Den snabba moderna hockeyn har inte antalet tacklingar något självklart samband med gjorda mål och vunna matcher. I de två senaste derbyna mellan AIK och Luleå, vilket inte ska ses som vetenskapligt, har ändå tacklingsstatistiken och målprotokollet ett starkt samband.
Luleås tunga seger i Norrbotten för snart en månad sedan skvallrade om det favorittyngda laget allt bättre hittat balansen i sitt fysiska spel. Men under torsdagskvällen kom AIK:s svar. Och det med besked. Lagets övertrumfade Luleå både med fysiken och målprotokollet. Då saknade Luleå förvisso två av sina mest produktiva tacklare, Anton Hedman och Lennart Petrell, men det är tveksamt om de hade kunnat göra någon skillnad.
Luleå bjöd upp till kamp på ett frejdigare sätt än på länge i Skellefteå Kraft Arena. Men AIK visade upp ett annat och mycket piggare spel än mot Linköping.
Martin Lundberg klev in i huvudrollen och var planens stora förgrundsfigur. AIK-forwarden har haft en imponerande utveckling och har den säsongen på allvar tagit klivet från den utstuderat defensiva rollen till en roll för alla lägen. Lundberg är bara 25 år, men är med alla sina a-lagssäsonger redan en form av veteran och blir allt nyttigare för laget.
Han gjorde en stark landskamp på Hovet i helgen och det verkar som landslaget har gett Lundberg ännu mer luft under vingarna. AIK-forwardens nya karaktär passar som handen i handsken i sådan här matcher och Lundberg kan bli tunga på vågen i det kommande slutspelet.
AIK-forwarden är ju också väldigt fysisk, men i tacklingsstatstiken, som slutade 23–18, var det två Lindholm som utmärkte sig i form av Pär och Anton.
Luleås fysiska spel inte helt frånvarande. Däremot, när det väl blev tydligt, handlade det snarare om hur man inte ska tackla. Sebastian Aho åkte på en riktigt hård tackling och såg ut att vara helt oförberedd. Sent under kvällen nåddes Norran av prognoser att det rör sig om en hjärnskakning.
En baksida med det fysiska spelet och en bitter eftersmak för AIK, som annars hade väldigt mycket att glädjas över.