HV-jubel efter målet som gav 3–1.
Tabellen komprimerades ordentligt tack vare gårdagens resultat. AIK har 79 poäng, Luleå, Linköping och HV71 har alla 75 poäng.
Du kan själv räkna ut hur viktig varenda poäng kommer att bli i fortsättningen.
Kanske det är en fördel för AIK att de får möta Brynäs i nästa omgång.
Gävlelaget har hamnat i ingenmansland och har nu åtta poäng upp till nionde platsen och 14 poäng ner till Rögle och elfte platsen.
Men samtidigt kan Brynäs spela helt utan press och det är en fördel som inte ska underskattas.
Teoretiskt
Samtidigt är sådant resonemang förstås bara teoretiskt. I slutändan handlar det om att prestera på isen – oavsett motstånd.
Och för AIK ser det inte riktigt lika bra ut längre. Laget är alldeles för ineffektivt.
Den där riktiga ”gå-på-mål” känslan fanns inte där i den här matchen i Jönköping.
Ja, möjligen då sista tre minuterna men det var så dags. AIK måste vara beredda att offra mer för att få pucken i mål. Helt enkelt det som på hockeyspråk brukar kallas ”att käka taggtråd”.
Slitna
Dessutom märks det att killarna i Olympic Line är lite slitna efter det mästerskapet.
Det där riktiga flytet finns inte.
Naturligtvis går det att klaga på Jocke Lindström för att han slår en alldeles för dålig passning när AIK spelar fem mot tre. Men det är sådant som händer en lirare som Jocke. Han spelar med små marginaler och ibland blir det genialt och ibland blir det bara fel.
Allvarligare är då att AIK har så svårt att få till sitt powerplay. Det var visserligen bättre än mot Örebro. Men det säger egentligen inte så mycket. För det saknas fortfarande en hel del i passningstempo. Och som jag skrev tidigare. Fler spelare måste in på mål och snappa upp returer eller skymma målvakten.
För alla skott sitter inte lika klockrent i krysset som Tim Söderlunds kvittering till 1–1.
Slump
AIK låter ju Olympic Line spela tillsammans i powerplay. Men det bästa pp-spelet kom faktiskt av en slump. Pär Lindholm fick byta efter krångel med hjälmen. Adam Pettersson tog hans plats och i det läget fungerade faktiskt både PP1 och PP2, där Pär hoppade in, som bäst. Kanske något att tänka på?
Jag tycker också att det var bra att skifta plats på Pär Lindholm och Adam Pettersson i sista perioden. Blev ju ingen succé men det kändes som att spelarna vaknade till en aning.
Kanske det hade också hade gett effekt att låta Linus Lindström och Andreas Wingerli att byta kompisar till sista 20 minuterna?