Lättnad. Kolla Axel Holmströms lättnad efter att han gjort säsongens första mål i SHL. Jimmie Ericsson stod för passet. Foto: ROBERT GRANSTR÷M / TT NYHETSBYR.
Det är lätt att glömma att Axel Holmström bara är i början av sin karriär. Förväntningarna efter förra säsongen succé i slutspelet har varit enorma både från oss i media, supportrar och inte minst Axel själv.
För till syvende och sist är det ändå den enskilde spelaren som lägger det tyngsta oket på sina axlar, eller i det här fallet på sin Axel. För när det handlar om lagidrott på elitnivå är det sällan man hör någon skylla på alla andra i laget. Undantaget är då fotbollsspelaren ”Chippen” Wilhelmsson i Mjällby men han kan knappast kalla för elitidrottare längre.
Men nu kom jag från ämnet och det jag vill säga är att även om Axel Holmström hållit en positiv attityd utåt så har det förstås ändå blivit många djupa tankar om vad han gjort fel.
Just när det handlar om målskytte handlar det också så väldigt mycket om självförtroende. En spelare som har flytet behöver inte ens tänka innan han stänker in puckarna i mål. Det sitter i ryggmärgen att ta rätt beslut i avsluten.
Omvänt, en spelare som hamnar i oflytet hinner tänka lite för mycket och då kommer ofta skotten någon tiondel för sent eller istället börjar man leta passning till en spelare som inte nödvändigtvis behöver ha ett bättre läge.
Hur som helst, jag har aldrig tvivlat på att målskyttet skulle lossna för Axel Holmström och han kommer att ha en härlig tid framför sig. Och då inte bara i Skellefteå AIK.
Jag blev också lite extra glad över att passningskungen Patrik Zakrisson fick sätta det avgörande målet. ”Zacke” är en genial framspelare och men jag tycker ändå att han borde ta avslut betydligt oftare.
Dessutom är det alltid kul att berömma tvåvägsspelare. Men om jag ska vara ärlig så finns det bara sådana i den här upplagan av Skellefteå AIK. Det skulle inte tolereras av vare sig tränare eller klubbkompisar om en spelare inte tog backchecking och spelade uppoffrande för laget.
Det går förstås lätt att vara lite gnällig över att AIK behövde en förlängning för att avgöra mot Örebro. Samtidigt är marginalerna så oerhört små. Och jag såg i alla fall ett klart framsteg jämfört med CHL-matchen mot Berlin.
Det var mycket fartigare spel, passningarna satt bättre och framförallt tacklades det betydligt mer.
Det var med andra ord betydligt bättre hockeyunderhållning. Och där ska även Örebro ha sin del i berömmet.
De spelar en fartfylld hockey och har oerhört vassa omställningar. De kan säkert blir ett slutspelslag framme i mars.
