Klumpar. Skellefteå AIK blev nollade av topplaget Växjö. Islossningen mot Rögle hamnade därmed i en annan dager. Foto: Robert Granström/TT.
Nu är det också lättare att värdera matchen från i lördags. AIK:s monumentala överkörning av Rögle sände ut samma vibbar som monsteråret 2014. Torsdagskvällens match tog ned AIK på jorden och visade nog snarare att det är Rögle som dras med riktigt stora problem hellre än att AIK har samma kvalitéer som den nämnda årgången.
Starten bådade gott då Växjötränaren Sam Hallam drog kortet att matcha samtliga fyra Växjöspelare med AIK-förflutet. Men det gav ingen riktig känsloboost. Båda lagen försökte spela med fart, en fart där tanken tycktes driva på fortare än sinnet. AIK tog felbeslut nästan hela tiden. Backen Morgan Ellis, som skulle vara den stora förstärkningen, fortsatte att agera utan precision i spelet. Han förlorade puckdueller och tog många synliga felbeslut. Han var däremot inte ensam. Det var som om det saknades en plan och där tankebanan fastnade mittemellan. Istället för att slå sarg ut, slogs en passning istället. Och passningen hittade oftare skridskon än bladet på klubban.
Växjö är en helt annan motståndare än Rögle och deras defensiv var kompakt. Med målvaktsstjärnan Viktor Fasth som sista utpost krävs det mer än vad AIK kunde hitta på för att göra mål. Efter matchen pratades det om att AIK borde ha gjort något mål. Laget hade ändå två skott i insidan stolpen. Men målskyttstrenden har snarare pekat på stolpe ut än stolpe in. Så var det redan under försäsongen.
Och bortsett från matchen i Ängelholm har AIK med matchen mot Växjö inräknat, bara gjort fyra mål på tre matcher i serieupptakten. Då räcker det inte med stolpträffar och intentioner. Möller, Lindholm och Lindström har intentioner, men i övrigt var det trubbigt värre. Bud Holloways återkomst stannade vid ett par hyfsade inspel framför mål. Tredjeformationen jobbade hårt och stod för ett stolpskott, men inte mycket mer. Fjärdeformationen var inne på Robert Roséns mål och var längts ifrån motståndarmålet i AIK denna afton.
Gustaf Lindvall i hemmamålet var det enda riktigt glädjeämnet i AIK. Han har tagit steg den när säsongen. Men nästa steg måste tas i offensiven, annars är risken att AIK inte hamnar högre upp än vad laget är nu.
***
Det blev inte någon rusning till andra hemmamatchen heller. Trots besök av fyra ex-AIK spelare och ett potentiellt topplag. 4317 på plats. Det gäller att inte ta publiken för givet.