Det var ju det här som skulle bli hennes OS. Formen var toppad, självförtroendet stort och viljan att lyckas enorm. De senaste åtta åren har OS i Rio varit hennes stora mål och träningstimmarna går att räkna i tusental. Johansson var rankad tvåa i världen inför detta OS och pekades också ut som en av Sveriges största guldkandidater. Glädjande givetvis, men också pressande.
OS äger bara rum vart fjärde år och i idrott kan allt hända. På förhand skulle Johansson enkelt ta sig vidare till kvartsfinal, men väl på mattan var självförtroendet som lyst så starkt den senaste tiden som bortblåst. På sex minuter hade åtta års hårt arbete och drömmen om en olympisk medalj gått upp i rök. Taekwondon är skoningslös på det viset. Marginalerna är oerhört små och man får oftast bara en chans.
Är det någon idrottare jag verkligen hade unnat att lyckas så är det Elin Johansson, denna ödmjuka och grymma idrottstjej som sällan får de stora rubrikerna men som verkligen satt Skellefteå på den internationella kartan i en av världens största kampsporter. Men tyvärr var detta inte Johanssons OS. Förhoppningsvis kommer hon tillbaka starkare än någonsin när hon väl fått smälta besvikelsen.