Bert Robertsson ser fram emot ytterligare ett slutspel.
44-åringen laddar nu upp för en sista stor spurt och en sista resa. Tidigare i år blev det officiellt att Robertsson inte blir kvar i AIK. Ett faktum som har fört med sig många känslor, men inför slutspelet hittar den dynamiske tränaren styrkor med situationen.
– Många slutspel har varit väldigt stressande och pressande. Jag känner den här tiden som har varit sedan jag och AIK kom överens om att gå skilda vägar, har gjort att mycket press har släppt från mina axlar. Jag känner att jag kan njuta av varenda dag av jobbet. Det är med den känslan jag går in i det här slutspelet. Det är en skön känsla.
Bert Robertsson kom till Skellefteå för drygt åtta år sedan, efter att laget hade spelat sin SM-final mot Färjestad 2011.
– Jag kom hit på vinst och förlust lite grann. Jag ville testa mina vingar och utmana mig själv. Det är med det modet man måste ta sig an en sådan uppgift. Jag har haft en härlig tid här. En framgångssaga som inte gick att förutspå. Det är härligt att se att det finns saker att göra, det går att göra avtryck.
Resultaten för AIK är nästan ofattbart bra. Sju finaler har det blivit de senaste åtta säsongerna och två SM-guld. Stefan Klockare och Krister Holm har varit med i alla finaler, Robertsson har sex finaler på sju år.
– Det är kosmiskt bra. Vi har varit bitvis ojämna, men ändå mitt i det hittat en väldigt hög lägstanivå.
Men det är inte finalerna och guldet som tränaren framhåller när det kommer till den bästa höjdpunkten.
– De fyra raka seriesegrarna är något alldeles extra. Att kunna hålla så hög nivå över så lång tid är något alldeles enormt. Det är inte många som klarar det. För det har samtidigt kommit och gått många folk, men ändå har vi kunnat hålla nivån.
Vad upplever du är största motgången?
– Att vi åkte ut mot Frölunda i kvartsfinalen. Att Öberg fick flytta på sig. Jag tyckte det var väldigt jobbigt att jobba så nära med någon och så se honom gå och bära misslyckandet. Om det nu var ett misslyckande. Vi pressade faktiskt regerande svenska mästarna till en sjunde och avgörande match. Vi hade 3-1 i matcher och skulle ha avgjort, sen förlorade vi och sedan se Öberg gå. Det var jobbigt. Att vinna och förlora matcher är en sak, men att se lagkamrater få ställas över gör ont.
Robertsson själv har spelat en stor roll i föreningen. Framförallt har han inte lämnat någon oberörd med sin stora passion och har både händelser och presskonferenser som kanske aldrig kommer att glömmas bort.
Vad är det för skillnad på dig och idag och den person som flyttade till Skellefteå?
– Jag är äldre och har fler år på nacken. Jag tycker jag har fått mer erfarenhet. I den här framgångssagan är det lätt att ro medströms. Men att ro mot strömmen. Det är riktigt tufft. Och det är det som har varit mest intressant, att när det blir tufft och jobbigt, står jag pall då? Orkar jag stå för vem jag är? Orkar jag driva då? Jag säger check på den. Jag känner att jag klarar.
Hur ser du på att du har så lätt att beröra människor både på och utanför isen?
– Jag hoppas ju det. Utgångspunkten har ju egentligen varit att beröra laget. Med framgången har det lyfts fram med alla kameror och allting. Det har exponerats, men det är ju min personlighet. Vissa hatar det och andra gillar det. Det är på något sätt ändå intressant och bra att folk ändå uppmärksammar att här är en snubbe som tror på någonting och står för något, säger Bert och fortsätter:
– Jag är mindre naiv. Har fått större respekt för det hårda jobbet och att få människor runt omkring att göra sitt bästa. Jag har blivit mer självsäker sista tiden, medan jag tidigare kanske kunna känna tvivel på kompetens eller om jag skulle orka. Sen har jag blivit lite lugnare, jag springer inte på alla bollar.
I dagens hårda klimat innebär det alltid tuff nedsida med att synas i offentliga sammanhang. Robertsson däremot har inga problem att hantera de som inte står bakom honom.
– Belackare finns alltid och kommer alltid att finnas. Det är jag tillfreds med att jag inte kan övertyga alla. Men jag hoppas kunna övertyga de som tror på mig.
Nu är Robertssons åttonde slutspel på gång.
Vilka ser du som favoriter?
– Svårtippat. Nu möter ju Luleå Växjö och Färjestad möter HV 71. Det känns ju som guldkandidater allihop tillsammans med oss, Frölunda och Djurgården. För vår del känns det som om vi har haft svårast för Frölunda av någon anledning. Så ur det perspektivet känns det kanske som om Frölunda är lite favoriter just nu.
Vad talar för er?
– Vi har inte nått vår högsta kapacitet ännu. Det finns mer att ge och det är nu det ställs på sin spets och utmanar laget. Alla måste prestera lite mer och lite bättre. Det är något vi annars har brottats med att hitta den jämnheten med lite högre kapacitet. Det är det vi letar efter och hittar vi det tror jag det kommer att bli riktigt bra.
AIK ställs mot Djurgården och det blir samtidigt en repris av förra årets semifinal
– En klubb jag har respekt hockey. De spelar en fartfylld och snabb hockey. De är också på en utvecklingsresa. Blir en häftig resa.
Hur slutar matchserien?
– Det är tufft. Men vi ska vinna. Vi vinner med 4–3, säger Robertsson utan större betänketid.
AIK:s färgstarke personlighet ser laddad ut. Det är den sista striden, i alla fall för den här gången. Och förberedelserna resultatmässigt har varit riktigt bra. AIK kom ju in i slutspelet med sju raka vinster. Men Bert ser annat än resultatet. Och det är en av faktorerna som gör att han själv också är beredd att släppa loss.
– Vi har ett lag som har mer att ge. Vi har flera spelare som har en uppåtgående kurva. Vi börjar hitta fundament i spelet och saker vi inte har haft förut. Vi är stabilare och har hittat tillbaka till vår identitet. Det som våren, det är på gång.