FF gjorde många bra saker, men årets säsong präglas av tuffa poängtapp i slutet av matcherna.
Verkligheten kan vara väldigt skoningslös ibland. För Skellefteå FF har mycket varit en framgång, trots oförmågan att få med sig poäng som man egentligen har förtjänat.
Kanske borde laget lyssna till hur synen på halvlekar är i England. Där sägs det att första halvlek är 80 minuter och den andra är de sista tio minuterna med tilläggstid. Ett mindset att fundera över.
1693 personer hade lockats till Electrolux Home Arena, där vädret var av sydländskt snitt.
Unga och hungriga Skellefteå FF kontrollerade inledningen på ett imponerande sätt. Gästande Piteå hade inte mycket att säga till om. Ledningsmålet kom också planenligt. Britten Will Hoare sköt ett mäktigt skott, som letade sig in bakom Richard Nordlund i Piteåmålet. Den gästande målvakten var Piteås klart bästa spelare och visade bra spelsinne med sina långa utrustningar.
Gästerna, som också etablerat sig i den trånga toppen i tvåan, hade stora problem att hitta en väg fram på offensiv planhalva. Även om Piteå fick i väg några inlägg och hade ett spelövertag, hade FF en imponerande kontroll.
Ett mönster som fortsatte i andra halvlek. FF gjorde det oerhört svårt för Piteå, som i princip såg ut att ha slut på idéer när det började närma sig slutet. I 77:e minuten gjorde Ylber Gubetini en perfekt utrusning på ett friläge som dök up lite slumpartat för Piteå. Räddningen hade en ”matchvinnaraura” över sig. Så stadigt såg FF:s defensiv ut.
Men fotboll är en sofistikerad och allt annat än logisk sport. Och det går aldrig att lämna något åt slumpen. Normalt skulle nog många ha gissat att det var orutin, när FF drog på sig straff i 90:e minuten. Men det var en av hemmalagets och planens giganter, Christian Scales, som inte höll huvudet kallt. Han vårdslösa glidtackling kostade FF dyrt. Den korrekt utdömda straffen blev Piteås halmstrå och tre till synes glasklara poäng blev en.
FF tappade en poäng i slutet mot Luleå och ytterligare två mot Gottne. Även om det är rimligt att anmärka att nivån på årets division II är lägre än någonsin tidigare – får det ändå ses som att FF har hittat en spännande väg framåt även om det kommer lite motvindsspustar. FF var värda mer i årets Rekordmatch, men lockar med säkerhet tillbaka de som såg sin första match för året. En lite tröst när poängen inte kom som de borde