Sara Andersson och sambon Petter Gisslen tillsammans med sonen Edwin.
Ironman räknas som en av de absolut tuffaste tävlingarna som idrotten kan erbjuda. Eller vad sägs om att simma 3,86 kilometer på öppet vatten, cykla 180,2 kilometer för att sedan avrunda med ett maraton på dryga 4,2 mil? Som ni hör är det inget man bestämmer sig för över en kafferast. Men det är precis vad som väntar småbarnsmamman Sara Andersson från Skellefteå.
Idag är hon bosatt i Stockholm där hon bor tillsammans med sin sambo Petter Gisslen och deras nytillskott Edvin Gisslen som hunnit bli elva månader gammal.
– Jag tror att det är utmaningen som lockar. Att det är ett så långt uthållighetslopp. Man blir så inspirerad av att se andra kompisar göra det här och då vill man ju själv prova, säger Sara.
Precis som Sara är sambon och klubbkompisen Petter också en duktig triathlet med tidigare erfarenheter och meriter från just Ironman.
– Min sambo betyder enormt mycket. Han förstår ju hur mycket jag behöver träna, säger hon och berättar vidare.
– Petter kom fyra i Kalmar inom sin åldersklass 2017. Så han kvalificerade sig till och tävlade i Ironman-VM på Hawaii samma år.
Målgången i Vansbrosimmet. Sara Andersson i mitten tillsammans med Emma Lindqvist till vänster och Maria Finnved till höger.
Men hur kombinerar ni föräldrarollen med all träning?
– Vi pusslar ihop det så att båda får sin träningstid. Man får se till att gå upp tidigt på morgonen och träna så att man har tid med familjen. Och det gör vi verkligen också. Man bygger ett liv kring det, säger hon.
Sara har fått trappa upp träningen långsamt och har tillsammans med en coach arbetat fram en träningsplan för att hon ska vara i så bra form som möjligt inför tävlingen i Kalmar.
– Jag siktar ganska högt och vill komma under 10 timmar. Men det gäller att vara ödmjuk och disponera krafterna. Men har jag en bra dag känns det realistiskt, säger hon.
– Just på själva tävlingsdagen är det viktigt att få i sig energi. Annars kommer det bli en riktigt jobbig dag.
Av alla grenar så ser Sara mest framemot maratonlöpningen.
– Löpning är roligast. Då är det bara mig det hänger på. Och man vet ju vilken härlig stämning det brukar vara i Kalmar, säger hon och fortsätter.
– Jag är mest orolig över cykeln. Kommer jag mig bara ut på löpet så slipper jag oroa mig för punka, säger hon med ett skratt.
”Man får se till att gå upp tidigt på morgonen och träna så att man får tid med familjen.”