Norran möter upp Alice Granstedt i hennes familjs sommarstuga ute i Söderbodan. Dagen är den varmaste på sommaren och även om det är tidigt på förmiddagen så lyser solen starkt.
Ikapp med solen skiner även Alice Granstedts leende. För tillfället är hon hemma och laddar batterierna, men i början av augusti blir det att påbörja att nytt äventyr. Ett äventyr som innebär ett liv i Schweiz.
2015 kritade Alice Granstedt på ett kontrakt med Umeå-klubben Iksu – ett Iksu som i flera år har klassats som världens bästa innebandylag.
Fem år blev det i den orange-färgade dressen för Skelleftetjejen, men även om åren har varit framgångsrika med två SM-guld så lämnar Alice med lite bitter eftersmak.
– Det gick inte riktigt vägen i år och det tog ett tag att smälta förlusten, och jag vet faktiskt inte om jag har gjort det än, säger Granstedt, vars Iksu föll i den femte avgörande semifinalen mot Täby på hemmaplan.
– Det gick ändå så pass bra under hela säsongen, men sedan så sket det sig i slutspelet.
I samband med uttåget ur slutspelet började tankarna om nästa säsong komma för Alice, och när frågan om en flytt till Schweiz kom på tal blev det genast intressant.
– Jag kände väl att jag var sugen på något nytt. Jag har spelat i Iksu i fem år och trivts jättebra, men jag var sugen på något annat.
- Jag kände att jag ville ta den chansen och göra ett äventyr, men det blir ju också en rolig erfarenhet förhoppningsvis att komma till ett nytt land.
Ganska snabbt efter säsongens slut kom Alice i kontakt med sin nya klubb.
– Jag tror det var tre veckor efter säsongen kanske, som jag fick erbjudandet, säger Alice och tillägger:
– Först fick jag förfrågan själv, men då kände jag att det kändes lite läskigt att fara dit själv.
Alice tog då upp luren och ringde till lagkamraten och tillika vännen Iza Rydfjäll.
– Jag ringde Iza och det tog väl fem minuter att övertala henne. Och då blev valet mycket enklare när vi blir två.
Härnäst väntar alltså spel Dietlikon i Schweiz, ett förväntat topplag nästa säsong och en av de stora favoriterna till guldet. Ett guld som de vann 2019.
– Jag vet egentligen inte så mycket klubben om jag ska vara ärlig. Jag känner några som har spelat där tidigare och de har berättat lite. De vann ju i fjol och det jag har hört är vi väl en av favoriterna även i år.
I mångt och mycket kommer dock Alice att ta sitt äventyr i Schweiz lite som det kommer.
– Och det gör väl det hela extra roligt, att ingen av oss egentligen vet någonting, säger hon och fortsätter:
– Det enda vi vet är att vi har jobb, lägenhet och ett nytt lag att spela med. Och ny hall har de fått nu också, så det ska bli kul.
Inom innebandyvärlden går snacket ofta att det är i Schweiz som pengarna finns. En del herrspelare går dit för att få leva livet som heltidsproffs, men på damsidan är det inte riktigt likadant.
– Det är bättre förutsättningar ekonomiskt i Schweiz om man jämför med Sverige, men det är ändå stor skillnad mellan dam och herr. Det går som inte att jämföra.
– Herrar kan ju åka dit och inte behöva jobba, men vi vill också jobba när vi åker dit så vi får något att göra.
Alice kommer att jobba omkring 50% på ett schweisiskt företag och under de kommande månaderna kommer hon att tvingas träna på sin engelska, och kanske även lära sig lite tyska.
– Det ska bli kul att få testa på det. Det är ju också en spännande erfarenhet där det endast kommer att snackas tyska och engelska på jobbet.
Dietlikon hemmahör i Zürich som således kommer att bli Alices nya hemstad. Men för hur länge, låter hon vara osagt. Innebandysäsongen pågår i ungefär åtta månader och därefter pekar nog det mesta att flyttlasset bär hemåt till Sverige igen.
– Det blir nog en säsong bara. Från september till april, sedan blir det nog hemåt igen. I alla fall som det känns just nu, berättar Alice.
– Jag har ju min pojkvän här hemma i Umeå och alla kompisar och så, så just nu ser jag mig inte i Schweiz längre än en säsong i alla fall. Men man vet aldrig vad som händer, jag kanske kommer trivas jättebra där och vill stanna kvar längre. Det får visa sig helt enkelt.
Förra årets säsong blev lite stökig för Alice, som först opererade käken, sedan åkte hon på en ögoninflammation i samband med en landslagsuttagning. Det hela avslutades med ett snöplig uttåg i semifinalen mot Täby, vilket var en skräll enligt förhandstipsen.
Således är det en revanschsugen Granstedt som längtar efter att kommande säsong startar.
– Jag är taggad. Jag tycker att jag hade en lite tung säsong, kanske inte tung så, men tyngre än vad jag har har haft förut. Ska bli kul med en ny tränare, nya medspelare och nya ögon som tittar på en.
– Det blir som en omstart med helt nya spelartyper. Jag spelade ju i ett lag som var bäst i världen och då är man kanske inte lika viktig som jag kommer att vara i det här laget då det är inte lika många stjärnor. Men det ska bli kul att få ta en större roll i laget och känner att man har kul varje match och varje träning.
– Det är väl just det jag hoppas, att hitta tillbaka till det där drivet igen.
Alice blickar dock tillbaka på en fin tid i Umelaget Iksu.
– Det har varit en jättebra tid. Jag kom in som en ”junis” och nu är man på äldre sidan om det är äldre mot yngre så att det har varit en bra resa och det har gått väldigt bra för oss. En bra förening med bra förutsättningar, säger hon och tillägger:
– Jag har verkligen utvecklats i Iksu.
2016 slet Alice Granstedt av korsbandet, och resan tillbaka från den skadan är imponerande.
- Jag skulle säga att korsbandsskadan egentligen bara har påverkat mig positivt. Visst var det lite tungt där i början och när jag missade junior-VM.
– Men efter det har jag verkligen lärt mig känna min kropp och förstått att det finns ett liv utanför innebandy också, vilket jag inte visste då.
Inte nog med två SM-guld och en framskjuten roll i världens bästa lag, Alice Granstedt har även spelat 14 landskamper för Sverige.
– Vi har några läger nu i början av September och jag hoppas att jag får behålla min plats i landslaget, men det är hård konkurrens.
Siktet är således inställt på att få representera Sverige i VM i slutet av året.
– Jag hoppas och siktar på VM i vinter, säger Alice, som inte tror att flytten till Schweiz påverkar hennes landslagschanser.
– Jag pratade med förbundskaptenen om det, om att jag skulle flyttade och tyckte bara att jag skulle köra. Vi har bra kontakt och de kommer kunna se våra matcher och hålla bra koll på mig, så det är ingenting som jag hoppas kommer påverka. Det borde inte göra det tycker jag.