Norran möter upp Fredrik Wiklund vid hans gamla hemmaarena Skogsvallen. Den förre Morömålvaktens föräldrahem ligger i runda slängar en utspark ifrån fotbollsplanerna.
– Det är mycket som är likt, förutom konstgräset då. När man var ung kom de från kansliet och körde bort en från gräsplanen för att vi inte skulle förstöra den. Då fick vi oftast hålla till där, säger Fredrik Wiklund med ett leende och pekar mot planen längre bort.
2005 hamnade Fredrik Wiklund i BK Derby där det blev tre säsonger innan en korsbandsskada satte stopp för spelarkarriären. Han valde då att inleda en tränarkarriär och hamnade till slut i damallsvenska Linköpings FC. Förra säsongen vann klubben SM-guld och i år toppar laget tabellen när halva säsongen är spelad.
– Att gå igenom serien med två oavgjorda och resten segrar var fränt. Det hade man gärna velat uppleva igen, har man vunnit en gång så vill man vinna igen.
– Vi har byggt upp en kultur och vinnarmentalitet i omklädningsrummet där. Kommer man till Linköping är det guld man går för, så är det bara. Jättekul att vara med i en sådan organisation där det är sådant driv och det tävlas.
Eftersom ledarstaben byttes ut till i år är det endast videoanalytikern och Wiklund som är kvar av "guldtränarna". Nu har han fått ett större ansvar och har hand om försvarsspelet, inte bara målvakterna.
– Jag tittar på hur vi ska jobba med speluppbyggnaden och hur vi ska förhindra eller rädda avslut. Det har jag väl känt att jag tagit ett steg för varje år och utvecklat mig själv i kombination med att jag gått tränarutbildningar som C-diplom, B-ungdom och B-senior också.
– Idag bör du kunna se helheten, det räcker inte att bara vara nere i ett hörn och sparka bollar mot målvakten. Det är så pass mycket mer i fotbollen nu och du behöver ha koll på helheten för att kunna bidra på ett effektivt sätt.
Tvingades välja
Förra säsongen fick han även uppdraget som målvaktstränare för det svenska F17-landslaget. Men i år tvingades han välja mellan landslaget och klubblaget.
– En jättekul erfarenhet att vara med där men tyvärr krockade det mycket med Linköping. De var till Portugal, Österrike och någon samling i Bosön som krockade och det här året så ska vi spela Champions League i höst som håller på hela november ut. U17 -matcher kan tyvärr ligga på våra speldagar och då släpper inte Linköping mig så jag var tvungen tacka nej till att vara tränare där. Lite synd men det kanske kommer fler möjligheter.
– Men i slutändan var det väl egentligen inget svårt val då landslaget är några dagar per år och jag jobbar med Linköping varje dag.
Vid sidan av fotbollen jobbar Wiklund som idrottslärare och även om han trivs med det siktar han på att en dag få jobba med fotboll på heltid.
– Det är målet och då måste du upp på ganska hög nivå. Sen vad den nivån är och vilket lag eller landslag det blir det får man se, alla jobb är ju intressanta oavsett om det är på dam eller herrsidan. Men det är en ganska smal och tight marknad så man kan inte begränsa sig utan det gäller att vara ganska öppen.
Vi har byggt upp en kultur och vinnarmentalitet i omklädningsrummet där. Kommer man till Linköping är det guld man går för, så är det bara.