Sotji 2014. Sverige och Team Sigfridsson har tagit sig till OS-final, men där når de inte riktigt hela vägen fram. Det blir ett OS-silver till Maria Wennerström och hennes lag.
– Den finalen hade verkligen kunnat gå hur som helst. Det var en jämn match och det är bara med glädje och stolthet jag minns tillbaka.
När OS avslutas den 20 februari har det gått exakt åtta år sedan Wennerström tog hem silvret och många minnen är fortsatt starka.
– Vi var en av få idrotter som fick vara med på både invigningen och avslutningen, vi fick chansen att uppleva hela paketet. För även om det är ett i curlingmått mätt lite luftigare schema än vanligt så tävlar vi ju hela tiden, berättar Wennerström.
Så blir det även i år. Curlingturneringen inleds redan under onsdagen med mixeddubbel. Den 20 februari, dagen för avslutningen, koras OS-mästaren i damklassen.
När man pratar med personer som ska delta nu säger de att det märks att OS är något annat än till exempel ett VM. Kan du förklara den känslan?
– Det måste ha att göra med att massor av svenska toppidrottare är på samma plats och ska göra samma grej parallellt. Det måste vara en del av storheten, att man åker dit som en samlad trupp, säger Wennerström och fortsätter:
– Jag tänker att mycket hör ihop med den gemenskapen. Man stöter inte bara på kända curlingansikten, utan många andra stjärnor. Man vet inte vilka alla är, men vi är ju där av samma anledning.
Och storheten var påtaglig. Även om tävlingarna ofta är disponerade på samma sätt som till vardags fanns det något speciellt med situationen.
– Första matchen var man svinnervös, men sedan var det så vanligt som ett mästerskap kan vara. Det är samma motstånd som man mött hela säsongen. På det stora hela vet man vad man håller på med.
Det har blivit två OS i den egna soffan för Wennerström. Efter att Team Sigfridsson inte tog platsen till Pyeongchang 2018 valde laget att lägga ned sin satsning. Men det är ingenting Skellefteatleten saknar.
– Det känns ganska skönt att inte vara på plats, säger hon med ett skratt.
Hur var övergången mellan att vara på plats och sedan se OS från soffan?
– Det är ändå så lång tid emellan eftersom det är var fjärde år, och det hände så mycket emellan att det var ganska lätt att svänga om ändå. När man är klar så är man klar, för mig i alla fall. Det hade kanske varit en annan sak att till exempel vara skidåkare och inte bli uttagen, men det var ju ett aktivt val att inte fortsätta satsningen.
Hon följer fortsatt curlingen och flera andra sporter. Därför ser hon att det finns fler goda chanser på medaljer för de svenska atleterna.
– Man är ju lite medgångssupporter, så det är rolig att titta på de sporter där man tänker att det kan gå bra. Nils van der Poel blir kul att se till exempel. Men man får se lite vad man kommer över.
Sverige har varit väldigt starka i curling ganska länge, hur ser du på medaljchanserna?
– Jag tror definitivt att det kan bli medalj i alla tre klasserna. Jag tror att det är ungefär fem eller sex lag som slåss om toppen och där kan verkligen vad som helst hända. Det är tre rutinerade och bra lag, så jag blir inte förvånad om det blir tre guld, men det också helt möjligt att det slutar på ett annat sätt.
Samtidigt tror hon även på flera andra svenska guldhopp.
– Nu har jag inte räknat, men vad det verkar är det många som är i slagläge. Det kan gå riktigt bra.