Foto: Anders Wiklund. Tre Kronors förbundskapten Pär Mårts.
Tre Kronors förbundskapten Pär Mårts har med rätta fått mycket kritik för Tre Kronors spel i VM-turneringen här i Globen, Stockholm.
Därför var straffsegern mot Kanada oerhört viktig även för honom personligen. För jag är övertygad om att det räddade Pär Mårts jobb. För jag tror inte att förbundsstyrelsen låtit honom leda Tre Kronor över OS i Sotji om det blivit ett nytt misslyckande.
Samtidigt visar det här hur små marginalerna är när det handlar om spel på den här nivån.
Tänk om Fredrik Pettersson laddat så hårt att han straff istället gått över. Eller om Pär Mårts ändrat sig och plockat bort Nicklas Danielsson från första powerplayuppställningen. Nicklas gjorde ju Tre Kronors båda mål i matchen mot Kanada.
Jag lyssnade På Mårts argument varför han fortsatte med Danielsson. Och blev faktiskt imponerad av svaret: ”Om inte jag tror på honom vem ska då göra det?”.
Att ge förtroende är så otroligt viktigt i idrottens värld. Och ingen kan förneka att Danielsson har ett häftigt skott, även om han fram till i torsdags mest träffat sargen eller plexit bakom mål.
Nu väntar Finland i semifinalen och jag känner en guldoptimism komma krypande här i korridorerna på Globen. Jo, jag tog en extra lång runda upp från mixade zonen i sällskap med två kolleger, vårt lokalsinne var inte riktigt så bra som vi trodde, och jag hann fundera på vad jag nyss sett på isträningen.
Den var precis så där uppsluppet roligt som det ska vara dagen efter en så viktig seger.
Det helt enkelt strålade om hela gänget – och då räknar jag även in Jimmie Ericsson även om han satt på sin cykel och trampade i sin ensamhet. Så det här kan bära långt även om jag alltid har stor respekt för vårt östra broderland, lejonen från Suomi, Finland.
Inte minst sedan de vann sitt första VM just här i Stockholm 1995. Jo, jag var på den turneringen också. Även då hade Suomi en riktig superkedja med Saku Koivu, Ville Peltonen och Jere Lehtinen. I år heter de killarna Petri Kontiola, Juhamatti Aaltonen och Janne Pesonen.
Vad grundar jag då min guldtro på? Naturligtvis handlar det mycket om tvillingarna Sedin. Att se dem spela hockey är som att se inte en, utan två tankeläsare, som hela tiden verkar veta var den andra befinner sig. Det ger en extra dimension – inte minst i powerplay.
Jag är också imponerad av Skellefteås inslag i truppen.
Jimmie Ericsson spelar vidare trots smärtor och gör det han alltid är så bra. Att vara som dålig andedräkt, omöjlig att bli av med.
Oscar Lindberg har också växt under turneringens gång. Där finns potential som kan göra honom till en stjärna även i NHL.
Petter Granberg är som en brummande björn som aldrig viker en tum i närkamperna. Dessutom slår han nästan alltid det där så viktiga förstapasset rätt. Det skapar fart i spelet.
Göteborgaren Fredrik Pettersson är också en typ jag gillar. Fart och fläkt och en otrolig energi.
Det är bara det att AIK:aren Oscar Möller hade tillfört lika mycket i den här truppen. För tänk om han fått chansen i stället för Martin Thörnberg. För som han spelar så är Oscar även en mer fysisk spelare – och det var väl anledningen till att Thörnberg platsade.
Fast nu gör väl Thörnberg en Danielsson och sätter två mål i semifinalen. Och inte mig emot. Som kuriosa kan jag också nämna att det är 27 år sedan en värdnation vann VM, dåvarande Sovjet. Å andra sidan var det 35 år sedan AIK vann ett SM-guld.