Ny tränare. Sara Frykland tar över Myckles division IV-lag på herrsidan. Och blir därmed historisk. Foto: David Ekström.
Att damer är huvudtränare inom herrfotbollen tillhör inte vanligheterna. Det finns naturligtvis några som har varit det. Bland annat har Ursvikstjejen Sara Häggström basat över Täfteås division III-lag.
Men nu har alltså Skelleftefotbollen fått sin första damhuvudtränare.
Så vem är egentligen Sara Frykland?
– Jag är född och uppvuxen i Härnösand. Har mer eller mindre bott i Stockholm sedan 2010. Jag flyttade till Skellefteå i april. Mamma är från Skellefteå och jag tyckte om stan och har alltid känt mig hemma här. Jag kände att jag var less på Stockholm, ville bo där det är lite lugnare men inte lika litet som Härnösand, säger hon.
Hon gick tränarprogramet på GIH. Med inriktning på fotboll. En kurs där hon var ensam kvinna. Hon har även gått Svenska Fotbollsförbundets Fotbollstränarutbildning för att få behörighet på alla nivåer.
Hur hamnade du i Myckle?
– En kollega tipsade om mig. Så de ringde mig.
Hon har haft en del annat med jobb och annat och har därför inte kontaktat någon klubb själv. Hon har tränat lag tidigare. Första tränaruppdraget kom 2014 då hon tog huvudansvaret för Lidingös F00. Sedan blev hon huvudtränare i Enebybergs P97-98, assisterande damtränare i klubben och målvaktsansvarig på flicksidan.
Efter det blev hon erbjuden att träna AIK:s F19.
– Jag tackade nej för jag ville fortsätta med mina grabbar. Men då beslutade jag mig för att flytta.
Nu blir det en ny värld för henne som herrtränare.
– Jag ser ingen skillnad i det egentligen i mitt perspektiv. Jag ser inget hinder i det. Men jag vet ju att det finns. Jag stöter på dem hela tiden. Ofta när man kommer till matcher och möter nya lag så går motståndarnas tränare förbi mig. Så jag stegar fram och sträcker ut handen och säger hej och välkomna.
Hon har dock aldrig sett det som ett problem.
- Alla har sträckt näven tillbaka. Mer som att de tagit för givet att man inte kan ha den rollen. Så var det när jag tränade flickor också.
Vad har du för förväntningar, det är ju första gången du leder ett A-lag?
– Jag har träffat dem en gång och då fick jag känslan att det är en väldigt härlig grupp. Flera hade åkt upp från Umeå för att träffa en ny tränare, så de kändes taggade på något nytt. Det känns kul. Jag har inte jättehöga förväntningar då jag inte känner dem. Nu ska jag bara kliva på och sedan lära känna dem.
Hon har en fotbollsfilosofi som hon känner sig trygg i.
– Jag har en spelidé och i samband med senaste utbildningen avslutar man med att skriva sin spelfilosofi. Jag känner att jag inte har tillräcklig erfarenhet för att kalla den min egen helt och hållet. Den kommer att ändras ju mer erfarenhet och ju äldre jag blir.
Hon beskrivs som en driven människa och Myckle är nog ingen ändstation för Sara.
- Nä, det är klart man har drömmar. Om de är realistiska eller inte kan man inte säga. Det är klart att det var lockande att vara först ut (som damtränare i ett herrlag) här. Men det är inte därför jag tackar ja. Det finns en stor vilja hos mig att bevisa saker ibland. Det är inte det som driver mig, men det är en belöning för jämställdheten inom idrotten. Kunskap behöver inte vara relaterat till kön.
Naturligtvis har hon drömmar.
– Det skulle vara häftigt att finnas med i något form av landslagssammanhang. Men jag vill inte ha färdiga spelare, jag vill kunna utveckla dem. Jag skulle nog hellre vilja ha U21 än A-lag. Där finns mer att påverka.
Hon har tre olika tränarförebilder.
– Jag tycker att Pia Sundhage är häftig som tjej i det hon har gjort i olika landslag och det hon har presterat tycker jag är jättehäftigt. Jag har träffat henne och hon är go och varm. Sedan tycker jag att det är tråkigt att hon inte tagit ett herrlag, men jag respekterar henne för det. Jag tycker att det är häftigt det som hände med Islands landslag under Lagerbäck. Annars är en lite dold favorit Tord Grip. Det är häftigt det han åstadkommit lite på sidan.
Sedan har hon en lokal förebild också. Morfar Hjalle Sundqvist vaktade målet i Skellefteå AIK när det begav sig.
– Min morfar var en stor förebild för mig inom idrotten och allt han har åstadkommit och hur mycket han hängde med i idrotten. Det har drivit mig mycket. Att man har det i sitt blod.
Nu ska jag bara kliva på och sedan lära känna dem.