”Skellefteå har börjat utnyttja att det är en populär sport”, säger Zanna Bäckman, som ser en stark positiv trend i klubben.
– Vi samlas i mitten, skriker Zanna Bäckman ut över Campushallen, och den stora skaran barn samlas runt henne. Det är dags att inleda onsdagens träning för P10/11, och den återvändande tränaren håller i pipan.
Med tydliga instruktioner delar hon in laget i par innan hon stiger åt sidan.
– De är så fina med varandra. Om någon har en dålig dag så frågar de alltid hur det är, de hjälper varandra. De symboliserar det fina med att spela en lagsport, säger hon.
Bäckman tittar ut över sin lagtrupp samtidigt som hon sätter sig ned. Den drygt 25 barn stora truppen ska delas in i två lag för att åka och spela DM-matcher den kommande helgen.
– Det är helt sjukt, det händer så mycket i den här åldern och de tar in och lär sig så sjukt snabbt. Det finns många hallråttor här, ungdomarna tar gärna alla chanser de får att vara spendera tid i baskethallen. Men det är klart, lägger man mycket tid så händer det mycket.
För henne är laget relativt nytt. Det var inför den här säsongen som Zanna Bäckman tog på sig tränaransvaret. Men det var redan för två år sedan som hon valde att flytta hem.
När hon skulle börja gymnasiet gick flyttlasset söderut, då för att skapa förutsättningar för sig själv att spela basket. Det fanns i princip inga seniorlag, och i stället hamnade hon i Eskilstuna, där hon spelade både i division II och I. Men karriären skulle svinga uppåt, och 2016 – som 20-åring – gjorde Zanna Bäckman debut i SBL, svenska basketligan.
Tre säsonger blev det i högsta ligan och en i basketettan innan pandemin slog till. Kort därefter valde hon och sambon Kristian Zahr att flytta till Skellefteå igen.
– Jag var där nere i nio år och började känna att jag saknade familjen och vänner. Min sambo är också från Norrland, så det var ett ganska enkelt beslut att ta. Eftersom basketen också var på väg att växa kändes det helt rätt.
Trivs du på hemmaplan?
– Jag trivs jättebra. Det enda är – jag kommer nog aldrig vänja mig med mörkret. Jag fattar inte hur man tar sig igenom det, det är som att man har glömt bort det under sommaren. Men annars älskar jag Norrland. Och det händer så mycket i stan, det känns som att den lever på ett annat sätt.
Redan när återflytten hade gått var både Bäckman och sambon engagerade i föreningen. Den forne ligaspelaren klev in i herrlaget för att spela – precis det hon flyttade för att slippa göra.
– Det är ganska komiskt, säger hon med ett skratt och fortsätter:
– Förra året fanns bara ett herrlag. I år har jag haft turen att det har funnits ett damlag också, i division III. Det har varit jättekul och givande. Jag har fortfarande tränat med herrarna, men det börjar hända mycket på damsidan också.
Var det självklart för dig att engagera dig?
– Ja Jag tycker att framtiden för Skellefteå basket ser ljus ut, man har fått mycket mer utövare bland barn och ungdomar. Det som saknar nu är att rekrytera ledare och domare. Där ligger utmaningen just nu.
Andreas Sakenas tar sig förbi Nawras Almahmoud när Zanna Bäckmans pojklag tränar.
Åren från Skellefteå gav henne inte bara elitreferenser i basket, utan också en utbildning. Och på nio år hinner man få med sig många erfarenheter.
– Jag har lärt mig så extremt mycket. Men det som känns så bra är att man kan ta med sig alla erfarenheter och dela med sig.
Bäckman är utbildad lärare och jobbar till vardags på Floraskolan. Men i klubben har hon blivit en förebild, något hon själv sätter ett stort värde på.
– När jag växte upp fanns det inte riktigt något seniorlag och inte riktigt någon att se upp till. Nu är det viktigt för mig att vara en positiv förebild, och att jag beter mig på matcherna som jag vill att mina små killar ska bete sig. Det tänker jag väldigt mycket på och lägger till:
– Det är jätteviktigt att ha en förebild, och därför är det också viktigt med herrlaget där det händer mycket. Ebbe Gullstrand och Hadar Nordvik som spelar där brukar vara i hallen och hjälpa till är jättestora förebilder.
Zanna Bäckman lyfter spelare som Hadar Nordvik (bilden), stora förebilder från herrlaget som tar sig tiden att vara med pojklaget.
På planen ska pojklagets träning rundas av, och gruppen samlas med knytnävarna i mitten av en cirkel. Det är dags för herrlagets träning, och därmed också Bäckmans.
– Det är väldigt utvecklande att träna med killar. De hoppar högre och är fysiskt starkare, och jag tycker att man spelar mer fysiskt. Det kan man ta med sig in till damerna. Sedan är det väldigt olika spelsätt, damerna är väldigt duktiga på att passa bollen och spela mycket lagspel. I herrlaget är det inga problem med självförtroendet när man tar avslut, säger Bäckman med ett skratt.
För henne själv är basketen en naturlig del av livet vid det här laget.
– Jag har alltid kommit tillbaka, konstaterar hon.
Du både tränar pojklaget och spelar med dam- och herrlaget. Vad är din egen prioritet?
– Vi fick lägga schemat själva för pojklagets matcher, och då försökte jag prioritera så att jag skulle kunna spela mina egna matcher. Sedan har det inte funkat så bra, många matcher har flyttats av olika anledningar. Så tyvärr har jag missat ganska många herrmatcher, men prio har egentligen varit mina egna matcher.
Men hon vill vara en del av den utvecklingen hon ser inom klubben just nu.
– När jag var liten var det några eldsjälar som gjorde väldigt mycket, nu tycker jag att det är många som gör lite i stället. Jag tror att det behövs, säger hon, och konstaterar att basketen i stan är på uppgång.
– Skellefteå har börjat utnyttja att det är en populär sport.