Foto: Jonas Gustafsson.
Det var grader på den röda skalan som mötte spelarna i AIK på Ronneby flygplats under tisdagseftermiddagen, men det kändes ändå lite överdrivet att prata om vårkänslor.
Det fanns andra tecken som tydde på att våren sannolikt är i antågande. Årets seriesegrare är korad i SHL, men det har varit förvånansvärt tyst kring det hela. Ändå handlar det om ett helt fantastiskt rekord, som verifierar att den storhetstid AIK är inne i – är något utöver det vanliga.
Jag ögnade igenom båda tidningarna på flyget ned och hittade inte stavelse som handlade om varken möjlighet till serieseger eller rekord. När jag väl hade landat hittade jag en rewritad artikel som låg publicerade på en av kvällstidningarnas webbsidor.
Men AIK tycks inte heller ha lagt för stor vikt vid seriesegern. Jimmie Ericsson, Fredrik Lindgren, Martin Lundberg – och målvakten Erik Hanses lämnades hemma.
Det hade sannolikt inte hänt om det hade handlat om en SM–final.
Att AIK ändå kunde säkra den fjärde raka seriesegern är på något sätt talande för hela lagets verksamhet. Inget står och faller med någon enskild spelare. Nu såg det till och med lite smådarrigt ut och laget hade marginalerna med sig i den här matchen. Men som klyschan säger: Ett lag förtjänar sin tur.
AIK har haft en helt fantastisk förmåga att håller en extremt hög lägstanivå i inte bara ett år – utan fyra år. Så tur och slump har inget att göra med framgångssagan.
Seriesegern borde ha högre status och prispeng. Att vinna ställer både andra och högre krav än att vinna ett SM–guld. Det är en stor konst att hålla en hög nivå över lång tid.
Det är också noterbart att AIK inte bara har vunnit serien – utan gjort det utan i princip någon konkurrens.
Årets seger är bärgad med tre omgångar kvar. Det ger AIK ett fint läge att kunna vila in alla spelare som behöver och ladda upp inför slutspelet.
Där jagar laget främst revansch, men ska också jaga en tangering av ett annat rekord. 2001-2006 var Färjestad i sex raka SM–finaler.
Även om det inte var någon uppståndelse är det lite ödets ironi att AIK alltid får skörda på bortaplan.
Lagets två senaste SM–guld har kommit på bortaplan. Och tisdagskvällens historiska rekord slogs över 100 mil från Skellefteå Kraft Arena.
Fjärde gången gillt i SM–slutspelet?
Det är också noterbart att AIK inte bara har vunnit serien – utan gjort det utan i princip någon konkurrens.