom tvåa trots att jag kände mig ur form – det var så skönt.
Så du går från att flytta hem, fundera på om satsningen är värd det, till att inte träna lika mycket, och så får du den här utdelningen?
– Ja, jag har ett väldigt fysiskt jobb, så även om jag tränar mindre är jag kanske i bättre form eller åtminstone samma. Sedan jag har inte åkt lika mycket motorcykel och det tycker jag märks, för jag tycker inte att jag får till det. Men någonstans går det ju fort ändå, för det är bra tjejer jag möter. Men just nu är det bara kul, det är sjukt motiverande att man har så hög lägstanivå.
Det finns gott om saker att se fram emot under 2024 för Hedvig Malm. Även om hon valt bort att åka på invidivuella VM får hon chansen för första gången på lag-VM, något hon sett fram emot.
– Det var väldigt skönt, det har varit ett mål som jag sett fram emot så himla länge. Det var den enda självklara saken jag kände att jag verkligen vill göra i år. Det är ju en möjlighet att möta brudarna jag brukar möta i individuella VM, konstaterar hon.
Dessutom händer mycket på hemmafronten. För några år sedan köpte hon och hennes man Edvin en tomt i Norsjö – och med bygglovet på plats har markberedningen för ett framtida hus börjat.
– Det var en sådan grej jag funderade på, ska jag kunna satsa och bygga hus? Det går kanske inte lika fort som man vill, men det verkar ju funka, säger hon med ett skratt.
Vad bor ni nu?
– Vi bor i en liten sommarstuga som min pappa äger. Det går att bo i den på vintern också, det är väldigt kallt men det går.
Var säsongen ska landa är fortfarande oklart. Men en sak är säker – flytten hem till Norsjö var inte ett misstag.
– Än så länge ser jag det bara som en fördel. Jag är bara gladare i mig själv också. Det är roligt, och det blir också roligare att åka även när man har annat än motorcykeln också. Jag krånglade tidigare med att jag fick skuldkänslor om jag träffade kompisar för att jag visste att jag kunde ha tränat på den tiden. Nu har jag accepterat att någonstans måste man hitta en balans, och det tycker jag att jag har gjort nu.