Mikaela Laurén går fram inför en publik bestående av människor med vitt skilda bakgrunder. Många är elitsatsande ungdomar från Soo Shims taekwondo- och hapkidoklubb, andra är tränande pensionärer och flera kommer från projektet "På Rätt Plats", där Allmänna Arvsfonden gett klubben möjlighet att erbjuda individer med funktionsvariationer individanpassad träning.
Det ligger förväntan i lokalen och är knäpptyst när hon ställer sig för att tala.
Laurén knackar hårt på väggen och säger sedan:
– Så där lät det en dag i mars 2005 på min ytterdörr. Det var polisen som knackade och det var början på den jobbigaste dagen i mitt liv.
Polisen ville söka genom hennes lägenhet och hittade snart det de sökte efter. Det stod klart att hon var åtalad för att ha gömt illegala preparat och hennes liv blev vänt upp och ner.
– Det var det dummaste jag någonsin gjort, säger Mikaela, angående beslutet att förvara droger mot betalning.
Hon var i landslaget i simning, hade satt flera svenska rekord, och var redan känd genom sitt elitsatsande. Brottet ledde till drygt ett år i fängelse, vilket förändrade hennes liv. I fängelset började hon boxas, en nyfunnen passion hon tog med sig efter fängelsevistelsen och snart stod det klart att hon skulle kunna utmana tjejer som boxats långt mer än henne.
– Jag hade en väldigt bra fysik efter alla år av simning som gjorde att jag orkade mer än de flesta, säger hon.
Publiken lyssnar intensivt när Mikaela pratar. Hon berättar öppet, rakt och ärligt, om sin karriär, sina framgångar och motgångar.
En sak som blir tydligt är att Mikaela Laurén inte har mycket till övers för offerrollen. Hon skyller inte ifrån sig och uppmuntrar de som lyssnar att tro på sig själva, och även förstå att det bara är en själv som har ansvar för sin träning och sitt liv.
–Att det inte skulle kunna gå att kombinera studier och elitsatsning är skitsnack, säger hon, och ger exempel på hur man kan lägga upp en träningsdag i kombination med studier. Hon säger att det bara är bra för inlärningen att plugga en timme, gå och träna, och sen komma tillbaka. Mikaela Laurén har ett sätt att tala som är rakt på sak.
– När jag var tonåring ville vissa kompisar att jag skulle hänga med och festa, men jag tyckte att de bara var töntiga. Jag tränade istället. Varför skulle jag stå och hänga i centrum och dricka folköl?, säger Mikaela bestämt.
Ärligheten är närvarande genom hela Mikaelas föreläsning och flera gånger syns flera som lyssnar med tårar i ögonen, berörda av hennes ord.
Hon satsade på att ta sig till OS så mycket som fyra gånger och missade precis på målsnöret varje gång. Något som hon beskriver som otroligt jobbigt. Men samtidigt menar hon att missarna av OS ledde henne till boxningen. Med den välutvecklade fysik och träningsvilja hon hade från simningen så tog det inte lång tid innan hon kunde mäta sig med de bästa kvinnliga boxarna i världen. Några år senare hade hon vunnit flera världsmästarbälten.
– Jag tyckte de tränade alldeles för lite inom boxningen när jag kom dit först, säger hon.
– Jag var ju van att träna mer än två pass per dag, åtminstone innan ett OS.
– Ni ska inte lyssna till mig angående hur man förbereder sig för en tävling, fortsätter hon, och erkänner att hon ibland gick ut och tog några drinkar veckan före tävling.
De skrattas i salen och något befriande finns över hennes sätt att ärligt erkänna både sina styrkor och svagheter. Hon står för de misstag hon gjort och skyller inte ifrån sig. Med en rak och ärlig inställning får hon de som lyssnar att skratta gång på gång.
Hon berättar positiva och negativa beslut och håller inte igen på sanningen om sitt liv. Men det är uppenbart att hennes ärlighet är uppskattad och efter att hon är klar så omringas hon av både gamla och unga som vill få en bild och ett ord med den tidigare världsmästarinnan i boxning
Mikaela stannar efter föreläsningen och tittar på när Soo Shims elitlag prövar sina färdigheter mot varandra i den återkommande sparringen som sker varje vecka. Hon säger att hon aldrig har sett taekwondo live förut och lägger till:
– Det är som i boxning, i taekwondo har de ett ben som jobbar som en jabb gör, och ett annat som ger störst kraft. Jag är imponerad.
– Kul att få komma direkt till Sveriges bästa taekwondoklubb, säger hon, vilket gör Niklas Andersson, huvudtränaren i klubben, märkbart nöjd.
– Mikaela är föredöme som kan berätta hur man tacklar både motgångar och framgångar, säger han.
– Jag blev inspirerad att tro på min elitsatsning, berättar Ebba Nyman efteråt, 16 år och en av Sveriges bästa i sin ålder och viktklass.
Och hon är nog inte ensam om att ha blivit inspirerad av Mikaela Laurén.