John Munthe ger instruktioner till Flickor-05.
– Om vi lämnar er här kanske ni går vilse i labyrinten, säger ordförande Enar Nordvik skämtsamt medan han leder vägen genom trappor och korridorer i Florahallen.
Det är här, i en stor hall lik många andra i stan, som KFUM Basket Skellefteå håller till när det är träning. Och medan tjejerna i Flickor-05 börjar droppa in i hallen ställer tränare John Munthe in basketkorgarna i rätt höjd.
– Just på tjejsidan har vi varit ganska starka i många år, och haft många årskullar med många deltagare, säger Munthe.
Träningsgruppen är inte stor, de är bara sju spelare. Men i kullarna under kommer allt fler spelare, och föreningen har på tio år gått från en vilande verksamhet till ungefär 160 aktiva.
– Vi har varit riktigt stora i flera omgångar tidigare. Men folk växte upp och flyttade, och föreningen tappade farten helt och verksamheten låg nere. Sedan flyttade några hem igen, de började ha egna små barn som ville spela, berättar Enar Nordvik och fortsätter:
– Och har man, som de här tränarna, växt upp med jättefina tränare, så har de jättemycket de vill ge tillbaka. De har gett sig in i det här med hull och går, fast riktigt från scratch med knattelag ute på skolorna.
Föreningen började jobba från grunden. Knattelag sattes ihop och tränade på olika skolor. Med tiden, när spelarna blev äldre, kunde lagen sedan slås ihop i större stadslag.
Så fungerar fortfarande systemet. På skolor i staden tränar knattegrupper, medan spelare som börjar i fjärde klass slås ihop till ett stort lag för hela staden och årskullen. Och eftersom tränarna inte hinner med alla lag kliver de äldre spelarna i klubben in och agerar ledare för knattelagen.
– Man blir extra stolt att de vill kliva in och ta det ansvaret och bidra till föreningen. Det är extremt roligt, säger John Munthe.
Laget med tjejer födda 2005 har kommit ifrån på planen. En uppvärmningsövning har avslutats och spelarna över på försvar och anfall.
Flera av spelarna har hållit på med basket sedan knattelagen, och tillsammans fortsatt uppåt i åldrarna. Och till hösten, när de börjar gymnasiet, har också klubben tagit ytterligare ett steg. Då börjar de erbjuda LIU – lokal idrottsutbildning – inom basket på skoltid. Efter det är tanken att spelarna i de yngre lagen följer efter.
– Vi började diskutera vad som är nästa steg för oss nu, och tänkte att en sådan här utbildning har varit ett jättefint sätt för spelarna att få träna lite mer och för tränarna att utveckla sina metoder, säger Nordvik.
Saga Forsell försöker ta sig förbi försvarande Elsa Brännström.
– Vi har sett att när man går upp i gymnasieåldern finns det en tendens att man dels flyttar till en annan stad för att man vill satsa hårdare på sin sport än vad vi har kunnat erbjuda här, men också tendensen att spelarna tappar sugen litegrann, att man satsar på skolan och väljer bort sin sport, säger Munthe, som nu också intar rollen som gymnasielärare i basket, tillsammans med Peter Brännström.
– Det är sjukt häftigt. Man har verkligen fått följa spelarna sedan man nästan fick peka i vilken riktning de skulle springa, till när man i dag försöker vara med på träningen och man nästan inte hänger med. De är ett otroligt häftigt gäng, de har jättekul tillsammans, det ser man, säger Brännström och fortsätter:
– Det känns som att man har förlorat lite tid med coronapandemin. Vi fick bara spela någon enstaka match innan allting bröts, och då känns det så häftigt att få ge tjejerna lite tid tillbaka, som de förtjänar.
Tindra Johansson med bollen jagas av Saga Forsell.
Och den egna föreningen har redan uppskattat initiativet. Av de sju tjejer som ska börja gymnasiet har sex av dem valt LIU-utbildningen i Skellefteå. Den sjunde ska börja på NIU i Luleå. Tränare blir lagets nuvarande coach, John Munthe, tillsammans med Peter Brännström.
– Man har kämpat så länge och har haft så många säsonger med det här laget. Man har gjort så mycket tillsammans, och att få fortsätta med det ytterligare ett tag är fantastiskt roligt. Det skulle kännas otroligt svårt att lämna bort dem till någon annan faktiskt. Men det är bra att de får höra någon annan röst också, säger Munthe och skrattar.
– Vi tänker väldigt lika kring basket, jag tror att det kommer vara till fördel för tjejerna. Vi har ju tränat lag tillsammans här i omgångar också, säger Brännström.
Även ordförande Enar Nordvik håller med om att det är en positiv utveckling klubben nu står inför.
John Munthe kastar upp bollen för att starta om spelet medan Peter Brännström ger direktiv.
– Det är ju jätteroligt och ganska rimligt att vi är där. Vi har en ganska skön känsla i klubben också, eftersom alla som är i den här åldern faktiskt valde det här gymnasiet också. Det är något vi har försökt vara ganska rädda om, vår stämning och värdegrund, samtidigt som det både är roligt och viktigt för oss att vi kan behålla folk i några år till. Det är bra på alla fronter.
Inför framtiden är planen att fortsätta utvecklas och bredda verksamheten. Men det finns ingen anledning att skynda på något annat sätt än långsamt.
– Vi tänker fortsätta så här ett tag till, bredda och föra fler deltagare längre upp i systemet. Det är klart, det är inte helt omöjligt att vi börjar ha material att sätta ihop ett a-lag på både dam- och herrsidan om ett antal år, säger Enar Nordvik och fortsätter:
– Vi gör det här långsamt, på rätt sätt och med känslan kvar och glädjen i behåll. Vi vill våga skratta åt och med varandra, det är sådana viktiga saker att hålla kvar.