Jag träffar två av bröderna på Campushallen i Skellefteå. Mamma Ingegerd finns också på plats.
– Tyvärr kunde Alexander inte komma. Han åkte hem till Uppsala idag, berättar Ingegerd.
Lillebror Alexander, 24, har också spelat basket men har just nu ett uppehåll efter två knäoperationer.
– Men han är sugen på att börja om igen, säger Ingegerd, som ju också var en duktig basketspelare i sin ungdom.
Men Jonathan och Andreas finns på plats och vi börjar med att prata om det smärtsamma i att ha förlorat en människa som betydde så mycket - inte bara för sin familj.
– Det är många som berättar hur mycket pappa påverkat dem. Hur han varit som en extrapappa både som tränare och lärare, säger Andreas.
– Han är mycket, mycket, saknad. Det kom ju dessutom så plötsligt även om vi hann ta avsked av honom och säga sådant som vi inte gjort tidigare, säger Jonathan.
De båda är dessutom medvetna om hur mycket Ike betydde för basketsporten i Skellefteå.
– Pappa berättade att det var en stor chock att komma från USA till lilla Skellefteå. Han ville faktiskt åka hem men hans mamma förbjöd honom, säger Jonathan, och kan inte låta bli att skratta åt det fina minnet.
För Ike trivdes i stan.
– Det var paradiset sa han alltid, säger Andreas och fortsätter:
– Jag har alltid trivts bra i Skellefteå och skulle kunna tänka mig att flytta tillbaka. Men min fru är från Borås så hon är inte lika pigg på det.
Därmed är vi också inne på killarnas egna basketkarriärer. För Andreas blev det här en säsong som inte slutade som han hoppats. Hans lag Borås vann grundserien och gick till final mot Norrköping. Men där tog det stopp.
– Vi kom inte upp i vår standard. Och även om Norrköping är ett bra lag med många duktiga spelare så hade vi hoppats på mer. Den första matchen gick till dem och satte sin prägel på hela matchserien.
För Andreas var det dessutom första SM-finalen.
– Men jag har en guldmedalj sedan tidigare.
Då kan Jonathan inte hålla sig:
– Det är ju vad jag kallar en chokladmedalj, säger han, och skrattar gott åt ett retsamt brödraskämt.
Andreas förklarar:
– Det var pandemiåret och när serien avbröts ledde vi och utsågs till mästare.
– Trots att ni förlorade sista matchen, fortsätter Jonathan med ett stort leende.
– Det var faktiskt en cupmatch mot Luleå, så det hade inget med serien att göra, förtydligar Andreas och tillägger:
– I historieböckerna kommer jag alltid att finnas med som svensk mästare.
Tilläggas kan också att Jonathan har ett ”riktigt” SM-guld med Södertälje. Andreas har inte heller skrivit något nytt kontrakt med Borås.
– Men jag vill fortsätta spela i ligan när jag gått igenom min rehabträning.
Ringfingret på vänstra handen är nämligen opererat efter säsongen. 32-årige Andreas har en utlandssejour bakom sig.
– Efter gymnasiet åkte jag till Slovenien. När jag kom dit såg jag bara en massa majsfält och undrade vad jag gett mig in på. Men jag blev kvar i två år och har bara gott att säga om min tid där. Trevliga människor, god mat och bra basket.
Sedan har han spelat i svenska basketligan och där lär han bli kvar.
– Jag har min familj att tänka på, sambo och en son på fyra år. Så basketen är inte längre allt.
Jonathan kommer däremot att fortsätta sin proffskarriär utomlands.
– Det blir minst ett år i Rumänien där jag trivs alldeles utmärkt. Jag hade lite fördomar innan jag åkte dit men allt fungerar perfekt.
– Det är en bra liga med många amerikaner och ”juggar”. Det är också bra betalt där de största stjärnorna har en månadslön på 20 000 euro. För andra importer handlar det om cirka 3 000 euro netto.
30-årige Jonathan flyttade hemifrån direkt efter grundskolan.
– Jag fick ett kontrakt i Italien och jag kan erkänna att det var tufft från början. Jag kunde ingen italienska och de andra var inte så bra på engelska. Men efter två månader hade jag anpassat mig och jag blev kvar i tre år.
Sedan är det dags för Jonathan att byta om och köra en träning med Skellefteås basketherrar som spelar i division II.
– Svettigt, säger han med ett leende, när han tar en liten paus.
– Men samtidigt riktigt kul.
Andreas som sitter på bänken säger:
– För att bli en bra skytt i basket handlar det mycket om träning, att bara nöta. Sedan är det självförtroendet det hänger på. Att våga göra det du kan.
Båda bröderna har också spelat i svenska landslaget.
– Men jag har ingenting hört i sommar så jag verkar inte finnas med i resonemanget. Men visst vill jag gärna vara med, säger Jonathan.