Fikarummet på Norran häromdagen; celebert bowlingbesök. De känner varandra sedan många år tillbaka och minns första serierna i Skelleftehamn.
Bosse Larsson, numera avliden, var hallchef, då.
– På en tiden jobbade jag på Lindqvist Bygg. Bertil Westman tyckte att jag borde testa sporten på nya banan. Och jag fick en kick av vaktmästaren Olger Andersson. Sedan var jag fast! säger Majken och skrattar.
Hon medger att klotet var tungt från början, men redan efter några år var hon i svensk toppklass.
Tre år senare slog Majken svenskt rekord vid Kägeldansen i Umeå: 1399 på sju serier och 1577 på åtta!
– Visst var det speciellt, medger hon.
Beviset finns i form av två bowlingbleckor, som hon har kvar.
Fakta i siffror från rekordet, som hon förbättrade fyra respektive sju poäng:
o Bästa serier: 2x214 och 1x209.
o Antal slag: 132.
o Strikar: 36.
o Spärrar: 31.
o Genomslag: 3.
o Missar: 11.
o Speltid: två timmar.
o Lyfte: 800 kilo.
– Klart det var sportsliga höjdpunkten i mitt bowlande. Men jag har haft förbaskat kul alla år, segrar är inte allt, påpekar Majken.
Hon spelade fram till 2002, men små uppehåll, bland annat när dottern Jenny föddes.
Besvärande höfter, två operationer, bidrog till att Majken slutade. Balansen blev sämre. Lägg därtill att fingrarna utsattes för påfrestningar.
– Säkert har bowlingen bidragit till onda fingrar. Men jag klagar inte, säger Majken och tillägger:
Saknar du en 300-serie?
– Ja, tyvärr. Det retar mig! 287 blev det som bäst, säger hon och tillägger:
– Glöm inte påpeka att kamratskapet var fantastiskt. Liksom minnena. Vi hade förbaskat kul och i alla hast minns jag fantastiska tjejer som Marianne Alm, Monika Lundström, Siv Dahl, Ebba Högström, Inger Lundin, Vivianne Asplund och Britt-Marie Bergmark.
Att kalla Gösta Holmgren för bowlingsportens farfar i Skelleftehamn/Skellefteå är knappast att ta i.
Förresten, glöm Gösta, han är Flinta med hela bowlingvärlden!
Hur fick du det namnet?
– Tacka bowlingen! Under första åren som spelare gick jag zink-zack på banan när jag kastade ut. Ungefär som Fred Flinta, stenåldersfamiljen som härjade i tv-rutor på 60-talet.
Och?
– Bosse Larsson sa plötsligt: han går ju som Flinta! Och så fick jag det namnet.
Och protesterade inte?
– Nej, nej! Vem vet idag vem Gösta Holmgren är? Säg Flinta, då vet alla!
Idag kallar han sig bowlingnörd och tydligen sitter sjukan i generna. Sonen Kent, 40, har slagit åtskilliga 300-serier – ”han vet knappt själv hur många” - och barnbarnet Emil, också lirare, fyller femton i december.
– Kul, just kamratskapet har betytt väldigt mycket i bowlingkretsar, betonar Flinta än en gång.
Han slog 150 i premiärserien i Skelleftehamn och retar sig, fortfarande, på att aldrig ha nått magiska 300. 289 ligger rekordet på.
– Minns speciellt första nyårsaftonen då jag spelade tillsammans med Norrans mångårige skribent Leif Åman. Jag slog till med magiska 240 och Leif meddelande omgående:
– Nu hoppar jag av. Du är helt omöjlig!
Och just omöjlig var Flinta. I Norr- och Västerbotten har han vunnit det mesta som går att vinna.
Största segern?
– Du, Bosse, jag tycker alla segrar är stora. Men det retar mig att många priser och minnen gick upp i rök när min monter med pokaler och diplom brann upp på 80-talet. Tråkigt.
Idag snittar Flinta kring 190 per serie. Han använder fortfarande gamla klotet sedan 90-talet och serietävlar för Guldkusten.
Bäst av allt?
– Kroppen känns fortfarande ung. Inga skador. Bowlingen håller mig fräsch. Det är åtminstone min teori.
Mellan åtta och tolv serier blir det varje vecka.
Den karln ger aldrig upp.
Dessutom kör Flinta lastbil varje dag. Då han inte fiskar eller lagar nät …