Det var 17 år sedan, hösten 2001, som Erik Forssell gjorde sitt första byte i a-lagssammanhang. Han fick sin första chans att visa upp sig i Björklöven, där han bildade kedja med jämngamla John Andersson och Petter Sandgren. Bakom dem spelade backparet Andreas Lindahl och Forssells ständige parhäst Erik Andersson.
Forssell låg bakom alla målDåvarande Löventränaren Randy Edmonds valde även att satsa hårt på Forssell som blev bofast i fjärdeformationen. Genombrottet kom som 20-åring säsongen efteråt.
Därefter har karriären rullat på. SHL-debuten kom förhållandevis sent, först hösten 2007 i Skellefteå. Men den elvaåriga karriären i SHL har varit oerhört framgångsrik. Forssell kan räkna ihop elva slutspel på elva försök, varav tio raka slutspel som minst har inneburit semifinal.
På isen är Forssell en sorts spelare som på många sätt har fått mindre kredd än han har förtjänat. Hans styrka har sammantaget varit att han inte har några svagheter. Märkligt nog kan det vara en nackdel i den bemärkelse att han heller inte har haft något enskilt vapen som har stuckit ut. Och med tanke på hur svag scouting som finns i svensk hockey kan det vara en förklaring till att debuten i SHL kom sent och att Forssell heller aldrig har fått någon chans i Tre Kronor.
Erik Forssells avskedsmatch – här ser du Lejons match mot Teg36-åringen som fostrades i Lejon tillhör istället den kategorin som vilken tränare som helst vill ha sitt lag. Inte nog med att den mångfacetterade centern har förmågan att ta vilken roll som helst – utan har också den kraftfulla egenskapen av att kunna göra sina medspelare bättre. Och i många fall få medspelarna att bli sina bästa jag.
Lägg därtill hans lågmälda framtoning utanför isen, som har gjort honom till en naturlig ledare som är omtyckt av alla. Erik Forssell om någon förtjänade verkligen en vacker avslutning. Och sannolikt går det inte att få det vackrare än vad det blev den här kalla novemberkvällen. För det kändes som att ordspråket ”verkligheten överträffade dikten” fick en ny referens.