Backklippan Fredrik Lindgren har gjort sig känd som en skridskostark och spelskicklig back med hög arbetskapacitet. Ifjol hyllades han som ”meste AIK:are” i samband med att han spelade sin 548:e grundseriematch för klubben, vilket innebar att han slog Pär Mikaelssons gamla rekord.
– Det var jättekul och det bevisar ju att man gjort något bra. Även om det inte är någon favorit att stå i rampljuset, säger Fredrik, som fått lov att vänja sig med detta.
– Det är ju mycket mer media när man spelar i SHL jämfört med i allsvenskan och i början var det lite jobbigt, men man har lärt sig med åren.
Hade du kunnat tro när du kom till AIK 1999 att du fortfarande skulle spela i klubben 2015?
– Nej, det hade jag inte. Man tänker ju inte så långt framåt utan försöker leva i nuet och då var jag bara glad över att jag fick vara med de stora grabbarna. Men vi trivs jättebra i Skellefteå hela familjen, det här är hemma för oss, säger Fredrik, som förra hösten förnyade sitt kontrakt med AIK med två plus ett år.
Din storebror Mikael spelade ju i Skellefteå AIK när du kom till klubben, vad har han betytt för dig?
– Micke har betytt mycket. Att han fanns här var en stor orsak till att jag vågade ta steget och flytta till Skellefteå. AIK ville ha hit mig redan året innan, men då var jag inte redo så jag valde att stanna hemma i Arvidsjaur, berättar Fredrik, som spelade 1,5 säsong tillsammans med Micke i AIK.
På den tiden kämpade Skellefteå AIK på övre halvan av allsvenskan och det stora målet var att en dag kunna ta sig tillbaka till SHL, eller elitserien som högsta ligan hette då. Fredrik Lindgren var med när drömmen gick i uppfyllelse och har sedan dess varit AIK trogen, bortsett från en utflykt till Färjestad säsongen 2009/2010.
– Det var otroligt viktigt för mig att komma iväg till Karlstad och se något annat, och det var det även tidigare när jag spelade i Mörrum en sväng. Man uppskattar hemmet på ett helt annat sätt när man får perspektiv, annars blir man lätt hemmablind, säger Fredrik,
Har det någon gång varit nära att du provat spel i någon utländsk liga?
– Ja, det har det väl varit, men det har inte passat helt enkelt. Jag har ju fru och tre barn att ta hänsyn till. Men om kroppen håller så kanske man kan göra det sista åren, vi får se.
Besvikelsen var stor efter fjolårets förlust i SM-finalen, men så här med lite distans kan Fredrik ändå känna sig hyfsat nöjd med lagets prestation.
– Visst svider det att vi blev tvåa, men tittar man i backspegeln gjorde vi ändå en fantastisk säsong. Vi hade många nya i laget och fick kämpa i motvind, ingen trodde på oss, men ändå lyckades i så bra som vi gjorde.
Nu drar ju SHL igång igen, upplever du att det är svårare att komma i form inför säsongen nu jämfört med när du var ung?
– Visst kan man känna att startsträckan på försäsongen är längre nu, men jag har ju förmånen att kunna träna med laget hela sommaren och det är en viktig pusselbit. Det är mycket lättare att hålla sig fräsch om man kan träna i grupp. Sedan har jag fördelen att vara ganska lättränad.
Hur skulle du beskriva årets upplaga av Skellefteå AIK?
– Vi har ett starkt lag och vi har fått behålla många som var med ifjol, så det känns spännande. Kan vi behålla kontinuiteten i spelet så har vi goda chanser att kunna ta hem guldet i år.
Det var otroligt viktigt för mig att komma iväg till Karlstad och se något annat, man uppskattar hemmet på ett helt annat sätt när man får perspektiv.