”Det kändes så rätt att jag inte såg någon anledning att fortsätta leta”, säger Signe Nordvik om sitt kommande college, South Plains college.
I juni avslutades Signe Nordviks kapitel med basketspel under gymnasiet i Luleå. Efter tre år på NIU – en nationell idrottsutbildning för basket – tog hon studenten, och det var dags för nya äventyr.
Men för tre år sedan hade hon själv aldrig trott att nästa steg skulle vara spel på andra sidan Atlanten.
– Det var inte planen först, säger hon med ett skratt.
Vi backar klockan ett år. Signe Nordvik har just börjat dras med skadeproblem, där en överbelastningsskada fick större konsekvenser.
Skadorna fortsatte in på den kommande säsongen, och 19-åringen fick jobba hårt för att hitta en balans mellan rehab och spel i division I under sitt sista år på gymnasiet. Samtidigt pratar flera av hennes vänner och lagkamrater om att söka sig till USA och collegebasket efter studenten – något hon själv inte har tänkt på.
– Det är många jag känner som ville till USA lite för att det är dit man ska. Så har jag aldrig känt, men så började jag prata med riksidrottsgymnasiets coach som sa att om jag ville ha möjligheten så kunde han hjälpa mig, berättar hon.
En highlight-video klipptes ihop och skickades runt till flertalet utbildningar i USA. Kort därefter började skolor höra av sig – men det krävdes inte många samtal för att hitta den som kändes rätt.
– Det var den andra skolan jag snackade med, och det kändes så rätt att jag inte såg någon anledning att fortsätta leta, säger Nordvik.
Samtalen med South Plains College, ett så kallad juniors college i nordvästra Texas, kändes bra redan från start. Drygt en månad efter att den första kontakten tagits hade Signe Nordvik hittat den skola hon skulle spendera sin tid på till hösten.
Vad fastnade för med just den här skolan?
– Det var coacherna framför allt. Man har hört att det finns en del sjuka coacher där borta som är väldigt hårda och typ bryter ned spelare i stället för att bygga upp dem. Här kändes det väldigt bra i hur de såg på mig, säger hon och fortsätter förklara:
– De har en filosofi där de i alla fall säger att de lägger väldigt mycket fokus på att ha hela och starka spelare. Det var ganska viktigt för mig att de har en bra filosofi, det känns som att jag kommer få utvecklas och bli bättre.
När Norran träffar Signe Nordvik är det bara dagar innan hon gör den 36 timmar långa resan till Texas för att påbörja äventyret.
Du har flyttat till Luleå, hur känns det att flytta till ett helt nytt land?
– Det är ett mycket större steg, säger hon med ett skratt.
– Men jag känner att det hjälper väldigt mycket att jag redan har bott i Luleå. Jag kommer förstås sakna familj och vänner jättemycket, men den största skillnaden känns ändå som att den är när man flyttar från sina föräldrar. Jag har redan gjort den delen, fortsätter hon.
”Skellefteå är ingen stor basketstad, men om man vill kan man ta sig vidare härifrån också”, säger Signe Nordvik.
Men det finns många delar som också kommer vara helt nya. Att prata engelska, ha en rumskompis och hitta sin roll i ett nytt lag är flera saker hon själv lyfter fram som såväl spännande som nervösa.
En annan nervositet byggs upp när Texas kommer på tal.
– Mitt kontrakt är skrivet på två år, och det är lite skönt. Det är lättare att tänka att man ska bo i Texas i ett eller två år än fyra.
Är det något med Texas som delstat som skrämmer dig?
– Kanske inte skrämmer mig, men jag känner att det inte är där jag vill bo hela livet, säger hon och berättar att vapeninställningen i delstaten känns oroande.
– Vi fick ett mail från skolan där det stod att man inte fick bära vapen på ett område på skolan mellan två tider. Då tänkte jag att ”varför får vi ett mail om att vi inte får bära vapen?”. Jag tror inte att det kommer komma fram någon och skjuta mig på skolan, men jag känner kanske att det känns lite oroande.
Samtidigt ser Skelleftetalangen fram emot att få fortsätta leva en vardag hon trivts bra med i Sverige.
– Jag sa under trean på gymnasiet att jag bara vill fortsätta leva så här, att spela basket och gå i skolan, och det här blev ju det bästa sättet att fortsätta göra det. Det är svårt att kombinera elitidrott med heltidsjobb, det har jag känt i sommar när jag har jobbat heltid, säger hon och lägger till:
– Jag har 50 år kvar på mig att jobba, men jag har absolut inte 50 år kvar att spela basket, hur mycket jag än skulle vilja det. Då vill jag spela så mycket basket jag bara kan nu.
Under sommaren har Signe Nordvik spenderat mycket tid med familj och vänner inför flytten över Atlanten.
Sedan kontraktet skrevs har våren och sommaren varit en lång förberedelsefas. Allt pappersarbete och alla ambassadbesök har tagit sin tid, samtidigt som många timmar spenderats på att vara förberedd fysiskt på en hektisk säsong.
– Det är inte världens lättaste sak att flytta till USA, säger hon och skrattar till.
Men mest av allt har Signe Nordvik upgåtts med nära och kära för att vara redo att lämna Sverige i närmare ett år.
– Det har handlat mycket om att ta vara på den här sommaren med familj och vänner. Jag vet att jag ska vara borta ganska länge, så jag har velat umgås så mycket som möjligt, berättar hon.
– Träningmässigt har det handlat om att få kroppen hel. Jag kan inte säga att det är 100 procent bra, jag har inte testats i träning och match och hög belastning än. Det är en av sakerna som jag är lite rädd för, att jag kommer dit och är skadad. Det är ju inte ett jättebra sätt att komma in i lag. Men det är så bra som det har varit på de här ett och ett halvt åren som jag haft problem, det är alltid något.
Hur känner du över att du nu är där du där?
– Jag är mest stolt, jag trodde ju inte det. När jag flyttade till Luleå tänkte jag att jag var nöjd med att få spela division I, och nu har jag gjort det i två år och gjort ett bra. När jag började gymnasiet kändes det lite orealistiskt att drömma om att åka till USA, men nu är jag där.
Signe Nordvik tar en kort paus innan hon konstaterar:
– Skellefteå är ingen stor basketstad, men om man vill kan man ta sig vidare härifrån också.