Foto: Carina Kvist
Att skriva ner lokala lag är aldrig kul. Speciellt som jag är tillfälligt ettanrapportör. Men lördagseftermiddagen på Skogsvallen var smärtsam för alla gäster.
För FF-spelarna, för tränare och andra ledare, för den lilla supportenskaran och Norrans två utsända. Att förlora mot bättre motstånd är ingen skam om man gör sitt bästa. Möjligen gjorde FF:arna det.
Jag vill inte påstå att inställningen var dålig. Den fanns. Men det är så oerhört mycket annat som klickar och resultatet blev fiasko.
Och då är jag ganska snäll i kommentarerna. Faktiskt.
”Där rök sista strängen på mandarinen, Skellefteå! Här i Luleå hämtar man inte poäng”, skrek en överförfriskad hemmasupporter som smädade FF-gänget hela matchen.
Naj, jag tror inte FF:arna hörde honom, det är märkvärdigt svårt väcka Skellefteå i sommar. De vill, jovisst, men kan inte, varken i anfall, på mittfält eller försvar. Enkla passningar blir svåra. Snabba omställningar lusiga. Hyggliga skottillfällen bara fösningar.
Nej, jag har ingen förklaring och jag antar att ingen i FF har det. Då hade man gjort något om problemet – som bara tycks öka.
- Kan man vilja för mycket?
- Kan man bli för rädd för att förlora – inte våga göra något extra?
- Bryr sig ingen om gemensamma spelidén, om det nu finns något.
Nej, jag fattar ingenting. Men så blev jag ju aldrig elitränare heller.
Däremot vet jag; FF är ute på oerhört tunn is just nu. Att vinna återstående två matcher garanterar inte div I-spel nästa säsong. Ingen tror på laget längre. Kanske inte heller spelarna?
Men så länge det finns liv finns det hopp och jag tillhör de som fortfarande tror och hoppas på nytt kontrakt. Och jag är nykter.
Nu är det upp till varje medlem i truppen, från bollpumpare till siste avbytare, att avsluta säsongen snyggt. Visa att det finns ryggrad i organisation och hålla ihop. Även om det blåser motvind av orkanstyrka. Tillsammans blir vi starka. Det gäller också FF. Och nio man på hörna kanske inte är så dumt, även om taktiken gav noll utdelning i lördags.
Att peta ihop en Norranligan i lördags var straffarbete. Ayuba, Broman och Erlich gjorde i alla fall hyfsade arbetsinsatser. Jonas Desai, som skulle bli mittfältsfrälsaren, har spelat klart, såg riktigt tråkigt ut
Men jag utgår ifrån att du är revanschsugen nästa år, Jonas. Du är inte slut.
