Om vi börjar med förberedelserna. Fanny har under ett år bott i Japan.
– Jag kom in på ett universitet som är specialiserat på japanska kampsporter som judo, karate och kendo. Skolan ligger i en liten fiskeby som heter Katsuura.
– Kendo är ju en sport som det inte går att leva på oavsett hur många medaljer jag tar på mästerskap. Nu fick jag leva som ett proffs. Stiga upp på morgonen och veta att det bara var kendo som gällde.
Hur gick det med språket?
– När vi tränar hemma så använder vi japanska uttryck så det gick bra. I övrigt fick jag hanka mig fram på det jag lärt mig.
Hur dyrt är det?
– Jag hade sparat pengar så jag klarade mig. Men det finns också möjligheter att ta timjobb om du ansöker om att få jobba. Så flera av mina studiekamrater använde den möjligheten.
SM-guld
I somras kom Fanny hem till Skellefteå och målet har som sagt varit att vinna SM som avgjordes i Upplands Väsby.
– Jag har två brons sedan tidigare och har väl inte fått ut mitt bästa under tävlingarna. Nu visste jag att tekniken fanns där. Så sedan jag kom hem till Sverige har jag kunnat koncentrera mig på det mentala.
Och visst gav det resultat. Fanny förlorade visserligen i poolen mot landslagskollegan Ellen Jönsson, Linköping. Men hon fick revansch i finalen och vann med 2–1.
– Det var mer lättnad än glädje jag kände efter segern. Det var så härligt att äntligen få en guldmedalj.
Trivs på Campus
Nu är Fanny svensk mästare och kan fortsätta att träna hemma i Skellefteå.
– Vi har fått det fantastiskt bra i de nya lokalerna på Campus. Det är dessutom en så härlig stämning mellan alla som tränar där. Det har blivit något av en ungdomsgård där vi inte bara tränar utan också träffas och har kul tillsammans.
Till sist, varför börjar man med en sport som kendo?
– För mig var det enkelt. Jag råkade gå förbi en affisch där jag såg en bild på några med häftiga hjälmar som slåss med pinnar. Jag gick dit och 13 år senare har jag fortfarande lika roligt.
Nämnas ska också att det blev ett silver i lagtävlingen för Skellefteå. Förutom Fanny ingick Josef Segerstedt, Edde Johansson, Magnus Johansson, Ambjörn Holmkvist, Emil Emilsson och Karl Bjuhr i laget.
Det var mer lättnad än glädje jag kände efter segern. Det var så härligt att äntligen få en guldmedalj.