Jon Persson med landslaget vid avfärd till OS i Tokyo.
OS är den största drömmen för de flesta som någon gång sysslat med idrott. Under flera veckors tid, vartannat år, riktas en stor del av befolkningen på vår jord sina blickar mot sändningar från vinter- eller sommar-OS.
Som liten drömde så även Jon Persson om det största av mästerskapen och den drömmen har följt med honom genom hela hans karriär som bordtennisspelare även om den fått en del smällar genom åren. 2016 petades Jon några månader innan OS trots att han visat upp fina resultat och 2020 när han för första gången på riktigt såg ut att ta en plats i truppen så flyttades OS upp ett år.
När OS 2020 nu äntligen ska hållas, 2021, kom så OS-drömmen att uppfyllas för Norsjösonen – men ändå inte.
För trots att han är på plats i Tokyo och fastän han tränar med truppen varje dag så kommer han med allra största sannolikhet inte att få spela en enda match i och med att han är uttagen som reserv. För att få kliva in på riktigt i OS krävs det att någon i truppen skadas eller blir sjuk – något Jon varken hoppas eller tror kommer ske.
Han har i stället ställt in sig på att det blir ett äventyr utan grädden ovanpå moset då han heller inte kommer få vandra runt fritt i OS-byn, eller besöka andra arenor för att titta på andra sporter.
– Hade det varit ett vanligt år hade jag sett framemot att titta på alla andra idrotter men nu får vi ju inte göra det så nu blir det för mig att träna varje dag och se till att de som ska spela är i så bra form som möjligt.
Hur reagerade du när du fick veta att OS-drömmen skulle infrias, men som reserv?
– När Jörgen Persson (förbundskapten) sa att jag var uttagen som reserv så blev jag så klart glad men samtidigt lite besviken, men jag är ju i alla fall på plats och kan behöva hoppa in om något händer, säger han och fortsätter om uttagningen:
– Det var många som tyckte man skulle satsa på någon yngre men hade jag blivit bortplockad på grund av åldern nu när jag gjort mina bästa säsonger så vet jag inte hur jag hade tagit det. Då hade jag nog gett upp landslaget för alltid.
Känner du att du förtjänat den här platsen?
– Jag tycker personligen att jag är värd en OS-biljett. Jag tycker att jag varit bra i alla mästerskap jag spelat. I Nantes, Frankrike, på EM var det jag som bar fram oss. VM i Halmstad var jag också bra på som tredjepositionen, så jag har ofta levererat i lag vilket gör att jag tycker jag är förtjänt av detta.
Hade vi suttit här och gjort denna intervju inför OS 2020 hade läget varit lite annars, va?
– Oja, då hade jag haft en plats i laget och varit trea i laget. OS har inte riktigt varit på min sida. Nu får jag ju åka med som reserv men samtidigt känns det lite surt att det inte var förra året för då hade jag spelat OS.
Har de senaste uttagningarna till OS varit dina tuffaste motgångar i karriären?
– Ja, det blir väl det eftersom OS är så stort. Jag tyckte det var väldigt tungt då sen kom beskedet ganska sent så jag hade kunnat lagt upp min pingis lite annorlunda och stannat kvar på världsrankingen, men jag har varit med om andra tunga motgångar.
Vilka motgångar tänker du på när du säger så?
– Mitt i ett lag-EM (2014) gick jag från tvåa till femma utan att få motivering och det var också väldigt tungt, för då spelade jag bra men blev ändå petad.
Hur hanterar du såna motgångar, vem är det du vänder dig till?
– Jag visar inte så mycket utåt, det är ofta farsan som får stå ut med mig när mår dåligt över något. Han finns alltid där.
Nu är det som det är och Jon verkar ändå ha funnit sig i att han är reserv och att han är i Tokyo mest för att vara ett bollplank, bokstavligen, till de uttagna som faktiskt ska spela i OS. Trots allt är han ju ändå där som en av fyra herrspelare från Sverige och han känner en stolthet över det faktumet.
– Att ens få vara med på OS är det största man kan vara med om som idrottsutövare och jag känner en stor stolthet över det. Man bor i OS-byn och nära alla andra stora idrottare, så det kommer bli en otrolig puls liksom.
Vad tror du om Sveriges medaljchanser på herrsidan i bordtennisen?
– För herrarna i singel är det tufft men om Mattias Falck får bra lottning tror jag han ändå kan gå långt. Sen i lag tycker jag ändå vi ska ha en bra chans på medalj, men lottas vi mot Kina i en kvartsfinal blir det tufft men slipper man dem kan det gå riktigt bra.