Jonathan Andersson är en av de starka hemvändarna i Skellefteå IBK. Ifjol spelade han i Växjö Vipers, som tog sig till SM-final, även om det inte blev någon speltid.
– Jag har lärt mig mycket om träning och kosthållning och känner mig som en mer komplett spelare. Att få träna mot världens bästa målvakt varje träning är utvecklande. Man lär sig hur man ska skjuta. Ingenting går in högt, även om det är det snyggaste, säger Andersson och skrattar.
När han nu återvänder så får han naturligtvis en stor roll i IBK och han är ny lagkapten, en utnämning som inte var mycket att fundera på enligt tränaren Jonas Fahlman.
– Jag känner mig redo att vara kapten. Jag känner att jag har den erfarenheten. Sedan känns det som en nystart från i fjol. Vi hade ingen bra säsong, även om de som var med då gjorde sitt jobb. Men det känns inspirerande att vara kapten i en nystart.
23 år gammal gör han smått osannolikt sin åttonde säsong i IBK, trots utflykten till Växjö på två säsonger.
– Är det redan åttonde? Det är otroligt. Tiden går.
Vad är den stora skillnaden på de tio åren?
– När jag kom så var det nästa som att det var fult att man tränade extra, nu är det nästan alla som gör det.
Man brukar säga att vissa spelare "vet vad som krävs". Andersson är numera en sådan spelare. Så frågan är vad som krävs.
– Det kommer att krävas ett jäkla engagemang. Man får aldrig något gratis. Alla måste jobba för att nå samma mål och jobba tillsammans. Alla måste acceptera sin roll i laget. Alla kommer inte att kunna spela PP1 eller i förstakedjan. Det håller inte ha tre spelare som sitter och surar för att man kanske inte får den roll man vill ha. Alla måste dra åt samma håll.
Tränare Fahlman säger att ni ska gå upp. Han har rätt?
– Vi har ett ruskigt bra lag. Vi två kedjor som håller väldigt hög klass och en kedja som håller hög division I-klass. Vi har målsättningen att gå upp och det är fullt möjligt. Alla vill något i IBK och jag hade inte valt att spela om det inte varit så.
Alla måste acceptera sin roll i laget.