50-listan går vidare. På plats 12 hittar vi David Rundblad. Hann fanns med i början av 10-talet och gjorde en säsong som fansen sällan kommer att glömma. På Västra Stå skanderades om "Magic number seven".
Lyckselesonens spel med puck var utmärkande. Den långa och gängliga spelaren stack ut rejält tidigt i hockeyrinken, något som blev ännu mer påtagligt under David Rundblads juniortid. Han tog plats i a-truppen redan innan han hade fyllt 18 år, men det stora genombrottet fick vänta en aning.
Under tränaren Hans Särkijärvis ledning fick den stora talangen mest fokusera på defensiva uppgifter. Men säsong 10/11 bytte AIK tränare till Anders Forsberg och då blev det något annat.
– Jag kände Forsberg lite innan och redan när han kom sa han att jag skulle gå ut och spela mitt spel. Jag fick en ganska fri roll och vi hade inte så mycket regler att förhålla oss till. Det var bara att gå ut och ”köra”.
AIK hade en förstaformation av sällan skådat slag. David Rundblad huserade bakom Mikko Lehtonen, Fredrik Warg och Joakim Lindström.
– De var grymma. Det var ju nästan bara att ge Lehtonen pucken det året var det ju mål, säger Rundblad.
De fyra var med och bildade powerplayformation. Under senare delen av säsongen tog även Tim Erixon plats i formationen. Den ett år yngre Erixon slog poängrekord för a-juniorer i SHL den säsongen. Ett rekord som stod sig till i år, när Nils Lundqvist i Luleå passerade Erixons notering.
– Vi var oerhört bra i powerplay och hade ju skottalternativ från alla håll. Sedan stod Fredrik Warg längst fram och täckte målvakten. Det var ett riktigt roligt år.
Men det var inte bara Rundblads fantastiska poängfacit som var anmärkningsvärt. Den då 20-åriga backen var så graciös med pucken att flertalet av målen han var involverad i var rena rama konstverken.
När grundserien var färdigspelad hade backen gjort hela 50 poäng, elva mål och 39 assist. Det är näst bästa noteringen genom alla tider av en back i SHL. David Petrasek har det gällande rekordet på 53 poäng.
– Det var ett roligt år. Allt bara stämde.
AIK var på väg framåt. David Rundblad och Martin Lundberg, som båda var födda 1990, var på något sätt symbol för det nya unga och talangfulla AIK.
– Det var inte så många som fick chansen innan det. Tomas Larsson spelade lite, men för det var det inte särskilt många spelare från egna led.
AIK tog steg för steg och nådde hela vägen till final under Rundblads genombrottssäsong. Den första finalen i en rad av sex i följd. Motståndarna Färjestad skulle visa sig bli för svårt.
– De var bättre än oss helt enkelt, konstaterar Rundblad.
Backen själv åkte på en riktig propp i en av finalmatcherna av Dick Axelsson. En tackling som finns väl i minnet.
– Jo, jag minns det där. Det var en sjyst tackling. Jag hade gjort ett långt byte och var inte riktigt med när han kom.
Rundblad spåddes en lysande framtid och var även draftad i förstarundan av St Louis Blues. Men under sitt genombrottsår blev han trejdad från Blues till Ottawa Senators. Anders Forsberg hade varit scout i Senators innan han blev tränare i AIK.
Det anmärkningsvärda med trejden var att den spelare som gick motsatt väg, från Senators till Blues, var ingen mindre än Vladimir Tarasenko. Ryssen som är en av NHL:s största stjärnor i dag.
Rundblad fick inte den utveckling som kunde ha fått under sina år i Nordamerika, även om han fick vara med och vinna ett historiskt Stanley cup-guld och bli första västerbottning att göra det.
– Det var förstås ett roligt minne, men jag kunde verkligen önska att jag hade haft en större roll.
Backen fick ofta spela en undanskymd roll och hade aldrig någon stor offensiv roll. Istället handlade det oftast om defensiva uppgifter och sparsamt med istid.
– Efter Stanley cup-guldet kändes allt bra och jag trodde verkligen att det skulle lossna. När det inte gjorde det då blev det droppen för min del. Då kände jag att jag var tvungen att försöka leta mig till en klubb där jag fick spela.
Rundblad hamnade i Zürich och efter det har det blivit tre säsonger i KHL. Han blev tradad till Sochi under förra säsongen och blir kvar där i två år till om kontrakt fullföljs.
– Jag trivs bra där och det har fungerat bra. Ryssland har passat mig bra, säger Rundblad som fyller 30 år i höst.
FAKTA
Plats 11–20:
11. Pontus Petterström
Statistik i AIK 10-talet:
SHL: 248 matcher, 64 poäng, +30.
SM-slutspel: 70 matcher, 12 poäng, +9.
Meriter: 2 SM-guld (13, 14), 3 SM-silver (15, 16, 18).
Kommentar: En helt unik karaktär som gav hårt arbete och lojalitet ett ansikte. Petterström har ett bredare register som hockeyspelare än vad han fick visa upp. Han hade motsvarande uppgift som en ”blåställsspelare”, men stack ut även i den rollen med sitt hårda jobb. Vann två SM-guld och var en nyckelspelare finalåren efter gulden. Tog ett stort ansvar och gjorde sin sista säsong i karriären som lagkapten. Hade kapacitet att kunna spela ytterligare ett par säsonger.
12. David Rundblad
Statistik i AIK 10-talet:
SHL: 153 matcher, 73 poäng, +12.
SM-slutspel: 40 matcher, 13 poäng, +/- 0.
Meriter: SM-silver (2011), JVM-brons (2010), Stanley Cup-titel (2015), Salming Trophy (2011).
Kommentar: En av de största pucktalanger som skådats i norra Sverige. Ett underbarn, som exploderade säsongen 10/11. Rundblad gjorde hela 50 poäng på 55 matcher, men det spektakulära var att en stor del av hans poäng var rena konstverken. AIK och SHL har inte upplevt ett liknande backspel varken före eller efteråt och det är också orsaken till Rundblad hamnar så högt på den här listan. Backen hittade aldrig en bra roll i NHL, men har haft bättre framgångar i KHL.
13. Viktor Arvidsson
Statistik i AIK 10-talet:
SHL: 106 matcher, 52 poäng, +4.
SM-slutspel: 27 matcher, 24 poäng, +11.
Meriter: 2 SM-guld (13, 14), JVM-silver (2013), VM-guld (2018), VM-silver U18 (2011), Årets Junior i SHL (2013).
Kommentar: Andra Kusmarkssonen på listan. Hackspetten, som Arvidsson också kallas för, är en explosiv spelare med en oerhörd näsa för mål och poäng. Kom fram som supertalang och gjorde 100 poäng under en säsong som J18-spelare. Slog igenom i slutspelet 2013 och var dominant under 2014 med 40 poäng i grundserien och 16 poäng på 14 matcher i slutspelet. Hann med att vinna två SM-guld. Därefter har Arvidsson tagit den långa vägen från en undanskymd roll i AHL till stjärnroll i NHL.
14. Melker Karlsson
Statistik i AIK 10-talet:
SHL: 212 matcher, 66 poäng, +9.
SM-slutspel: 70 matcher, 32 poäng, +22.
Meriter: 2 SM-guld (13, 14), 2 SM-silver (11, 12).
Kommentar: Lyckselesonen var en stor målskytt under sina juniorår, men formades till en skicklig och hårt arbetande offensiv spelare. En oerhört lojal center som efter två SM-guld flyttade till NHL och slog igenom med dunder och brak. Innan flytten var Karlsson en viktig länk i KLM-kedjan mellan Möller och Lindström, som dominerade i SM-slutspelet 2014. Karlsson har varit en habil NHL-spelare senaste säsongerna och har fått uppleva en Stanley cup-final.
15. Pär Lindholm
Statistik i AIK 10-talet:
SHL: 196 matcher, 119 poäng, +42.
SM-slutspel: 58 matcher, 22 poäng, +/- 0.
Meriter: 4 SM-silver (11, 15, 16, 18).
Kommentar: Få spelare är så komplett som Kågedalenprodukten och Kusmarkssonen Pär Lindholm. Centern har tagit den långa vägen till framgång, men haft förmågan att förbättra sig och ta steg varje säsong. Bildade en fantastisk formation med Joakim Lindström och Oscar Möller under sitt senaste år i SHL och det bar hela vägen till olympiska spelen. Lindholm har de senaste säsongerna huserat i NHL, men nådde dit via den långa vägen.
16. Jonathan Pudas
Statistik i AIK 10-talet:
SHL: 151 matcher, 90 poäng, +31.
SM-slutspel: 22 matcher, 16 poäng, -2.
Meriter: 2 SM-silver (17, 18).
Kommentar: En spelare som har tagit stora kliv varje säsong och har gått till att vara en av SHL:s stora backprofiler. Pudas är en bra tvåvägsback, men utmärker sig också mycket för sin vassa och kompromisslösa inställning, både på och utanför isen. Växte snabbt fram och blev en av fansens stora favoriter under de tre senaste säsongerna. Tar nu nästa kliv i karriären och spelar utomlands kommande säsongerna.
17. Joacim Eriksson
Statistik i AIK 10-talet:
SHL: 80 matcher.
SM-slutspel: 29 matcher.
Meriter: SM-guld (2013), 2 SM-silver (11, 12), VM-brons (2014).
Kommentar: Kom som 21-åringen till AIK 2011 och fick då växa bakom Andreas Hadelöv. Tog året därpå över förstaspaden och var lysande med 93.5 i räddningsprocent. Missade dock att föra AIK till guld det året men fick revansch året därpå, då med ny målvaktskollega i form av Markus Svensson. Eriksson var dock förstakeeper och hade magnifika 95.2 i räddningsprocent det slutspelet. Lämnade sedan för att ge NHL en chans innan han återvände till SHL. Ska nu spela i tyska Schwenninger Wild Wings.
18. Martin Sevc
Kommentar: Hård, hårdare, Martin Sevc. Den tuffe tjeckiske backen hade vinnaraura runtomkring sig. När AIK tog SM-guld 2013 var han en jätte som skrämde upp allt och alla och i stort sett inte gjorde ett enda misstag. Kom tillbaka och var med och förde AIK till ny final 2015. Var inte lika dominant men spelade fortfarande en stor roll defensivt. Är fortsatt aktiv och spelar nu i tjeckiska BK Mlada Boleslav.
19. Tim Heed
Statistik i AIK 10-talet:
SHL: 142 matcher, 65 poäng, +29.
SM-slutspel: 33 matcher, 20 poäng, -3.
Meriter: SM-guld (2014), 2 SM-silver (15, 16), Salming Trophy (2015).
Kommentar: En av de spelare som har haft den mest imponerande utvecklingen i AIK under 10-talet. Heed hade svårt att ta plats i matchtruppen under första året. Därefter tog han steget till att bli en av SHL:s bästa backar och tog sig hela vägen till NHL. Gjorde tre säsonger i AIK och andra säsongen noterades han för imponerande 37 poäng på 50 matcher och vann Salming Trophy, priset som SHL:s bästa back.
20. Sebastian Aho
Statistik i AIK 10-talet:
SHL: 152 matcher, 60 poäng, +8.
SM-slutspel: 49 matcher, 13 poäng, +3.
Meriter: SM-guld (2014), 2 SM-silver (15, 16).
Kommentar: En supertalang, som skrev ett fyrårigt A-lagskontrakt redan som 17-åring. Var med och vann SM-guld redan under första året och spelade en viktig roll alla sina fyra säsonger, innan han flyttade till NHL och New York Islanders organisation. Med sin spelskicklighet var backen dominant både i uppspelen och i powerplay.