Tungt år. Sunnanå åkte ur elitettan – men det var inte det enda som gick damidrotten emot under 2016.
Innebandydamerna spelade i den högsta serien. Skellefteå AIK:s damer ställdes mot landets bästa lag – likaså Norsjö Volley. Sunnanå var och nosade på toppen i damallsvenskan. Curlingdamerna tog OS-brons…
Det är lätt att bli nostalgisk och säga att det var bättre förr när det gäller damidrott i vårt område.
Och om jag ska vara krass så var det nog helt enkelt bättre förr. Den spets som än gång fanns här – den har tunnats ut betydligt.
2016 var året som spetsen blev så tunn att den nu är snubblande nära att brytas av.
Legat i luften
Den största smällen under 2016 var Sunnanådamernas tunga fall.
Det hade legat i luften under ganska många säsonger. Till slut stod vi där i höstas med kalla fakta: Sunnanås var inte längre en elitförening. 2017 spelar laget i division I – och en lång epok är över.
Nu finns inte längre möjligheten för fotbollsspelande unga kvinnor att bo i Skellefteå om man vill spela på elitnivå.
En eländig kaka
En annan smäll var att Clemensnäs damer fann sig tvungna att dra sig ur seriespelet med damlaget. Det fanns inte helt enkelt nog med spelare som var redo för att spela i serien att tillgå.
I en stad där så mycket cirkulerar kring ishockey finns det under hösten 2016 inget lag att spela i för en kvinnlig hockeyspelare som vill spela A-lagshockey.
När sedan det svenska taekwondoutövaren Elin Johansson, Skellefteås enda OS-hopp, fick ett respass redan i den första matchen i Rio, kändes det något som körsbäret på den eländiga kakan som damidrottsåret 2016 höll på att bli i Skellefteå.
Det blev ytterligare en symbol för att inget riktigt gick kvinnornas väg.
Att börja om
Så det är ett faktum. 2016 var, ursäkta uttrycket, ett riktigt skitår. Men låt oss också konstatera att det nu finns en möjlighet att börja om på nytt.
Det finns gott om tjejer, till exempel hockeymålvakterna Tindra Holm och Miranda Dahlgren, som jobbar mot oddsen och visar att det finns möjlighet att ta sig långt, även om det inte finns en enkel väg att gå.
Jag ska, till min egen stora förvåning, avsluta 2016 med att citera Håkan Hellström: ”Jag tror när vi går genom tiden att allt det bästa inte hänt än”.