Sebastian Nilsson, 16, och Jolie Fredriksson, 10, har tränat tillsammans i sex månader och kan redan genomföra den så kallade dödsspiralen.
Det är inte vanligt med konståkningspar på svensk mark. Faktum är att Sverige inte representerats internationellt i paråkning på tiotals år. Men sakta kommer en tillväxt underifrån. Ett juniorpar tävlar i internationella tävlingar för svensk räkning. Och i Skellefteå finns ett av de få par som tävlar i Sverige.
Allt började när Sebastian Nilsson, 16, ville utmana sig själv inom konståkningen.
– Han kom till mig och sa att han ville prova lite nya grejer. Då hörde jag med föräldrarna i klubben om det var någon som var intresserad att åka i par med honom, säger tränaren Sean Abrams.
Och Sebastian fick en partner. Numera är han och Jolie Fredriksson, 10, ett på isen.
– Sebastian hade en annan partner förra året som slutade åka, men han och Jolie är en perfekt matchning.
Utvecklas snabbt
Paret har inte tränat mer än sex månader tillsammans, men gör snabba framsteg. De provar nya saker hela tiden och kan redan genomföra en version av den klassiska dödsspiralen.
– Deras åkning har blivit så mycket bättre så snabbt, de ser redan ut som en person på isen, säger Sean Abrams.
Men Jolie är väldigt ung. Hon tävlar fortfarande i klassen för miniorer, åkare under 11 år och är inte särskilt rutinerad.
"Han brukar säga att jag är som en liten lillasyster."
– Hon har just startat hennes singelkarriär, så hon behöver utvecklas där. Men paråkningen som de gör hjälper henne att utvecklas enskilt också, säger tränaren.
Samtidigt är tränaren imponerad av den yngre partnern.
– Jolie är väldigt tuff. Tjejen måste vara modig för att prova alla de olika hoppen.
Som syskon
Sebastian och Jolie började lära känna varandra på riktigt när de bildade ett par, men har redan kommit nära varandra.
– Han brukar säga att jag är som en liten lillasyster, säger Jolie.
För en lillasyster är precis vad hon skulle ha varit. Med en åldersskillnad på sex år skulle åldern kunna sätta krokben för paret. Men det är inget problem, tycker åkarna själva.
– Det är liksom en minimal del i det vi gör. Det är inte så viktigt, säger Sebastian.
"Jag vill gärna att vi kommer till SM", säger Sebastian Nilsson.
De smågnabbas som syskon, men på isen vet de att det är hårt jobb som gäller. Jolies handled är helt röd efter att Sebastian hållit i den.
– Hennes handleder är väldigt känsliga och jag håller väldigt hårt om henne, säger Sebastian.
– Och det är inte bara greppet, det blir en sådan kraft som sliter i skinnet, säger Jolie.
Men trots det är paråkning roligt. Och de vill ständigt lära sig nya saker. Sebastian vill kunna lyfta sin partner över huvudet och Jolie räds inte tanken på att bli uppkastad för att göra en dubbelögel.
Tävlar tillsammans
I dagsläget finns det två tävlande konståkningspar i Sverige, där Skelleftedoun är ett. Sebastian och Jolie menar att det är ganska häftigt att de är bland de få som utövar sporten.
– Det känns coolt, men man tänker inte på det när man är på isen, säger Jolie.
Paret laddar nu upp för att åka en så kallad stjärntävling i helgen, men det är inte så nervöst som det skulle kunna vara. Efter ett par tävlingar tillsammans känns det lugnt.
– Man är som alltid peppad, säger Jolie.
– Det blir mindre nerver när man har någon att dela dem med, säger Sebastian.
I framtiden hoppas de på att tävla i SM tillsammans, men då Norran frågar om var de är om fem år tror de inte att de nått dit riktigt än.
– Jag tror att vi har kommit en bra bit på vägen men det är svårt att säga, säger Sebastian.
Tränaren Seans Abrams håller inte med. Han tror stenhårt på sitt par.
– Jag skulle säga att de kan tävla i SM om några år. Jag ser ingen anledning till att det inte skulle bli så. De går mot en ljus framtid.