AIK:s största genom tiderna lägger skridskorna på hyllan. Jimmie Ericssons skada från förra året var för svår. I mitten av december bestämde sig Ericsson och lämnar ett stort hål efter sig.
Jimmie Ericssons karriär är över. In i det sista har den stora spelaren med de fina handlederna gjort allt som går för att kunna göra en sista satsning. Ericssons karriär sticker ut på så många sätt och därför är det vemodigt att en olycklig skada skulle sätta punkt.
Det är en svår och godtycklig diskussion om vem som är störst genom tiderna i AIK. Till stor del är det förstås även en generationsfråga. För min generation är Ericsson den största spelaren genom tiderna för AIK när allt ska summeras.
Han var generalen under AIK:s bästa tid i historien, då laget lyfte till en nivå som som fick experter att utse laget till bäst genom tiderna i SHL. Och som det bästa laget i Europa. En expert var till och med nyfiken på hur AIK skulle fungera i NHL.
Åren 2013 och 2014 var peaken för AIK – och en del av peaken för lagkaptenen Jimmie Ericsson.
Hans karriär fascinerar kanske mest för att framgångarna och högstanivån kom så sent i karriären. Det blev bara ett år utomlands och den gjorde Ericsson som 35-åring i KHL och St Petersburg. Han kom hem med ett KHL-guld till samlingen och den smått unika erfarenheten att lyckas vända 0–3 till 4–3 i matcher under ett slutspel.
Därtill har Ericsson ett VM-guld i samlingen, vilket ger fyra titlar fördelat på tre mästerskap. AIK:s störste har dessutom ytterligare två VM-medaljer och ett OS-silver, som enligt egen utsago ligger i en låda i garaget. Han ogillar allt som inte har med guld att göra – även om hans OS-medverkan från 2014, var en lika unik som hela hans karriär. Det var spektakulärt att se honom göra första tekningen i OS-finalen i Sotchi, som ensam SHL-spelare på isen.
Ericsson var en stor talang redan som ung. Förutom den naturliga fallenheten för spelet, skridskoåkning och finterna – har han gjort sig känd för sin vinnarinstinkt. Han var spelaren som var beredd att göra i stort sett allt för att vinna. Något som som präglar AIK:s nummer 21 även utanför isen.
En av få svagheter som spelaren har haft är inställningen till träning utanför isen. Ericsson själv har inte haft gymmet som någon favoritplats. Hade han gillat gymmet mer hade karriären med all sannolikhet avslutats i Nordamerika.
Men senare delen av karriären har även träningen utanför isen varit allt bättre och en av förklaringarna till att AIK:s legendar ändå fick en så lång karriär.
Ericsson tillhör den kategorin spelare som själv har bidragit enormt till både SHL och AIK även med sin personlighet. I unga år kunde han bli uppfattad som kaxig, men spelaren har alltid varit oerhört rak och ärlig – i alla lägen. AIK:s förre kapten driver alltid sin egen åsikt oavsett läge. Därför har han också passat bra som lagkapten och ansikte utåt, en roll han växte i och snyggade även till framtoning av sina vassa åsikter.
Hans förmåga att ställa krav har också varit en enorm tillgång i takt med att han blev en allt mer ledande spelare. En av många symboler för den höga kravbilden var när en person i AIK-staben kom fram och undrade om även vi i media hade haft samtal med Jimmie Ericsson om hur allt skulle fungera för att vara på topp. Inget skulle lämnas åt slumpen och allting skulle vara ”påkopplat”.
Han kommer att lämna ett stort hål efter sig i AIK.