Skellefteå FF har en beundransvärd inställning till fotbollen. Som nykomling i en tuff serie vill de vara ett spelförande lag som rullar boll längs backen. Det är helt rätt inställning för ett lag med ambitionen att inte bara hålla sig kvar, utan etablera sig.
Men ibland kanske ambitionen står i vägen för framgången. När spelet efter backen kör fast måste det finnas lösningar. Mot IFK Luleå vågade FF ändra spelsätt under några minuter, och lyfta långa bollar mot jätten Petter Thelin. Luleås tränare kommenterade efter matchen att det var då problemen började för IFK och FF tog över.
För att FF:s spel ska fungera krävs rörelse. Emellanåt har de lidit av att alltför många spelare vill kladda på bollen och för få vill ta löpningar. Nyförvärven Jonas Desai och Yosif Ayuba borde kunna äga mittfältet, men ibland känns det som att de tar ut varandra när båda vill bygga anfallen. Linus Almqvist är också en kreatör som vill ha mycket boll. När dessutom ytterbackarna vill slå avgörande passningar – då blir det ingen balans.
Alla vill ha bollen, alla vill slå den avgörande passningen – för få tar löpningarna dit bollen ska hamna.
Både Desai och Ayuba skulle kunna djupledslöpa sönder motståndarförsvaret och skapa utrymme för Erlich och Thelin. På så sätt skulle de båda bli till större nytta för laget. Mera spring och mindre bollkladd helt enkelt.
När FF spelar som bäst jobbar hela laget för varandra, oavsett status och kvalitéer. Att alla alltid underordnar sig laget är nyckeln till fortsatt division I-spel.